Ett minne ur en pappershög.

Det är typ sommar. Efter ett fantastiskt midsommarfirande på den skånska landsbygden, väntar sista veckan på "jobbet" (LUS) och första veckan på det nya "jobbet" (Humanistiska och teologiska studentkåren - HTS). Kommande veckan är också sommarens första utan kommunpolitiska möten, och därför en mycket lugn vecka. Jag har idag sorterat pappershögar, och hittade ett litet guldkorn. En liten artikel från Sydsvenskan, daterad 26 april, som jag tänkt blogga om, vilket ju såklart aldrig blev av.

Artikeln har rubriken "Moderat förslag vann brett gehör" och är en kommentar publicerad i Sydsvenskans Lundadel, på den kommunpolitiska sidan de har då och då. Den handlar om ett medborgarförslag som föreslår att kommunen ska vara mer positivt inställd till studenternas siste april-firande i Stadsparken, och se det positiva i detta och inte bara gnälla. Ett fantastiskt förslag, vilket jag också sa i talarstolen i KF. Artikelns huvudpoäng är att det är lite lustigt att jag som vänsterpartist gillar ett förslag som formulerats av en f.d. aktiv moderat.

Det faktum att förslagsställaren var en f.d. moderat kommunpolitiker var jag faktiskt redan då medveten om, eftersom detta nämnts på vänsterpartiets kompol-möte måndagen innan. KF-politiker i Lund har en tendens att bli ihågkomna av sina politiska motståndare... Men Sydsvenskan ansåg att det var en nyhet och formulerade en liten artikel med det stora faktafelet att förslaget i fråga faktiskt inte var ett moderat förslag överhuvudtaget.

Jag kommer ihåg att jag blev lite irriterad när jag läste den lilla artikeln. Inte nog med att det var en förlöjligande underton då sydsvenskan på allvar verkar tro att vi inte visste att förslagsställaren varit med i moderaterna, utan även för att sydsvenskan i den inledande meningen...

"Det är inte ofta Hanna Gunnarsson (v) jublar åt moderata förslag"

... anlägger en tråkig ton som cementerar blockpolitik och låter påskina att man som vänsterpartist inte skulle kunna tycka att "moderata förslag", som ju medborgarförslaget faktiskt inte var, någonsin vore bra. Herregud, vi köpte ju hela den borgerliga budgeten (förutom vårdnadsbidraget, som ju är ett kd-förslag) i grunden och la sedan till våra egna satsningar. Vad kan vara ett större bevis på att borgerliga förslag faktiskt ibland är bra, men inte tillräckliga för att uppnå ett mer rättvist och solidariskt samhälle?

Men. Nu ska jag inte vara bitter. Det är ju ändå sommar. Och artikeln hamnar i arkiv-pärmen. Jag fick ju inte bara mitt namn i tryck, utan fick till och med vara med på bild*!

*Fotot är tack och lov inte Sydsvenskan gamla foto från valrörelsen 2006, utan Sydsvenskan har klippt ut mitt huvud ur ett foto på mig och Luka (som presidium för Teologkåren), som illustrerade en artikel om teologie kandidatprogrammet för kanske ett år sedan. Det roar mig mycket.

Efter Kungshusdiskussionen

Jag har det stora nöjet och privilegiet att vara aktiv i både kommunpolitiken och universitetspolitiken. Det senare genom kårerna vid Lunds universitet, på olika uppdrag de senaste två åren och nu som tillträdande kårordförande på en av Lunds numera 9 studentkårer: Humanistiska och teologiska studentkåren.

Det är väldigt intressant att verka i dessa båda politiska världar, eftersom de på en och samma gång är så lika, men ändå så olika. Idag och igår har jag suttit på sammanlagt fem timmars möte där en enda fråga diskuterades: lokaliseringen av filosofiska institutionen, den så kallade ”Kungshusfrågan”. Det är en svår och känslig fråga, men även om den är intressant i sig är den politiska hanteringen av frågan betydligt mer fascinerande.

