Staden som de isländska ungdomarna kom ifrån var ungefär i samma storlek som Dalby, och möjligheten att komma de styrande politikerna nära var stor. De hade ofta möten med borgmästaren och upplevde att det de ville säga gick fram och att de blev hörda. I en stad av Lunds storlek är detta lite svårare. Vi pratade lite om vilka olika prioriteringar som en politiker måste göra när det gäller att ha kontakt med folk (ska man t.ex. satsa på att träffa grupper man redan står nära eller ska man träffa grupper som man inte känner sedan tidigare?), om det här med att vara heltidspolitiker eller fritidspolitiker och vilka olika konsekvenser det får och om olika sätt att göra sig hörd.
I Lund har vi ett fantastiskt Ungdomsting som vi är mycket stolta över, men vi har ibland tendensen att luta oss tillbaka och bli alltför nöjda och stolta. Lundaungdomarna har skickat in ett förslag om att sänka åldern för medborgarförslag (som nu är 16 år), vilket är vettigt. Kanske är 12 eller 13 år bättre. Vi måste också bli mycket bättre på internet och sociala medier i kommunen: så att handlingar till möten läggs ut och information sprids på ett sätt som lätt når fram till ungdomar. Det finns en del att göra.
