Ungdomsinflytande runt en grillplats

Vårens sista politiska möte hölls runt en grillplats i Skrylle. Ungdomstinget hade isländska vänner på besök, från ett ungdsomsråd i en liten ort strax utanför Reykjavik. De hade varit i Lund en vecka och avslutade med en natt i stuga i Skrylle. Vi var två politiker som var inbjudna som underhållning vid lunchen!

Staden som de isländska ungdomarna kom ifrån var ungefär i samma storlek som Dalby, och möjligheten att komma de styrande politikerna nära var stor. De hade ofta möten med borgmästaren och upplevde att det de ville säga gick fram och att de blev hörda. I en stad av Lunds storlek är detta lite svårare. Vi pratade lite om vilka olika prioriteringar som en politiker måste göra när det gäller att ha kontakt med folk (ska man t.ex. satsa på att träffa grupper man redan står nära eller ska man träffa grupper som man inte känner sedan tidigare?), om det här med att vara heltidspolitiker eller fritidspolitiker och vilka olika konsekvenser det får och om olika sätt att göra sig hörd. 

I Lund har vi ett fantastiskt Ungdomsting som vi är mycket stolta över, men vi har ibland tendensen att luta oss tillbaka och bli alltför nöjda och stolta. Lundaungdomarna har skickat in ett förslag om att sänka åldern för medborgarförslag (som nu är 16 år), vilket är vettigt. Kanske är 12 eller 13 år bättre. Vi måste också bli mycket bättre på internet och sociala medier i kommunen: så att handlingar till möten läggs ut och information sprids på ett sätt som lätt når fram till ungdomar. Det finns en del att göra. 

Vem bestämmer (i skolans värld)?

Utbildningsnämnden i Lund hade idag ett 6,5 timmar långt möte. Sex och en halv timme! Efter två timmar hade vi klarat av två punkter, båda informationspunkter med föredragningar, och hade 13 beslutspunkter kvar... Tack och lov har nämnden mycket bra mötesfika!

En av informationspunkterna handlade om lärarfortbildningsmetoden "Bedömning för lärande". Jag erkänner helt och fullt att jag inte har helt och hållet koll på hur det fungerar, mer än att det är en metod för diskussion mellan lärare om just frågor som rör bedömning av elevers arbete. Metoden har varit  omdiskuterad bland lärare i Lund ett tag. Kritiken har nått lärarnas fackförbund har nått politiker i nämnden. Och då uppstår frågan: Vem är det som bestämmer?

På dagens nämndsmöte berördes "Bedömning för lärarande" vid två tillfällen. Dels som en av informationspunkterna i början, då två av gymnasierektorerna berättade hur de arbetar med projektet på sin skola. Dels benämndes projektet som en av fyra punkter som alla gymnasieskolor ska arbeta med i kvalitetsarbetet under läsåret. Kritiken som har framförts mot metoden har handlat om att det är påtvingat, tar för mycket tid och helt tar över all (individuell) fortbildningstid bland lärarna. Därför fanns förslag från politiker i nämnden om att stryka "bedömning för lärande" som en av de fyra kvalitetspunkterna. Och frågan ställdes på sin spets: Vem är det som bestämmer i skolan?

Politikerna 
Vi politiker är valda för att representera folket. Vi ska inte vara experter, expertisen finns hos våra förvaltningar och tjänstemän (inklusive lärarna). De beslut vi fattar ska grundas på att de gemensamma resurserna ska användas på ett sätt som gynnar Lunds kommun och dess medborgare, grundat på det förtroende medborgarna har gett oss. Fattar vi "fel" beslut blir vi bortröstade i nästa val. I Lund har vi valt den ekonomiska modellen "skolpeng". Alla skolans pengar (efter det att förvaltningskansliet är betalt) går direkt till rektorerna för att fördelas mellan skolans olika budgetposter.

Rektorerna 
Rektorerna är de främsta tjänstemännen i skolans värld, om man ser till styrdokumenten. I skollagen och läroplanen ges rektorerna mycket makt och mycket ansvar. Rektorerna är ansvarig för att lärarna har rätt utbildning, att arbetsmiljön är bra, att budgeten följs, att elever inte far illa. Det är rektorerna i egenskap av representant för arbetsgivare, som fattar beslut, efter att ha förhandlat med lärarna, och det är rektorerna som är ansvariga för nästintill hela skolans budget.

Lärarna 
Lärarna är de som genomför skolans kärnverksamhet - undervisningen. Lärarna bestämmer vad som händer i klassrummet (tillsammans med eleverna!). De möter föräldrar och är skolans ansikte utåt. Lärarna har utbildning för de arbetsuppgifter de gör och håller sig uppdaterade på både fakta och metoder. Om inte lärarna håller måttet blir det ingen bra verksamhet.

Kvällens sakfråga - Vem är det som bestämmer vilken metod för fortbildning som skolorna ska använda? - är en intressant fallstudie i frågan om makt. Är det lärarna, i egenskap av de som ska genomgå utbildningen, rektorerna i egenskap av de främsta ansvariga för undervisningen eller vi skolpolitiker, som folkets representanter? Och vad händer när lärarnas fackförbund, efter att ha förhandlat med rektorerna och kanske inte helt nått sina mål, går till politikerna med sina krav - är vi politiker då representanter för kommunen och alltså arbetsgivare, eller representanter för folket, som ju lärarna är en del av? Ekvationen blir än svårare när samma personer är både politiker och lärare, eller har goda vänner eller f.d. kollegor som är lärare... Det är då väldigt lätt hänt att beslut som borde fattas på en nivå, lyfts till en helt annan.

