Hur många hade satsat pengar på att folkpartiet skulle inleda sitt budgetanförande med orden "Lund är fantastiskt"? Det verkar som om inledningen, och kanske hela anförandet, återupprepas varje år. Copypaste om hur bra det är i Lund, hur bra folk mår, hur duktiga folk är och hur många priser Lund vinner varje år. En lång uppräkning av vad vi blivit bäst i sedan förra budget-mötet, bland annat "bästa värmepumpskommun", något som ofta möts av lite fnitter när det nämns.
Jag älskar att bo i Lund, verkligen. Jag kommer förmodligen aldrig bo någon annanstans. Av många olika anledningar: kreativiteten, viljan, historian, litenheten, närheten. Jag har bott här hela mitt vuxna liv. Men Lund är också en kluven stad. Vid sidan om alla högutbildade, studenter med framtidshopp och politiker som slår sig vid bröstet finns också en förtvivlan. Bredvid de högutbildade finns de som känner att de har valt fel utbildning men som har svårt att byta riktning när vuxenutbildningen är begränsad och CSN-månaderna har tagit slut. Vid sidan om universitetsstudenterna finns de ungdomarna som inte vill gå högre utbildning, och som ses på med viss skepsis (om man ska uttrycka sig fint) från universitetslundaborna. En ungdom som inte börjar plugga på universitetet och därmed inte får det värdefulla studentlegget och studentbostaden, tvingas flytta från staden i jakt på bostad. Kanske till en stad med en större mångfald och förståelse för att högre utbildning inte är människans viktigaste mål i livet. Och vid sidan om politikerna som slår sig för bröstet finns de hemlösa, flyktingarna som vi inte kan ta emot på grund av bostadsbristen, förskolebarnen vars barngrupper nu ökar igen och de äldre och funktionshindrade som tvingas välja ett privat alternativ för vård och omsorg i avsaknad av kommunala alternativ.
Lund är en fin stad, men många gånger långt ifrån fantastisk.