Likheterna mellan kommunpolitik och universitetspolitik* är många. Högar av handlingar, långa möten, hierarkier och rangordningar, många tråkiga rutinärenden, balansen mellan ”politiker” och tjänstemän, m.m. Men det finns en otroligt stor och mycket intressant skillnad: samtalsklimatet.

Kommunpolitiken är hård. Positionerna är ofta låsta, det är mycket sällan något byter åsikt i en debatt och verkligen tar till sig av andras argument. Debatten i kommunfullmäktige är ofta en uppvisning av redan på förhand givna positioner och argument – man går upp i talarstolen och redovisar, bråkar lite, försöker trumfa varandra, men det ger sällan något reellt resultat. Så är det liksom.

Universitetspolitiken däremot, är otroligt spännande. Argumenten är inte givna sedan tidigare, positionerna är inte låsta och folk ändrar sig efter att ha lyssnat på andras argument – och svänger till och med i ställningstaganden fram och tillbaka i en debatt. Diskussionerna inom universitetspolitiken präglas verkligen av sin omgivning – de är väldigt akademiska. Lugna, sakliga (oftast), väl underbyggda argument, en vilja att lyssna till personer med andra åsikter och en reell möjlighet att ta till sig av vad andra säger och faktiskt ändra sig under pågående diskussion.

Avsaknaden av partier eller andra grupper i universitetspolitiken möjliggör egna ställningstaganden och därmed också snabba omvärderingar av egna och andras argument. Att majoriteten av de personer som jag träffar på dessa möten är professorer gör ju sitt för det akademiska samtalsklimatet, resonerande och de välunderbyggda argumenten. Samtidigt gör avsaknaden av partipolitik att man inte kan gömma sig bakom en uppsättning åsikter, och har därför också svårare för att se bakom åsikterna. Personen blir sina åsikter, och man kan gå från ett möte och tycka illa om en person man tyckte om från början. Det händer sällan i kommunpolitiken, paradoxalt nog. En moderat kommer med moderat-uppsättningen av åsikter redan från början, men med lite tur och god vilja kan man se personen bakom och kanske till och med tycka att det är en sympatisk människa. Gör man inte det tycker man lika illa om personen i slutet av mötet som i början.

Missförstå mig inte – jag tycker självklart om partipolitiken, annars hade jag ju inte varit kommunpolitiker. Jag tycker inte att vi ska ha en massa politiska vildar som springer runt och är opålitliga. Jag vill kunna komma till ett möte och veta vad de andra på mötet tycker, typ, från början, och veta att varken dem eller de mina kommer att göra några tvärvändningar (även om det händer kommunpolitiskt också).

Men jag tycker det är otroligt skönt att då och då få sitta på möten där man faktiskt kan resonera på ett lugnt, akademiskt och sakligt sätt runt sina argument, även när det handlar om mycket svåra frågor. På så sätt är universitetspolitiken ett andningshål, där jag lär mig väldigt mycket om pragmatism och vikten av att lyssna på andra. Därmed inte sagt att jag vill dricka kaffe och äta småkakor med moderaterna och resonera kring motorvägsbyggande på samma sätt, men ibland är det lite lockande att ta en öl med en folkpartist och faktiskt prata politik på riktigt, på ett lugnt, sakligt och akademiskt sätt. Det kanske är något för en sen kväll under valrörelsen?


*Universitetsintern politik, alltså inte utbildningspolitiska frågor som initieras av departementet eller högskolverket.