Det hela slutade (nog) iallafall med att rektorerna fick bestämma. Skrivningarna om "Bedömning för lärarna" fick stå kvar som en del av förvaltningens kvalitetsarbete, men det framstår inte som att politikerna har beslutat detta utan som att vi bara konstaterar att detta arbete pågår. På så sätt stöter vi oss inte med de kritiska lärarna (det vill säga våra väljare och vänner/kollegor) eller med rektorerna (alltså några av våra främsta tjänstemän). En typisk politikerlösning, inte säga något, ingen blir varken nöjd eller missnöjd... 

Samtalstonen i politiken, en fråga om relationer och förtroende

Lite då och då har kommunfullmäktige "demokratidag", en dag med fortbildning för ledamöterna. Förra gången åkte vi på utflykt i östra delen av kommunen, allmänt kallad "byarna", och åt lunch på regementet P7, och denna gången hade vi seminarium om "samtalstonen i politiken". Under förra året gick debattvågorna stundtals höga i kommunfullmäktige-debatten och en diskussion om just samtalston ansågs vara på sin plats.

Samtalstonen i politiken. Den tåls verkligen att tänka på, ur en massa olika perspektiv:

- Hur pratar vi med varandra i talarstolen?
- Genom sociala medier?
- I kaffepausen (om vi alls pratar med varandra över partierna då)?
- Internt i våra partier?
- Med väljarna och medborgarna?

För pratar, det gör vi. Massor...

Diskussionen leddes av Agneta Blom, forskare på Örebro universitet, utifrån ett material som tagits fram av Sveriges kommuner och landsting, SKL. Vi fick se några filmer som visar på vanliga situationer i de politiska samtalen, och diskutera dessa utifrån olika scenarier. Titta och fundera själv! http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/seminarier_och_utbildning_demokratiutveckling/interaktiv_utbildning/samtalstonen_i_politiken

Och hur pratar vi med varandra i talarstolen då? Och i fikarummet? Det är så väldigt olika. Jag är skolad i ungdomsförbundet Ung Vänster, där samtalstonen stundtals var väldigt hård. Då var vi överens om att vår roll inte var att bli kompis med de andra ungdomsförbunden och inte hänga med dem efter debatter. På bokbord skulle vi vara tydliga med att vi inte stod där för att det var skoj utan för att vi hade ett budskap som skilde sig från många andras.

När jag blev invald i kommunfullmäktige förändrades min syn på politiken och relationen till andra partier. I början var det viktigt för mig att vara en bra representant för mitt parti. Jag klädde upp mig och var noga med hälsningsritualerna (man tar i hand med alla på alla möten...) och vara trevlig. Jag är väldigt glad för att jag gjorde det, för det grundlade bra relationer med många politiker ur andra partier. En person som man har en bra relation med och en positiv bild av är det mer sannolikt att man också kan ha ett bra samtal med, även i talarstolen. Risken att man säger elaka saker till personen som man precis haft en trevligt samtal med över en kopp kaffe är helt enkelt mindre.

För jag tycker att man ska vara trevlig. Man vinner ingenting på att provocera, någonsin. En person som blir provocerad blir arg, och man säger saker som man inte har tänkt eller borde säga. Det gynnar inte mig om jag provocerar en motståndare till att, låt oss ta ett exempel, dra "kommunist-kortet". Jag måste då försvara mig och fokus flyttas från det jag vill ha sagt till det försvarstal som jag måste hålla. En sådan situation förstör det politiska samarbetet framöver, vilket såklart är viktigare att tänka på för ett stort parti än för ett litet som vänsterpartiet. Men även vänsterpartister vill kunna förhandla och kompromissa med motståndarna ibland.

Politik handlar om förtroende, och jag tror att man har bättre förtroende för en person som håller sig trevlig, lugn och sansad, än en som inte gör det. Visserligen förväntar sig säkert vissa av mitt partis väljare att jag ska skälla ut borgarna i debatter (borgare är ju ändå borgare...), men jag tror mer på att visa på skillnaderna i våra olika synsätt och helt enkelt låta folk välja. Det tror jag fungerar bäst om man är trevlig och lugn, inte provocerar och inte attackerar varandra på ett personligt plan.

December-KF: Stärka barns rättigheter

Lunds kommun har äntligen tagit fram en ny strategi för att stärka barns rättigheter! FN:s barnkonvention är sedan flera år tillbaka svensk lag. I barnkonventionen finns en viktig princip om att alla beslut ska vara i enlighet med barnets bästa (artikel 3). Lunds kommun beslutade för tio år sedan att  barnkonsekvensanalyser ska göras inför varje kommunalt beslut som påverkar barn. Vissa delar av kommunen har varit väldigt bra på att i sina beslutsunderlag som vi politiker får och där analysera beslutets effekter för barn. Den första nämnd jag satt i, Barn- och skolnämnd Lund Öster, har ett par tjänstemän som är fantastiskt bra på detta. Andra förvaltningar har varit otroligt dåliga på barnkonsekvensanalyser, och nästan systematiskt obstruerat och slentrianmässigt tramsat i frågan.

Nu har Lunds kommun äntligen, efter påtryckningar och upp-prioritering äntligen tagit fram en ny strategi för att stärka barns rättigheter. Strategin innehåller en bra bakgrundsbeskrivning om vad barnkonventionen säger, hur barns levnadsvillkor ser ut i Lunds kommun och hur och varför man ska arbeta med att stärka barns rättigheter. Strategin tar upp åtgärder på olika områden (t.ex. barns integritet och barns rätt att uttrycka sina åsikter) och visar på goda exempel inom Lunds kommun. En checklista har skrivits, där tjänstemän lätt ska kunna fylla i och skicka med till politiker för beslut, och en barnrättskommitté ska bildas.

