EU-parlamentsdebatt i Lund

Första (?) EU-parlamentsvalsdebatten i Lund pågår. LUPEF (pol.mag-studenternas förening) har bjudit in kandidater från alla partier som sitter i EU-parlamentet idag. Erik Berg, femma på listan, representerar vänsterpartiet, och säger otroligt bra saker. Debatten rör sig mellan ämnen som Lissabonfördraget, säkerhetspolitik, bistånd och upphovsrätt.

"Lissabonfördraget är en kompromiss mellan Stalin och Ayn Rand" Erik Berg (v)

"Varför är ni emot EU när era systerpartier i Europa är för?" - folkpartiets inledningsargument. I det sammanhanget kan man säga att vänsterpartiets grupp i parlamentet har fri rösträtt, parlamentarikerna och partierna bestämmer själva, tillskillnad från sossarnas och moderaternas grupper. Vänsterpartiet låter inte folk i andra partiet i Europa bestämma vad vi ska tycka.

Utan EU är vi tillbaka i 30-talet och förintelsen, svält, diktatur och åsiktsförtryck - fri tolkning av (fp). Det är inte relevant att börja i förintelsen och sluta med Dawit Isaak när det handlar om EU-parlamentet.

"EU har en militär och mörk historia. Strävan efter demokrati är inte specifik europeisk. När stormakter har fått militära muskler vill de flexa dem på den internationella scenen. Det är farligt när EU börjar värna 'europeiska intressen'. Vi behöver stärka FN och arbeta emot militariseringen av EU" E. Berg (återigen)

"Vad har EU för internationell profil? Svaret är hönsgård. En fråga ger 27 olika svar" Fjellner (m).

"Vi får hitta ett system som fungerar..." (s) om upphovsrätt
"... som socialism" sista ordet i debatten från Erik Berg (v)

En vecka på distans

Jag är i Norrland den här veckan, i studiesyfte. Det gör att jag missade kvällens nämndsmöte och att kommunfullmäktige får klara sig utan mig imorgon. Ska försöka se det över nätet, och vara med i anden, om det mobila internet klarar det.

Om att blogga för kråkorna

DN har gjort ett scoop. De har kommit fram till att ingen kommenterar på riksdagspolitikernas bloggar. Pliktskyldigt läste jag artikeln, som egentligen inte säger något överhuvudtaget. Deras tes är att en bra, och därmed välläst, blogg är en blogg där många människor lämnar kommentarer. Då det är få kommentarer, blir DN:s slutsatser att det är minimalt intresse för riksdagsledamöternas bloggar.

Hur kommer man överhuvudtaget på tanken att man ska göra en undersökning av antalet kommentarer på riksdagsledamöternas bloggar? Antalet kommentarer säger ju såklart ingenting intressant om riksdagsledamöternas bloggar.

Kommentarsfunktionen på en blogg leder sällan någon form av dialog som leder diskussionen eller ämnet för blogginlägget framåt. Genom kommentarsfunktionen på en politisk blogg får ofta de läsare som inte håller med bloggaren i sak möjlighet att kasta skit och komma med de vanliga motargumenten i stil med "typsikt er kommunister att..." eller "ni liberaler tycker alltid att...". I bästa fall slutar det där, i värsta fall inleds en politisk smutskastning mellan de som håller med bloggskribenten och de som inte gör det. Lite som en auladebatt mellan de politiska ungdomsförbunden i valtider. Ganska värdelöst alltså.

Enligt DN finns 83 riksdagsledamotsbloggar. På min senaste lärarpraktik sammanställde jag en lista med bloggtips till eleverna, och insåg att det 1. är svårt att hitta riksdagsledamotsbloggarna 2. att de är dåligt uppdaterade och 3. ibland fyllda av vanliga tråkiga opolitiska vardagligheter. Om DN nu vill sätta någon på att leta upp och läsa igenom 83 bloggar, finns det en massa andra frågor som hade varit intressanta att skriva om och analysera. Jag hade gärna läst en vettig artikel om huruvida det har gått inflation i politiska bloggar eller om vem det är som läser bloggarna och med vilket syfte de skrivs. Skrivs de för det egna partiet, för att öka kunskapen om det parlamentariska arbetet eller ge de egna partikamraterna kunskap och argument (vilket är mitt huvudsakliga syfte), eller skrivs de i argumenterande syfte med politiska motståndare som målgrupp?