Om kläder

På förra KF, det före budgetmötet, sprang Sydsvenskan runt på minglet innan och fotade politiker till ett reportage om kläder. En fin balansgång mellan ganska töntig journalistik och en möjlighet för folk att faktiskt se vilka som är deras politiker. Så det var kanske ganska bra och viktigt ändå. Jag tyckte dock att det var lite pinsamt, eftersom jag på detta möte faktiskt inte alls hade klätt upp mig på något sätt. Som jag ändå brukar göra. Lite. Istället var jag klädd i jeans och hoodie, passande för att agera flytthjälp under dagen åt en vän. Jaja. Jag hade iallafall humanistkårens Projekt Athena-tröja på mig. Alltid nåt. Men det frågade de såklart inte om.

På nätet kan man testa sina kunskaper, och gissa vilken politiker som hör till vilket parti. Det tycker jag är lite töntigt dock. Men gör testet du med! 41 % anser uppenbarligen att jag ser ut som en miljöpartist. Shit.

Budget KF 2010: slutet = skattesatsen

Vi har kommit till vägs ände. Budgetdebatten är snart slut. Vi har diskuterat budget i massor av timmar nu. Det som är kvar nu är diverse investeringsramar (hur mycket pengar de olika nämnderna har för att göra stora investeringar, ex. bygga skolor eller kulturhus), upplåningsramar (hur mycket kommunen får låna) och såklart: skattesatsen.

Skattesatsen är pricken på i:et. Det är ett bärande argument i vårt, oppositionens, förslag till budget. Lunds skattesats de senaste åren syns ovan (taget från kommunens hemsida). Vi höjde skatten med 75 öre 2004 - och la den allra största delen på skolan. Borgarna vann 2006, och lovade att ta bort hela vår höjning. De började tappert, med 25 öre 2006, sedan ytterligare 15 öre året efter. Sedan har de inte orkar mer, utan insett att vi inte lyckas upprätthålla kvaliteten när man sänker skatten.

Vi yrkar en återställning av hela den skattesäkning, 40 öre, som borgarna har gjort sedan 2006. Det betyder att det i vår budget finns 80 miljoner mer än borgarnas, vår budget går runt (plus en liten miljon, borgarnas går back 20 miljoner). Vår skattesats blir således 21.24 kronor per hundralapp.

Tack och hejdå, budget-KF 2010. Vi har 2,5 timmes kommunfullmäktige kvar, vi har bara tagit hälften av alla punkterna på dagordningen. Sedan åker jag till Helsingborg och tar en ledig helg.

Budget KF 2010: grundskolan

Skoldebatt. Oj oj. Det är alltid de längsta, mest infekterade och mest detaljerade diskussionerna i kommunfullmäktige. Lund är en skolkommun, alla är engagerade i skolfrågor, alla har en åsikt om resursfördelningen och alla vill prata i detalj om sina små projekt. Det är därför helt omöjligt att spegla skoldebatten i Lunds KF - den handlar om allt och inget...

Oppositionen, svmpdv, satsar 19 miljoner mer på skolan än vad borgarna gör. Det gör vi tack vare att vi återställer skatten till samma nivå som 2006 - en höjning med 40 öre, ungefär 60 kr i månaden för en person som tjänar 20 000 kr. Vi har gjort ett räkneexempel vad pengarna skulle kunna användas till, och konstaterar att Lunds skolor skulle kunna anställa 85 nya lärare för dessa pengar. Det är ganska mycket. Om man inte vill köpa frukt för pengarna, eller datorer.
Om man lägger till de 15 lärare som vi satsar på i gymnasieskolan blir det totalt 100 nya lärartjänster i Lunds kommun med oppositionens budget. Det är inte kommunfullmäktige som anställer lärare eller bestämmer hur många lärare skolorna ska ha, det gör rektorerna.

Vi är övertygade om att den enskilt viktigaste faktorn för hög kvalitet i skolan är en hög lärartäthet. Det är därför vi har valt att räkna på hur många nya lärare vår budget innebär. Med 100 nya lärare skulle klasserna kunna minskas, undervisning i halvklasser kan ske oftare och föreskolegrupperna kanske äntligen nå målet 11/16 (11 i grupper med småbarn, 16 i grupper med stora). Med fler lärare har varje lärare mer tid att sätta sig ner med varje elev för att göra individuell planering eller prata om hur eleven mår i skolan.