För att få ett bra arbeta med att säkerställa att alla beslut föregås av en bra barnkonsekvensanalys och verkligen utgår från barnets bästa, krävs utbildning, engagemang och kontinuerlig utveckling. Vi politiker ansvarar nu för att våra förvaltningar och tjänstemän får utbildning i barnkonventionens grunder och syften, och får kontinuerligt stöd i hur de ska kunna göra bra barnkonsekvenser. Vi måste lyfta fram de tjänstemän som har god kunskap om barnrättsfrågor sedan tidigare och uppmuntra de som vill att vidareutbilda sig. Det är de tjänstemän med mest engagemang i frågorna som ska utgöra den barnrätskommitté som kommunen nu ska bilda.

Jag ser väldigt mycket fram emot att se den nya barn-checklistan användas i verkligheten!

Demokrati och dialog på utflykt i Frederiksberg

Idag var det utflykt! Lunds kommuns demokratiberedning åkte under ledning av kommunfullmäktiges eminenta ordförande (m) på studiebesök till Frederiksberg, en kommun mitt i, omgiven av, Köpenhamn. 

Frederiksberg har ungefär lika många invånare som Lund, men på en betydligt mindre yta. Dessutom finns likheter i stor närvaro av högre utbildning och campus för både Copenhagen Business School och Köpenhamns universitet. Syftet med resan var att inhämta idéer och inspireras när det gäller medborgarinflytande och demokratiska arbetssätt. Demokratiberedning arbetar med kommunfullmäktiges arbetsordning, interna demokratiska arbetssätt och kommunfullmäktiges dialog med medborgarna, exempelvis webbsändningarna och medborgarförslag.

Frederiksbergs kommun fungerar helt annorlunda mot Lund när det gäller den politiska och administrativa strukturen. Man har en beslutande församling (”kommunalbestyrelsen”) på 25 (!) ledamöter, till skillnad mot Lunds 65 ledamöter i kommunfullmäktige (och totalt 300 politiker räknat med alla nämnder och styrelser)! Frederiksberg har dessutom endast en heltidspolitiker (borgmästaren), mot våra fem heltidskommunalråd i Lund.

Besöket i Frederiksberg hade flera intressanta punkter som verkligen gav inspiration och eftertanke:

Endast kommunala möten på måndagar

I Frederiksbergs kommun har man kommunala möten endast på måndagar. Visserligen har de betydligt färre politiker och därmed större möjlighet att samordna mötena till en viss dag. De 25 politikerna i kommunstyrelsen sitter alla i olika ”udvalg” (motsvarande utskott/nämnder). Var tredje måndag är det kommunstyrelse, och de två övriga måndagarna udvalgs-möten. Det betyder att politikerna resten av veckans dagar har möjlighet att träffa medborgarna! I Lund har vi tvärtom, måndagar är vår mötesfria dag, resten av veckans dagar är det möten (dock inte så ofta på fredagarna...).

Möjlighet för medborgarna att ställa frågor på ”kommunstyrelsens” möten

Vem som helst i Frederiksberg kan ställa en fråga till politikerna i kommunstyrelsen, med borgmästaren som främsta företrädare. Det kan man göra i Lund också, i form av medborgarförslag. Skillnaden är att i Frederiksberg får medborgarna även ställa sin fråga muntligt, alltså tala i det beslutande organet utan att vara ledamot själv, med en talartid på 6 minuter. Så får man definitivt inte göra i Lund, hos oss är det endast skriftliga frågor från medborgarna, utan möjlighet till följdfrågor.

Medborgarservice i Rådhuset

I bottenplan på det fantastiskt stora och fina rådhuset i Frederiksberg finns ett stort medborgarkontor. Dit kan folk komma för att ställa alla möjliga frågor och få hjälp med massor med olika saker. Allt på ett och samma ställe. Visserligen har de danska kommunerna ett mycket större ansvar än de svenska, bland annat utfärdar Frederiksbergs kommun körkort samt ger råd om deklaration och skatt, vilket svenska kommuner inte gör. Men medborgarkontoret vi besökte var definitivt en förebild. Lund har precis börjat bygga en ny förvaltningsbyggnad, Kristallen, och alla blev mycket inspirerade att ha ett liknande medborgarkontor i bottenplan där.

Mars-KF: Första KF med läsplattor

Detta är det första kommunfullmäktige-mötet som vi kör med läsplattor, och samtidigt det sista där vi fick hemskickade handlingar. Som en liten övergångsperiod får man idag välja om man vill vara papperslös eller pappersolös.

Vi har kört läsplattor i nästan ett år i Lund nu. Kommunstyrelsens arbetsutskott började för ett år sedan, och sedan följde hela kommunstyrelsen med från och med maj förra året. Efter lite upphandling under hösten har nämnderna sedan december infört läsplattor successivt, och nu är det alltså sista steget med kommunfullmäktige. Det betyder att ett stort antal politiker (tvåhundra?) har fått läsplattor nu och utbildning om hur de fungerar. Ett stort steg framåt in i 2000-talet, och en satsning som vi i vänsterpartiet hoppas även ska leda till större demokratisering av kommunen i och med att handlingar nu lättare kan läggas ut på nätet för allmän beskådan. Men där är vi inte ännu, de enda handlingar som lätt kan laddas ner via hemsidan är kommunfullmäktiges.

Det finns några små problem med läsplattorna och handlingarna, men i det stora hela fungerar det alldeles utmärkt. Det blir dessutom lägre portokostnader och kostnader för kopiering och papper. Om vi än så länge har sparat något tid är nog en mer öppen fråga.

En och en halv vecka efter Utöya: Kraft och motivation att fortsätta kämpa

Det är många som har sagt och skrivit bra, viktiga och rörande ord om katastrofen på Utöya i Norge för snart två veckor sedan.