Fram för den offentliga konsten!

I en av Lunds centrala butikslokaler, på den lilla gatan mellan Botulfsplatsen och Skomakaregatan, finns ett relativt nyöppnat galleri. Det bygger på principen "fönstershopping", eller rättare sagt "fönster-konst-tittning". Ibörjan var det öppet så man kunde gå in och se sig omkring, men nu är tavlorna uppställda så att man ser alla utifrån. Det går inte att gå fram och studera detaljerna, men man kan få ett par minuters konstnärlig paus under sin shoppingtur eller promenad. Det är ett nytt och roligt koncept, som gör det lätt att ta del av kultur. Dessutom ger det ett otroligt lyft åt det offentliga rummet! Istället för en tom butikslokal (som det var tidigare), ger det oss som går förbi dagligen ett liten dos av glädje påväg till eller från möten, föreläsningar, tåg och bussar.

I dagens sydsvenskan framför kultur- och fritidsnämndens ordförande (fp) idén om en "klassisk vår- eller höstsalong" i Lund. Jag erkänner att kulturfrågor inte är mitt bästa ämne, men jag ser framför mig snittar, mousserande vitt vin och akademiska förståsigpåare. I samma insändare benämner han det lilla galleriet med fönsterkonsten:

Är du inte det minsta anspråksfull kan du titta genom fönstren vid Vårfrupassagen. Är det populisternas svar på de svårsmälta utställningarna på Lunds konsthall? Den utställda konsten är amatörmässigt exponerad. Jag tar långa omvägar för att undvika alltför avancerade blodtryckshöjningar

Vi kan konstatera, som så många gånger förut, att vi lever i skilda världar, borgerligheten och vi. Kultur- och fritidsnämnden folkpartistiska ordförande föredrar salonger (kanske med snittar, vitt vin i höga glas, rynkade ögonbryn och korrekta hummanden) medan vi vanliga obildade kulturkonsumenter njuter av fina tavlor med klara färger som vi kan stanna till vid ett par minuter under lunchen eller mellan två föreläsningar. Galleriet i Vårfrupassagen har öppnat upp och demokratiserat konsten, medan folkpartiet hellre verkar vilja stänga in och elitisera.

VSF-FS i Stockholm

I helgen var jag på FS-möte med Vänsterns studentförbund i Stockholm (det gäller att hinna med lite mer än kommunpolitik...). Vi diskuterade sommarkursen om politisk ekonomi på Kvarnby folkhögskola, frågan om kortare studiemedel, där vi har startat en kampanjhemsida med S-studenter och Gröna studenter, den kommande nationella kampanjen om bostad och studiemedel, och mycket annat. Det var ett bra och trevligt möte (som vanligt!) på partikansliet/förbundscentralen i huvudstaden.

Mötespaus

Fotografering till hemsidan

Legalisera fildelning

Fantastiska Ung Vänster Lund hade aktion på Stortorget idag, med snygg banderoll, flygblad och

servering av påskmust, självklart med anledning av IPRED-lagen.

Blommor och rehabilitering

Motionen nedan behandlas nu av kommunfullmäktige. Vi tycker att detta är en verksamhet som slår två flugor i en smäll: gladare människor och fina blommor. Både tekniska nämnden och socialnämnden är positiva, och kommunen kommer förhoppningsvis kunna spara in lite pengar på att köpa in blommor från någon form av blomsterföretag. Kommunstyrelsen har svarat att de inte har några pengar nu, utan vill skjuta fram motionen till budgetarbetet (som drar igång nu och klubbas i juni). Vi tycker att detta är ett bra svar, ett positivt svar och vi kommer såklart föreslå pengar till detta i budgeten.

Motion till Lunds kommunfullmäktige 08-06-04, Mats Olsson (v)

För länge sedan hade Lunds kommun egna växthus och drog upp egna plantor för utsmyckning av staden. I samband med att de gamla växthusen inte längre kunde användas avvecklades denna verksamhet. Numera köps blommor in för dyra pengar från leverantörer, vilket ständigt skapar frågetecken om hur mycket kommunen egentligen har råd att satsa på blomsterprakt. Det är dessutom en källa till ständig träta med Lunds Handelsförening då kommunen, med vissa rätta, hävdar att dess medlemmar bör vara med att betala utsmyckningen.