Lund har ett resursfördelningssystem* som heter direkt skolpeng. Det innebär att alla pengar till skolan går direkt från kommunfullmäktige till den enskilda skolan, baserat på en skolpeng, en viss summa pengar, per elev. Vi i svmpdv tycker inte om direkt skolpeng, och detta har vi diskuterat otroligt många timmar sedan systemet började planeras direkt efter valet 2006. Massor av timmar... Genom direkt skolpeng får inte de två skolnämnderna pengarna (bara en liten del för att finansiera vissa småsaker) utan pengarna går ut till rektorerna, som bestämmer själva över sina pengar. Vi menar att det gör att politikerna i skolnämnden inte kan fatta politiska beslut om vad skolan ska göra, som större projekt eller satsningar på något speciellt. Direkt skolpeng innebär också att det blir omöjligt för skolpolitikerna att omfördela mellan skolor som har stora behov och skolor som har mindre behov. Vi politiker blir lite handlingsförlamade eftersom vi inte sitter på pengarna.


*Resursfördelningssystem. Det sätt som politikerna fördelar pengarna på, vem som bestämmer hur mycket ska gå till vad och efter vilka grundläggande principer. Det ligger mycket politik i vilket system man använder, eftersom systemen kan gynna eller missgynna olika grupper eller verksamheter.

Budget KF 2010: socialnämnden

Andra dagen på kommunfullmäktiges budgetmöte. Sydsvenskan rapporterade med ett helt uppslag, där min hand (!) och kaffekopp var med på bild. Enligt sydsvenskans analys lyfter den rödgröna oppositionen fram bostadsbristen och hemlösheten. En korrekt bild.

Just nu diskuterar vi bland annat hemlösheten, under socialnämndens budget. Socialnämnden är väldigt intressant, men definitivgt den svåraste nämnden. Här handlar det inte om allmänt ideologiskt tyckande, utan mycket om vetenskapliga rapporter kring exempelvis bekämpandet av hemlösheten, metoder för att räkna antalet hemlösa och balansgången mellan politiska tankar kring sociala frågor och människors egen rätt att bestämma över sina egna liv. Det är därför alltid svårt med konkret diskussion kring socialnämnden - vad vet jag om vilka arbetsmarknadsprojekt som är bäst, vilka forskningsprojekt om hemlöshet som är mest sanningsenliga eller hur stort mörkertalet för kvinnomisshandel är i Lund?

Under diskussionerna om socialnämndens budget kretsat de allra flesta inlägg kring just hemlösheten. Och det är här forskningen kring sociala frågor kommer in i bilden. På socialhögskolan vid Lunds universitet bedrivs den typen av forskning, precis som på många andra ställen. Rektor Per har själv varit involverad i dessa frågor och anordnat konferenser.

Forskarna i Lund lyfter fram tanken om Bostad Först (eller på engelska: Housing First) - att en egen bostad är grunden till allt annat arbete som rör sociala eller medicinska problem (som ofta hör ihop med hemlösheten). Modellen kallas nu Lundamodellen, och flera kommuner i landet vill arbeta i enlighet med modellen, men inte Lund. Vi har motionerat om det, men borgarna vill inte hänga på.

I diskussionen om socialnämnden lyfter vi även fram tanken om en heltäckande social jour. Det är en motion som vi skrev i början av mandatperioden, och efter många om och med fick avslagen. Vi tror fortfarande på idén, vanliga människor måste kunna ringa till den sociala jouren dygnet runt, utan att behöva gå via polisen, om de blivit misshandlade, utkastade eller på annat sätt behöver akut social hjälp. Borgarna menar att det räcker att gå via polisen.