Det fasansfulla känslan i att vakna på lördagsmorgonen och höra de då förmodade dödssiffrorna på Utöya som var uppe i 80 personer satt i länge. Det är lätt att känna med de drabbade i den sorg, tomhet och hat som ungdomarna, familjerna och alla norrmän, oavsett om de identifierar sig med socialdemokratin och arbetarrörelsen eller inte. Det är lätt att förstå att chocken är lika stor i Sverige. Den svenska arbetarrörelsen har många likheter med den norska, och mitt eget ungdomsförbund, Ung Vänster, har mycket nära kontakter med vår norska motsvarighet, SU. Uttalandet "det kunde vara jag", har nog aldrig varit så träffande.

Jag har inte varit på många politiska ungdomsläger. Faktiskt bara ett enda, Ung Vänsters socialistiska festival i Grytgöl sommaren 2002. Vi åkte kontrabussen upp, en totalt livsfarlig gammal buss. Distriktsombudsmannen sov på golvet i mittgången hela resan. Jag var precis nybliven medlem, kanske inte ens medlem än, och åkte med en kompis. Det var bad och film och seminarier i tält. Jag kommer framförallt ihåg Mikael Wiehes uppträdande en kväll. Det var magiskt. Jag har tänkt på Grytgöl många gånger den senaste veckan.

Terrorattackerna mot Oslos regeringskvarter och Utöya var politiskt motiverade. Debatten om det högerextrema våldet som har förts sedan dåden var välbehövlig. Många debattörer har visat på risken att dra alldeles för snabba slutsatser, och slentrianmässigt lägga skulden på muslimer. Många av de uttalanden som har hörts från ledande norska politiker och ungdomar som var med på Utöya bör sparas för eftervärlden som förebilder för hur den politiska världen bör hantera denna typ av katastrofer: med ledord som mer öppenhet, mer demokrati och mer förståelse mellan människor. Att kunna tala om kärlek när hatet måste kännas så stort är starkt och beundransvärt.

Jag är otroligt stolt över den norska socialdemokratin och arbetarrörelsen. Det vi har sett och hört efter katastrofdagen tjänar som exempel för oss alla, och ger kraft och motivation att fortsätta vårt politiska arbete i arbetarrörelsens fotspår.

Lite varmvatten vore trevligt, tack

Detta inlägg är skrivet något i affekt, då min lägenhet, återigen, inte har något varmvatten och kontaktmöjligheterna med LKF är klart begränsade.

Lunds kommun utsågs precis innan sommaren till ”bäst på e-demokrati” av en forskare vid Mittuniversitetet. Vi var många som tittade på varandra med stor förvåning när detta påtalades under budgetfullmäktige. Det måste ju vara ett skämt, tänkte vi. Kommunens hemsida är ju, fortfarande, trots att den gjordes om för ett år sedan, mycket svåranvänd, min lund.se-mejladress tog år att få att fungera och Lunds kommun finns inte på varken facebook eller twitter. Hur kan någon påstå att vi är bra på e-demokrati? Det kan ju inte bara handla om att det går att skriva ut blanketter för att ställa sina barn i förskolekö, via internet?

Just nu hade jag gärna sett att kommunen, och även kommunens fastighetsbolag LKF, hade ett twitterkonto*. Det går nämligen inte att varken mejla eller ringa till LKF på ett vettigt sätt. Mitt områdeskontor i Södra Sandby har öppet 7.30-9 (endast, förutom första vardagen i varje månad då de har öppet någon timme på kvällen – herregud, vem håller koll på om det är första vardagen i månaden?). LKF svarar inte på mejl, varken på områdeskontorets mejladress eller på info-adressen. Och som sagt, varken facebook eller twitter.

Jag har, återigen, inget varmvatten i min lägenhet i Revingeby. Det har att göra med strömavbrott, har jag förstått (men jag förstår inte det tekniska sammanhanget). Eftersom klockan är efter 9, det inte är första vardagen i månaden, LKF inte svarar på mejl och kommunen inte går att nå via sociala medier, får jag alltså sitta här och vänta till LKF själva kommer på att det inte finns något varmvatten och kommer hit och fixar det.

Herregud. Lunds kommun! Kom in i 2000-talet, för guds skull. Jag vill kunna kontakta er, om inte dygnet runt, så i alla fall klockan 10.30 en måndag i juli! Och så vill jag ha varmvatten, tack.

* Jämför med exempelvis SJ, som man kan twittra och få svar direkt, om man har frågor och synpunkter, eller, mitt senaste exempel, Destination Gotland, som inom ett dygn svarade på min kommentar om servicen på båtarna, via facebook.

Det papperslösa samhället - har det kommit nu?

Kommunstyrelsens tjugo ledamöter har idag fått (låna) varsin ipad. (En läsplatta för er som vill prata riktigt språk). Lunds kommun kör en testperiod där först kommunstyrelsens arbetsutskott fick plattor och nu hela kommunstyrelsen. Under året kommer försöket att utvärderas. I slutändan ska även kommunfullmäktiges ledamöter få paddor.

Syftet är att minska mängden papper, och att sluta göra pappersutskick till ledamöterna, vilket är både en hållbarhetsfråga, en ekonomisk fråga (portot för dagens handlingar kostar 75 kronor) och en demokratifråga - ledamöterna ska kunna kolla epost och kommunicera med medborgarna oftare och effektivare. I grunden ligger en digitalisering av kommunens ärendehantering: kommunala handlingar ska skrivas på dator, pdf:as och sedan skickas genom systemet digitalt, fram till beslut, och inte skrivas ut, kopieras upp och fysiskt skickas runt. En stor del av de handlingar, säkert två tredjedelar av dagordningen, är sådant som vi bara bläddrar igenom, bifaller/lägger till handlingarna, och sedan slänger när vi kommer hem.