Samtidigt vet vi att antalet arbetsplatser där personer med permanent eller tillfälligt nedsatt arbetsförmåga, eller med olika typer av psykiska eller fysiska funktionshinder, kan anställas minskat betydligt. De kommunalt anställda förväntas idag undantagslöst vara ständigt högpresterande, vara sig de arbetar inom service eller förvaltning, eller vare sig de arbetar inom kommunens mjuka eller hårda sektorer. Det finns en god lösning som kan åtgärda bägge dessa problem. Återupprätta de kommunala växthusen, med inriktning på rehabilitering. Det är välbekant att odling är en lisa för själen. Att så ett frö, eller att sätta en stickling, är att tro på framtiden. Genom att tillskapa en nyttig, utvecklande och fast verksamhet ökar kommunens möjlighet att bedriva bra rehabiliteringsverksamhet. Samtidigt skulle blomsterutsmyckningen av Lunds kommun kunna få ett verkligt lyft.

En lämplig tomt finns direkt intill Lunds energis anläggning på Gunnesbo. Denna placering skulle antagligen möjliggöra utnyttjande av spillvärme från värmeverket.

Jag föreslår att Lunds kommun startar rehabiliteringsverksamhet genom att inrätta växthus för sitt blomsterprogram

Naturromantisk poesi i talarstolen

"Den som sår ett frö tror på framtiden, den som ser något växa växer med
det"

(Mats Olsson v i fullmäktigedebatt)

Kommunfullmäktige, mars: Besökscentrum och Killebäck

Efter att ha klarat av två interpellationer (om översiktsplanen och personaladministrativa system), kom vi fram till min interpellation om Domkyrkans besökscentrum. Domkyrkoförsamlingen har länge planerat bygga ett vettigt besökscentrum till kyrkan. Detaljplan antogs, tävling utlystes och vanns av en spansk arkitekt. Av olika anledningar har inte bygget kommit igång, och nyligen lämnade Arne Paulsson (välkänd byggmästare med mycket åsikter) in ett eget förslag, som enligt de ritningar som har presenterats i medierna inte anses ligga inom rådande detaljplan. Vi i vänsterpartiet är också oroliga för den grönska som finns söder om Domkyrkan, om Paulsson får härja fritt där.

Jag ställde därför en interpellation till byggnadsnämndens ordförande (m) om det skulle krävas en ny detaljplan om Arne Paulssons förslag skulle genomföras, om det var vettigt att lägga resurser på att ta fram en sådan och om grönskans fortlevnad kunde garanteras. Ordföranden svarade att han inte kunde svara, och inget skriftligt svar lämnades in. Motiveringen var att inget nytt förslag lämnats in till nämnden. Interpellationen bordlades för att ett skriftligt svar skulle kunna lämnas in.

Det är ganska underligt. Först och främst så måste byggnadsnämndens ordförande ha en åsikt om stora frågor som diskuteras i medierna, framförallt om det gäller stora hus mitt i stan. Även om det inte exakt går att veta om det krävs en ny detaljplan, måste man kunna svara "ja, troligen" eller "nej, förmodligen inte", med viss reservation såklart för kommande behandling av förvaltningen. Det är relevant att veta byggnadsnämndens ordförandes åsikt i frågan, då vi vet att Paulsson är en byggherre som brukar tvinga igenom sin egen vilja. Det har bland annat gällt byggnadet av arenan, samt nya bostadshus på Klostergården. När han har låtit en arkitekt ta fram ett nytt förslag så finns det en stor risk att detta nya förslag på hus kommer att drivas vidare, även om det inte är kommunen som ska bygga det i slutändan.

Kommunfullmäktige, mars: Bilar bilar bilar

Som sagt, det blev en väldigt diskussion om planärendena. Nu har vi diskuterat ärende två, ett nytt livsmedelsköpcentrum strax utanför stan. Det har pratats bilar, cyklar, regionala perspektiv och en massa annat i en timme. Många gubbar i talarstolen, som det alltid är när det handlar om planärenden. Bara två gubbar kvar nu, visserligen två bra gubbar. Tre. Det tillkom precis en.

Det ska påpekas att det klart och tydligt i planärendet om livsmedelsbutiken står att det gör det svårare att nå upp till målen i "Lundaeko" om koldioxidutsläpp. Det är helt sanslöst att man idag, när vi vet så mycket om effekterna av koldioxidutsläpp och miljöförstöring, låter en plan som uttryckligen inte hjälper till att arbeta för en bra miljö i Lund antas!