Totalt lägger svmpdv 10,5 miljoner mer på socialnämnden än vad den borgerliga majoriteten gör.

Budget KF 2010: kultur och fritid

Vi diskuterar nu Kultur- och fritidsnämnden. Sd gick igång på några klistermärken de var rädda för och var sura över att de inte fick ha en länk på Ungdomstingets hemsida. Vi som inte är rädda för klistermärken diskuterar hellre föreningsbidrag och kulturhus, och är glada över att Lunds ungdomar håller tydlig front mot rasismen. Borgarna irriterar sig över att våra pengar inte är riktiga (vi verkar leva i olika valutazoner, då våra pengar inte funkar i borgarnas Lund), att satsningarna för kulturhus m.m. kostar mer än det som syns i vår budget. Om borgarna hade läst budgeten ordentligt hade de sett att budgeten bara sträcker sig till 2013. De stora pengarna för sådana här stora projekt kommer inte förrän allt är klart, och det är efter 2013.

Jag gör det lätt för mig den här gången, och kopierar in mitt anförande om kultur- och fritidsnämnden precis. Jag sa väl inte allt, men ändå:

Kulturen och fritiden blir ofta konkretiserade ner i storslagna projekt i Lunds kommun. Stora saker ska byggas, för mycket pengar, döpas efter företag som vill sponsra och utredas i evigheter. I oppositionens budget vill vi sätta fokus på den vanliga kulturen och fritiden, den som inte kostar lika mycket pengar och inte upplevs som lika storslagen, men som istället har en mer naturlig plats i människors vardag.

En av de viktigaste satsningarna för att uppnå detta är höjda föreningsbidrag. Föreningarna, som arrangerar allt från idrott och politik till galleriverksamhet och fågelskådning, har historiskt fyllt en viktig funktion uppbyggandet av ett demokratisk samhälle, byggt på deltagande och jämlikhet. I nedskärningstider, som vi sett den senaste mandatperioden, är föreningsbidragen sådant som minskas ner som en av de första åtgärderna. Förutom ökade ekonomiska ramar för föreningsbidrag vill vi föreslå fria föreningslokaler. Föreningar ska kunna hyra rum och salar i skolor och på bibliotek, bland annat, för möten och sammankomster utan att behöva betala för detta. Det blir en service för kommunens föreningar.

Vi i oppositionen vill ge bibliotek och medborgarkontor små budgetar för egna satsningar, 100 000 kr årligen till 10 stadsdelar och byar, har slagit mycket väl ut tidigare och kommer bli riktigt bra tack vare lokal planering och involvering av personer som bor och verkar i bostadsområden och byar. Det är en demokratisatsning på lokalt plan, med möjlighet till inflytande, övning i projektledning och planering för alla, inte bara ungdomar, möjligheter till möten över generationsgränserna och skapandet av kultur som efterfrågas just i den enskilda byn eller stadsdelen. Möjligheterna är obegränsade.

Ett av oppositionens tidigare förslag är fri simundervisning för skolklasser, som vi har motionerat om tidigare men inte heller fått bifall på. Simningen är en otroligt viktig del av de färdigheter som barn lär sig och får öva i de tidiga skolåren. Dess omfattning får inte vara beroende av de enskilda skolornas egna budgetar. Det borde vara fritt för skolornas idrottslärare att gå till badhuset med eleverna under skoltid –inte bara för folkhälsoarbetet i simningen som motion, utan även som en satsning som kanske kan rädda liv vid senare tillfällen.

Vi i oppositionen vill även ha konstgräsplaner i byarna! Det kan låta lite tråkigt med konstgräs, men det är en satsning vi vill göra för att ge bättre möjligheter till utomhusidrott längre in på hösten och tidigare på våren i byarna. Det gör inte bara att idrottsintresserade ungdomar i Veberöd, Stångby, Torna Hällestad och Östra Torn kan idrotta mer och därmed må bättre, utan visar även att vi inte alltid har ett perspektiv som alltid är centrerat till Lunds centralort, utan att vi kan lyfta blickarna och se till de önskemål som finns någon mil bort.