Nu ska alla få varsin entimmes privatlektion för att förstå hur allt fungerar, och till nästa möte, om en månad, kommer inga pappershandlingar ut! Istället får vi ta med oss ipaden. Jag är lite konservativ, men får se till att lära mig det där pdf-programmet där man kan göra anteckningar. Så blir det nog bra sedan.

Och om man skriver in en felaktig kod fem gånger raderas hela ipaden. När detta meddelades drog hela kommunstyrelsen kollektivt efter andan. IT-snubben försäkrade dock att de inte kommer explodera, eller gå sönder.

Likabehandling av arbetstagare, "politiskt våld", motorvägsavgift och Esarpsvägen

Mellan klockan 20 och 21 är det interpellationstid. Då behandlar vi skriftliga frågor som lämnats in av ledamöterna och som ställs till kommunstyrelsens ordförande eller någon av nämndsordförandena. På en vanlig timme klarar vi två interpellationer, nu har vi nästan klarat av alla fyra för dagens möte!

Den första var från socialdemokraterna och handlade om hur policyn om etiska krav i upphandlingar tillämpas. Martin Andersson Lindh frågade hur policyn tillämpas, vilka krav som ställs och vid vilka upphandlingar. Andersson Lindh syftar främst på kollektivavtal, och Mats Helmfrid (kommunstyrelsens ordförande, m) svarade att krav på kollektivavtal finns inte i den policy som kommunen har och att detta skulle strida mot lagen om offentlig upphandling.

Den andra handlade om "politiskt våld" och ställdes av sverigedemokraterna till utbildningsnämndens ordförande, med tanke på att sd hindrats att hålla bokbord på en av gymnasieskolorna (Spyken), av motdemonstranter. Nämndens ordförande (m) svarade att demokrati och yttrandefrihet är viktigt, och att skolan inte är någon allmän plats (om motdemonstranterna kommer utifrån). Hon tycker även att sd borde få komma tillbaka till Spyken och ha ett bokbord igen.

Den tredje interpellationen handlade om motorvägsavgift på E22:an förbi Lund. Kommunstyrelsens ordförande tror inte att det är någon bra idé, och det tror inte vi heller. Vi kan dels inte ha det enbart förbi Lund, och det riskerar dels att locka folk att köra genom stan istället, vilket skulle bidra till en ännu sämre trafikmiljö i stan.

Den fjärde interpellationen handlade om Esparsvägen, mellan Esarp och Genarp. Det är en mycket dålig väg, i en del av kommunen som är eftersatt trafikmässigt (även dålig kollektivtrafik). Många beslut har fattats om att göra något åt vägen, men hittills har inget hänt. Kommunstyrelsens ordförande har inga svar utan hänvisar till Vägverket. Kommunen har istället valt att satsa miljoner på en ny motorvägsavfart...

"Nolltolerans mot rasism"

Jag har hamnat i en liten styrgrupp i kommunen, "Nolltolerans mot rasism". Jag blev tillfrågad om att sitta på en av de fem platser, och tänkte att, ja, det kan ju inte skada - även om styrgruppens namn är minst sagt intetsägande (både Ung vänster och TV4 har haft kampanjer med den rubriken så det är var ju lite svårt att veta vad den borgerliga majoriteten menar med en styrgrupp med detta namn).


Vi har nu haft vårt första möte och former och syfte föll lite på plats. Syftet med styrgruppen är att styra kommunens arbete som blivande medlem i ECCAR, Europeiska koalitionen av städer mot rasism, samt det nationella nätverk som är skapat av de svenska medlemstäderna. ECCAR är ett organ under Unesco (FN). Syftet med nätverket är att dela med sig av kunskaper och erfarenheter, mellan 97 städer i 20 länder. Det finns ett tiopunktsprogram av frågor som nätverket jobbar med, och städerna kan välja några av frågorna som man anser vara mest lämpliga att arbeta med lokalt. Några svenska städer som har varit med länge är Malmö, Botkyrka och Södertälje. Och nu lilla Lund.

Tiopunktsprogram som ECCAR arbetar utifrån innehåller punkter som rör information, stödjande och främjande arbete, men även konkreta frågor som boende, utbildning, kultur och konflikthantering. Vi i styrgruppen bestämde oss för att välja ut punkterna "informera", "boende" ("Rättvis tillgång till bostad") och "utbildning" ("utmana rasism och diskriminering genom utbildning"). Boende och utbildning är ju frågor som alltid står högt i kurs i Lund.

Styrgruppen ska även arbeta med kontakten med de nationella minoriteterna (judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar). Det är inte lätt att veta hur stora dessa grupper är i Lund (det är förbjudet att registrera folk efter etnicitet/religion i Sverige), men det finns några föreningar och privatpersoner (som modersmålslärarna) som vi känner till bland dessa grupper. Det har kommit in ett medborgarförslag om att Lund ska vara ett finskt förvaltningsområde. Därför kommer styrgruppen börja med att träffa den finska gruppen i Lund.


Trots det intetsägande namnet kan det nog bli en intressant styrgrupp det här. Dessutom finns det en liten resebudget, så man kanske kan få åka på en konferens någon gång...

Punkt 9 - installation av kranvattenautomat

Jag gillar kommunfullmäktiges demokratiberedning. Det är en ganska informell samling, som leds av en av kommunens bästa politiker, tillika kommunfullmäktiges ordförande (m), och som diskuterar konkreta och roliga saker. Det var också vi som åkte på studiebesök till Lerum i höstas (något som jag inte bloggade så mycket om som jag kanske borde ha gjort, det var trevligt på ett absurt sätt).

På senaste mötet diskuterade vi studiebesök och utbildningdagar för kommunfullmäktige, webbsändningarna, medborgarförslag och installation av en kranvattenautomat. Konkreta och roliga frågor (nej, ingen sarcmarc, utan ärligt).

