Det där med solidaritet

Nyligen drogs Kristina Axén Olins (m)* privatliv ytterligare ett varv i medierna. Hon berättade om fler avhopp från politiska poster, och om hur hård och kall den politiska världen kan vara, eller kanske till och med är. Den artikel som skrevs om henne för två år sedan berörde mig djupt. Den finns nedsparad i min dator som en påminnelse**.

Att politiken kan vara hård och kall är hundra procent sanning. Det gäller inte bara regeringskansliet eller Stockholms stadshus, utan alla nivåer och alla partier. För många år sedan hade jag långa diskussioner om det destruktiva i ungdomsförbunden med en vän som varit aktiv någonstans i det andra blocket. Vi hade samma erfarenheter trots milsvida skillnader i åsikter och arbetssätt.

Som politiker spenderar man en mycket stor del av fritiden på möten som ibland känns som totalt slöseri med tid. Vi konkurrerar om politiska poster och räknar in folk i för och emot. Klyftan mellan parlamentariker och utomparlamentariker blir djupare och förståelsen för varandras verksamhet minskar. Helt plötsligt känner man sig för "fin" för att ge sig ut på långa kalla promenader mitt i nätterna. Solidariteten mellan parlamentariker i olika partier blir istället större och socialisationen in i den parlamentariska världen ökar (jag fick för övrigt en fråga om detta senast förra helgen på ÖGs nation i stil med "du och borgarna verkar ha så trevligt på kommunfullmäktige").

I julas publicerades en mycket bra artikel i tidningen Flamman, som tangerar detta ämne. Den handlade om den minskade solidaritetet inom vänstern, mellan oss som är aktiva tillsammans och delar samma världssyn (dessutom med en mycket intressant koppling till kyrkan). Igenkänningsfaktorn var hög och det hela ledde till mycket eftertanke. Det är något som jag ska fundera över nu när jag har blivit invald i vänsterpartiet Lunds styrelse igen.

*Jag vägrar använda de nya skrivreglerna för partibeteckningar, det är fult med stora bokstäver
** Nej, jag är inte påväg att bränna ut mig, nej, jag har inte för mycket att göra, ja, jag vet var jag har mina egna väggar.

Citat, kvinna (fp)

Som ung och ny parlamentariker suger man gärna åt sig den äldre generationens vishet, framförallt när man får äran att samarbeta med starka kvinnor som varit med länge. Då och då skriver jag ner citat i pärmen på min kalender, och ibland tittar jag på dem och nickar tyst för mig själv.

"Bara för att folk inte får som de vill betyder inte det att man inte har lyssnat"

Kvinna (fp) någon gång under 2007

Ja, det blev ju färre sommarjobb i år...

Reservation till kommunfullmäktige 2007-05-24, ärende nr 6: ”Ansökan om medel för sommarpraktik för högstadie- och gymnasieungdomar”

Färre kommunala sommarjobb 2007

Kommunfullmäktige beslutade i början av sommaren, i enlighet med den borgerliga majoritetens önskan, att minska antalet kommunala sommarpraktik-platser. För denna sommar finns därför 45 platser färre än förra sommaren, något som gör att kommunen tjänar in 300 000 kronor. Vi i vänsterpartiet yrkade i enlighet med socialnämndens förslag nr. 1, där antalet praktikplatser (sommarjobb) var lika många som sommaren 2006 (385 stycken).

De som drabbas av detta beslut är de ungdomar som inte kommer att få en praktikplats (ett sommarjobb) genom kommunen denna sommar. Dessa ungdomar kommer nu förmodligen att gå sysslolösa under sommaren och inte få den arbetslivserfarenhet, det självförtroende och de extra fickpengar som ett sommarjobb ger. Att, som den borgerliga majoriteten menar, istället ”sätta upp en lapp på ICA och klippa gräs hos grannarna”, är inte ett särskilt realistiskt sommarjobbs-alternativ för ungdomar. Jag hoppas att det blir en solig sommar, så att solen i alla fall skiner på de ungdomar som inte har föräldrar som kan fixa sommarjobb åt dem, nu när kommunen sänker sin ambitionsnivå.


Hanna Gunnarsson
vänsterpartiet

För övrigt hörde jag på radion i förmiddags moderatkvinnornas ordförande erkänna att moderaterna är det parti som är sämst på jämställdhet. Fast det var ju ingen nyhet, precis. M-kvinnorna kräver nu att 40 procent av partiets ledande posterna ska gå till kvinnor. Men, systrar, varför nöjer ni er med 40 procent, varför kräver ni inte halva makten?