Den uppmärksamma läsaren och lyssnaren ser att vi i årets budget inte har med vår sedvanliga satsning på att sänka priserna för undervisning på Kulturskolan. Vi har inte glömt det, och strävar fortfarande efter detta – och lovar att återkomma till det efter vi har vunnit valet tillsammans med s mp och dv den 19 september.

Totalt ger oppositionens budget 5,5 miljoner mer till arbetet med kultur och fritids-frågor.

Budget KF 2010: tekniska nämnden

Det har varit middag. Vi är tillbaka och diskuterar tekniska nämnden. Innan matpausen hann vi diskutera stadsbusstaxorna. Förslaget från den borgerliga majoriteten var oförändrad taxa: 17 kr för vuxna och 10 kr för barn, kontantpriset. Lund bestämmer över busstrafiken i Lund, enligt avtal med Skånetrafiken, vilket inkluderar busstaxor och periodkort. Borgarna har under mandatperioden höjt stadsbusstaxan flera gånger. Från 12 kr till 15 kr till 17 kr... Att höja priset på bussbiljetterna har vi såklart protesterat mycket emot, både med klass- och miljöargument.

Nu föreslår alltså borgarna oförändrade taxor (valrörelse på gång?), vilket ju är bra, i sammanhanget.

Vänsterpartiet lägger en hel budget tillsammans med miljöpartiet, socialdemokraterna och demokratisk vänster. I sådana sammanhang måste man kompromissa. Tyvärr är en sänkning av busstaxorna inte med, utan vi har sagt i kommunstyrelsen att vi ämnar återkomma i den frågan under efter valet. Lite synd, men så är det. Vi har dock en satsning på ökad turtäthet inom kollektivtrafiken i stan, och det är ju också viktigt för ett ökat kollektivtrafikåkande.

Vi lägger även 1,5 miljon extra till parkunderhåll, och en miljon till upprustning av lekplatser. Vi vill även köpa in växthus för att möjliggöra kommunal produktion av blommor, i socialnämndens regi som en rehabiliterings-verksamhet.

Istället fick vi precis med oss smpdv i att ge tekniska nämnden ett uppdrag:

"Att ge tekniska nämnden i uppdrag att genomföra markanvisningar* och
försäljningar som möjliggör en fördubbling av LKF:s och andra aktörers
produktion av hyresrätter"

Det betyder i klarspråk - LKF måste planera för att bygga dubbelt så många hyreslägenheter. Men då KF inte kan ge LKF direkta uppdrag, då det är ett bolag, måste vi gå genom tekniska nämnden och se till att tekniska ger tillräckligt mycket mark till LKF att bygga på. Just detta har tidigare varit ett problem - LKF har inte haft tillräckligt mycket mark att bygga på!

"Nu får det vara slut på tramsandet, kommunfullmäktige, kom igång med
hyresrättsproduktionen" - Mats Olsson

* Markanvisningar: att helt enkelt anvisa mark till någon att bygga på. LKF, eller ett privat företag får inte bygga vad som helst var som helst - det handlar inte bara om att erbjuda mest pengar för en bit mark. Tekniska nämnden ser till att markområdena som delas upp mellan byggbolagen "hör ihop" - att det blir en helhet i byggandet, att det finns vägar och avlopp på lämpliga ställen, m.m. Det tar därför lång tid att få till stånd en utbyggnad: mark ska hittas, säljas, det ska planeras tekniska saker, byggnadsnämnden ska planera "snygga" stadsdelar med parker m.m. Tekniska nämnden kan anvisa "bra" mark till LKF, eller "dålig" mark, beroende på vilken inställning politikerna (och tjänstemännen) har till byggande av hyresrätter.