Vi ska anordna en demokratidag för kommunfullmäktige i februari där vi ska diskutera bland annat olika sätt att genomföra medborgardialoger. Innan senaste KF-mötet i förra veckan hade vi medborgarmingel, trevligt men inte så jättevälbesökt. Men det kan nog bli bättre med bättre annonsering. Dagen efter uttryckte flera på LUS att de gärna hade velat komma om de känt till det. Studenter som ställer politiker mot väggen är ju alltid trevligt.

Studiebesök har diskuterats flera gånger. Det är ju omöjligt att åka någonstans som innebär övernattning med 100 personer (vilken cirkus det hade kunnat bli!), men däremot kan man åka inom kommunen för att se på utbyggnadsområden och liknande.

Webbsändningarna är en ständig diskussion. De funkar väl sådär, jag får ofta sms och mejl under sittande möte om att ljudet inte funkar och så. Nu har vi något på gång som kan erbjuda sändningar med länkar till handlingar, talarstatistik m.m. Det kostar 8000 kronor (!) per möte, vilket alla tyckte var en vettig summa...

Inlämning av medborgarförslag via nätet är efterfrågat, och vi ansåg att det inte borde vara några problem med e-legitimation. Idag måste man skriva under dokumentet och därefter lämna in det fysiskt på rådhuset (alternativt skicka), vilket i dagens IT-baserade samhälle kan tyckas vara lite omständigt. Tyvärr är ju Lund inte en kommun som rusar fram på IT-området.

Och så var det frågan om kranvattenautomaten. Sydvatten AB, som leverar vatten till bland annat Lund, ville ge oss en kranvattenautomat för ett år sedan (varför kommunen inte har svarat och tackat ja är en gåta) - för att fira världsvattedagen 22 mars. De vill "lyfta fram kranvattnets höga kvalitet /.../ och uppmuntra till att använda det kommunala vattnet också i kommunhuset". Vi ska alltså få en automat som kan placeras i ex. Stadshallen. Både (c) och (s) har skrivit skrivelser om att vi inte ska ha flaskvatten på våra möten, så kranvattenautomaten kommer lägligt. I demokratiberedningen hade vi dock lite olika åsikter om vilken automat vi ville ha. Tre alternativ finns "Skåne", "Småland" och "Blekinge". Alla var ense om att Blekinge var fulast, men sedan hade vi lite olika åsikter om Skåne eller Smålands var snyggast.

Den politiska bloggen och dess målgrupp

Jag var med i Sydsvenskan idag, i en kort intervju om det politiska bloggandet. Det var ganska kul att se att jag och den andra politikerna som intervjuats, moderaten Rickard Wendel, svarade liknande på de frågor som ställdes. Framförallt är diskussionen om vem som är målgrupp för det politiska bloggandet intressant.

Den korta intervjun i dagens tidning publicerades i samband med en artikelserie på Sydsvenskans "In på livet"-sida, om äldre och internet. De har skrivit om internetkurser för pensionärer och hade idag en längre artikel om en 80årig kvinna som hade startat en blogg. Det är nödvändigt för pensionärer att lära sig hantera internet, eftersom så mycket av samhällets service idag finns lättillgängligt på nätet. Men mitt politiska bloggande, och förmodligen många andras också, har, precis som Rickard Wendel också sa, inte personer som saknar internetvana som målgrupp.

Min målgrupp är främst personer i min egen ålder, som (precis som jag själv) har internet som sin största informationskälla. När dagstidningen dimper ner i brevlådan känner vi oftast redan till de stora nyhetshändelserna och kommentarerna till dessa, eftersom vi har läst det i realtid på nätet - både genom webbversionerna av de stora dagstidningarna, genom bloggande och "medborgarjournalistik".

Mitt bloggande är alltså till för dem som kan internet och vet hur man hittar det man vill genom att surfa. Som politiker kompletterar jag självklart med insändarskrivande och pressmeddelanden, men det går inte att komma ifrån att bloggandet idag är det lättaste och snabbaste sättet att nå ut med sina åsikter och tankar.

Att vara väl förtrogen med internet är en demokratifråga, därför är det otroligt bra att det anordnas kurser för exempelvis pensionärer. Bland dessa grupper kan inte internet ersätta dagstidningarnas informationsutbud, så som idag är fallet hos många ungdomar. Det politiska bloggandet får därför aldrig ersätta vårt insändarskrivande, flygbladsutdelande och fullmäktigedebatterande. Det motsatta gäller såklart också: Ett parti vars politiska förträdare inte finns på internet, riskerar att snart vara utraderat ur den politiska debatten.

Med detta uppmanar jag andra politiker att också börja blogga!

Vem är medborgare?

Jag sitter i kommunfullmäktiges demokratiberedning. Demokratiberedningen hanterar frågor som handlar om kommunfullmäktiges arbetsordning, vilket gör att gruppen har ett namn som lämnar lite övrigt att önska. De riktiga demokratifrågorna, som medborgarstämmorna, hanteras av kommunstyrelsen.

För några veckor sedan var jag på utflykt med demokratiberedningen. Vi åkte till Lerum. Det var på många sätt trevligt och absurt, och inte särskilt politiskt intressant faktiskt. Lerum har avskaffat nämnder och hanterar alla beslut i kommunstyrelsen (inte så bra) men har satsat på medborgardialoger (inte så bra som vi trodde). Jag har inte skrivit något om Lerum, just för att jag inte tyckte att det var så särskilt spännande.

Men vi hade ett spännande demokratiberedningsmöte i Lerums (superflashiga) kommunhus, med två intressanta diskussioner på dagordningen: åldersgräns för medborgarförlag och säkerheten i kommunfullmäktigesalen.

Lunds invånare kan skriva medborgarförslag till kommunfullmäktige. Någon har en idé, som kort presenteras och som följs av att-satser, precis som en motion. Förslagen behandlas sedan av en nämnd eller kommunfullmäktige. Vi hade lite problem i början av mandatperioden, då några enstaka personer skrev många och mindre seriösa förslag. Nyligen lämnades det in ett förslag av en femåring, skrivet av pojkens mamma. Detta föranledde en diskussion om åldersgränsen för medborgarförslag - när blir man alltså medborgare?

Vi hade en lång diskussion om detta i vänsterpartiet när frågan först kom upp. Klart en femåring kan ha idéer om saker som borde förändras, men föräldrar utnyttjar barnen för att föra fram sina egna idéer genom dem, fast vi har ju med barn i demonstrationer. Behöver man vara skrivkunnig, myndig, högstadieelev...? Hur tar vi barnens åsikter på allvar, vilka arenor finns det för dem? Vi enades om att vara oeniga inom partiet.

På demokratiberedningens möte föreslog ordförande (m) 18 år, myndighetsåldern. Hon fick snabbt mothugg och vi enades ganska snabbt för 16 år. Jag hade kunnat tänka mig lite lägre, med kanske 13 år som lägsta ålder.

Den andra frågan vi diskuterade var säkerheten i kommunfullmäktigesalen. Det handlar ju visserligen mer om störningar än säkerhetsbrister, exempelvis de bannerdrops vi sett under mötena. Det är viktigt med öppenhet på mötena, det var vi alla överens om, och det var ingen som upplevde att det finns ett hot mot mötena. Rutiner ska tas fram för vad vi gör när det kommer störningar och vem som hanterar exempelvis personer på läktaren som vägrar gå därifrån.

[Insåg vid genomläsning att inlägget inte ger rubriken rättvisa...]

KF sept 09: Att bemöta eller inte bemöta, det är frågan...

För tre år sedan var det riksdagsval. Debatten var vild angående hur Sveriges mest främlingsfientliga parti skulle bemötas. Ung Vänster och vänsterpartiet valde en tydlig linje om att inte debattera mot dem. All propaganda och alla torgmöten skulle bemötas inom 24 timmar, en regel som vi fortfarande upprätthåller, även om det har blivit mycket svårare den senaste mandatperioden på grund av partiets ökade inflytande i parlamentariska församlingar.

Nu har det främlingsfientliga partiet två mandat i Lunds kommunfullmäktige. De är aktiva i debatten, tar ofta repliker och pratar gärna om sina hjärtefrågor så fort ärendet vi diskuterar på något litet sätt kan vridas åt det hållet.

Det hände precis nu. Vi har ett ärende om jämställda löner, 7 miljoner ska distribueras till bland annat förskollärare och distriktssjuksköterskor. Eftersom detta påverkar skolpengen, tog partiet upp sin hjärtefråga - att skolpengen måste göras om och inte borde ge extra pengar till barn med utländsk bakgrund och jada jada hela diskussionen om det. I den situationen borde vi alla höja på ögonbrynen, konstatera att de återigen är ute och cyklar, fnissa lite, och sedan återgå till debatten om, i det här fallet, jämställda löner. Ett sådant inlägg ska knappt registreras utan bara sväva vidare ut i tomma intet. Men. Vad gör kommunstyrelsens ordförande (m)? Jo, han går upp och tar en replik och börjar diskutera sakfrågan om elever med utländsk bakgrund. På så sätt kan den första talaren, som inte vill hjälpa elever med utländsk bakgrund, en motreplik, och får på så sätt ytterligare en minut att fabulera i talarstolen - oemotsagd, då det inte går att ta replik på en motreplik. Och kunde återigen sätta sina frågor på dagordningen, inte med hjälp av sin egen skicklighet, utan för att både (m) och (s) totalt sväljer bytet och tar den helt irrelevanta diskussionen, återigen!

Vi måste sluta ta repliker mot de främlingsfientliga, och på så sätt sluta bjuda in dem i en debatt vi inte är intresserade av att föra!

Förhandsröstning på universitetet

skrivelse till valnämnden, mest för skojs skull. (v) har inte ledamöter i valnämnden.

Inför valet till Europaparlamentet i juni 2009 röstade jag på Malmö högskola, där jag då var student. I Lärarutbildningens atriumgård (”Orkanen”), precis utanför restaurangen, fanns ett stort och färgglatt röstbås som var bemannat varje dag. Otroligt många studenter passerade förbi vallokalen varje dag och många valde säkert att rösta i en föreläsnings- eller lunchpaus.

I Lund finns runt 30 000 studenter. I universitetets lokaler vistas ett stort antal personer varje dag, varav många unga studenter är förstagångsväljare, både i 2009 och 2010 års val. Det går dock bara att förhandsrösta på kommunens egna bibliotek.

Efter en snabb sökning på valmyndighetens sida ser jag att det går att förhandsrösta på universitet och högskolor på flera orter i landet (bland annat Stockholm, Uppsala, Göteborg och Kristianstad). Det finns en förhandsröstningslokal på Campus Helsingborg, men inte på universitetets lokaler i Lund. För många studenter är förhandsröstningen en viktig möjlighet, då man (speciellt i början av höstterminen) bor men inte folkbokförd i Lunds kommun och därmed inte kan rösta i sin tilldelade vallokal på valdagen.

Jag hoppas med denna skrivelse att valnämnden inför det ordinarie valet hösten 2010, undersöker möjligheten till förhandsröstning på Lunds universitet. Lämpliga lokaler kan exempelvis vara LTH:s studiecentrum, Universitetsbiblioteket, Språk-och litteraturcentrum och Ekonomicentrum.

Hanna Gunnarsson
vänsterpartiet, kommunfullmäktigeledamot

Fram för den offentliga konsten!

I en av Lunds centrala butikslokaler, på den lilla gatan mellan Botulfsplatsen och Skomakaregatan, finns ett relativt nyöppnat galleri. Det bygger på principen "fönstershopping", eller rättare sagt "fönster-konst-tittning". Ibörjan var det öppet så man kunde gå in och se sig omkring, men nu är tavlorna uppställda så att man ser alla utifrån. Det går inte att gå fram och studera detaljerna, men man kan få ett par minuters konstnärlig paus under sin shoppingtur eller promenad. Det är ett nytt och roligt koncept, som gör det lätt att ta del av kultur. Dessutom ger det ett otroligt lyft åt det offentliga rummet! Istället för en tom butikslokal (som det var tidigare), ger det oss som går förbi dagligen ett liten dos av glädje påväg till eller från möten, föreläsningar, tåg och bussar.

I dagens sydsvenskan framför kultur- och fritidsnämndens ordförande (fp) idén om en "klassisk vår- eller höstsalong" i Lund. Jag erkänner att kulturfrågor inte är mitt bästa ämne, men jag ser framför mig snittar, mousserande vitt vin och akademiska förståsigpåare. I samma insändare benämner han det lilla galleriet med fönsterkonsten:

Är du inte det minsta anspråksfull kan du titta genom fönstren vid Vårfrupassagen. Är det populisternas svar på de svårsmälta utställningarna på Lunds konsthall? Den utställda konsten är amatörmässigt exponerad. Jag tar långa omvägar för att undvika alltför avancerade blodtryckshöjningar

Vi kan konstatera, som så många gånger förut, att vi lever i skilda världar, borgerligheten och vi. Kultur- och fritidsnämnden folkpartistiska ordförande föredrar salonger (kanske med snittar, vitt vin i höga glas, rynkade ögonbryn och korrekta hummanden) medan vi vanliga obildade kulturkonsumenter njuter av fina tavlor med klara färger som vi kan stanna till vid ett par minuter under lunchen eller mellan två föreläsningar. Galleriet i Vårfrupassagen har öppnat upp och demokratiserat konsten, medan folkpartiet hellre verkar vilja stänga in och elitisera.

Kommunfullmäktige, mars 2009

Det är kommunfullmäktige igen! Eftersom jag knappt har ätit idag och varit igång nonstop sedan kl 8, känner jag att jag börjar bli lite kinkig.

Jag begärde ordet i det allra första ärendet, "anmälningar". I anmälningarna står två protokoll från medborgarstämmorna i Dalby och Östra Torn/Lineor registrerade. Jag skulle gärna vilja ha dessa i handlingarna, så att vi som inte har möjlighet att vara där kan ta del av vad som sagts. Ordförande noterade detta. Anmälningarna är något som vi bara klubbar lite snabbt, vanligtvis, men nu begärde både jag och Lars Larsson (fp) ordet. Han pratade om revisionsrapporter.

Det roligaste idag är att Tove Klette (fp) har en praoelev som har fått ordförandes tillåtelse att sitta bredvid Klette i fullmäktigesalen för att "känna av stämningen". Det är väldigt skojigt och mycket bra att kommunalråden har praoelever! När jag satt i region Skåne hade vi ett lite roligt projekt där vi var med en politiker, och en politiker var med oss!, under en dag. Jag var tyvärr av någon anledning inte delaktig, med de andra hade väldigt roligt!
Ordförande meddelar att rådhuset och stadshallen kommer att släckas ner under "Earth Hour", det är ju väldigt bra och lite coolt.

Öppen källkod

På dagens kompol har vi haft tema "öppen källkod". Två kamrater från (v) Malmö inledde om öppen källkod i allmänhet, initativ i andra kommuner och deras eget arbete med frågan i Malmö. Det är mycket intressant, både ur ideologiska, demokratiska och ekonomiska synvinklar.

Gör Ungdomstinget till remissinstans!, del 2

För en liten tid sedan skrev jag en motion till kommunfullmäktige: Gör Ungdomstinget till remissinstans! Nu ska den behandlas i kommunstyrelsen, och på dagens måndagsmöte (som pågår i skrivandets stund) diskuterade vi handlingarna till KS-mötet på torsdag. Kommunkontorets svar på min motion är mycket underligt.

Kommunkontoret har först och främst inte inhämtat synpunkter från den nämnd som ansvarar för Ungdomstinget - Kultur- och fritidsnämnden. Om någon ska uttala sig i frågan är det ju de politiker och tjänstemän som kan Ungdomstingets verksamhet bäst, och som har planer och idéer för dess utveckling!

För det andra har kommunkontoret skrivit ett svar med en att-sats som föreslår rakt avslag på motionen. Vanligtvis skriver kommunkontoret ett svar med argument för och emot frågan och hintar lite vad de själva tycker, och lämnar sedan till politiker att besluta, men nu har de av någon anledning valt att avslå direkt.

För det tredje är svaret på mitt förslag att det inte går eftersom Ungdomstinget inte är en fast grupp med valda personer. Det är ett mycket fegt svar. När vi skickar saker och ting på remiss i kommunen gör vi det för att vi vill ha in synpunkter och åsikter från människor som har erfarenheter av frågan det handlar om. Remissvaren är alltid ett underlag, man måste inte besluta så som remissvaren säger! Att Ungdomstinget är en löst sammansluten grupp är därför inget problem, de svar de kommer att komma med är ändå bara vägledande. När det gäller den nya skolplanen har vi t.ex. lagt ut den på kommunens hemsida och inhämtat svar från vanliga medborgare och föreningar - kan det bli lösare sammansatta remissgrupper än så?

Sammanfattningsvis. Varför tycker kommunkontoret att det är så farligt att inhämta ungdomarnas åsikter? Vad har vi att förlora på det? Vi har såklart absolut ingenting att förlora, däremot kan vi vinna ungdomarnas tankar, erfarenheter, åsikter och förtroende!