Budget KF 2010: fastigheter och byggande

Jag nämnde tidigare att borgarna har dragit ner rejält på budgeten för Lunds fastighetsskötsel. När man inte har tillräckligt mycket pengar för fastighetsskötsel riskerar kommunens fastigheter att förfalla bit för bit. Det låter dramatiskt, och det handlar inte om att fönster trillar ut eller tak faller in, än iallafall. Istället handlar det om att isolering måste förbättras, att fönster behöver bytas ut, att det är mögel i duscharna på skolorna på grund av för dålig ventilation eller att fönsterkarmar ruttnar sönder (vilket ju kan leda till att fönster trillar ut, visserligen).

Att inte ha tillräckligt stora resurser till fastighetsskötsel är ren kapitalförstöring. Genom att inte ta hand om våra fastigheter (skolor och andra byggnader) blir de sämre och förlorar i värde. Kommunens kapital (det vi äger) har därmed förstörts eller förminskats i förtid. Vid en eventuell försäljning får vi mindre betalt, och när upprustningen verkligen måste göras och är akut, blir det dyrare än det hade blivit om vi gjort det kontinuerligt. Det är samma princip som att gå till tandläkaren. Det är billigare att undersökas kontinuerligt än att ta alla lagningar på en gång när tänderna är riktigt dåliga.

Vi (svmpdv) lägger därför till 12 miljoner till fastighetsskötsel i kommunens budget. Det är inte tillräckligt, men en bit på vägen.

Nu diskuterar vi byggnadsnämnden. Borgarna är stolta över att det är många bostäder på gång. Byggnadsnämnden hanterar detaljplaner och bygglov, och ansvarar inte själv för byggande. Men genom att upprätta detaljplaner snabbt kan nämnden skynda på byggandet. För det krävs resurser, alltså personer som kan arbeta på stadsbyggnadskontoret med att just ta fram detaljplaner. Kontoret behöver även planarkitekter som arbetar med övergripande planeringsfrågor - så att detaljplanerna följer en linje vad gäller exempelvis hållbart byggande, förtätning och möjligheten att göra planer för hus med stora kulturvärden (det stadsantikvariska arbetet).

Vi (svmpdv) lägger därför till en miljon i Stadsbyggnadskontorets och byggnadsnämndens budget.

Budget KF 2010: kommunstyrelsen

Budgetkommunfullmäktige rullar på. Vi har haft lunch, på egen hand - sånt får vi inte av kommunfullmäktige, och vaktmästaren har fixat dörren till sessionssalen så att den går att stänga (heja vaktmästaren!).

Den allmänna debatten är avslutad, kommunens mål är klubbade och vi har fortsatt in på den riktiga budgetdebatten. Nämnderna diskuteras nu en och en, och varje nämnds budget klubbas för sig. Uppskattningsvis tar varje nämnd en timme, mer eller mindre. På vissa nämnder, som exempelvis renhållningsstyrelsen, har vi inte olika yrkanden mellan blocken utan tycker samma sak. De nämnderna lär gå snabbare. Andra nämnder, de stora som tekniska nämnden eller skolnämnderna, lär ta längre tid än en timme.

Under diskussionen om kommunstyrelsen, där vi är nu, diskuterar vi frågor som rör valnämnden, överförmynderiet och kommunrevisionen. Inom kommunstyrelsens verksamhet finns kommunens demokratisatsningar, som medborgarkontoren och medborgarsstämmorna. Här har vi olika ambitionsnivåer. Vi i oppositionen vill ha höga anslag till demokratisatsningarna då vi har högre ambitioner kring dessa än den borgerliga majoriteten. Vi vill ha fler och oftare, för att uttrycka det enkelt. En av folkpartiets ledamöter uttryckte precis:

"Vi kan ju inte åka ut till Genarp varje år och prata om vägen till Esarp"

Detta är en otroligt tydlig bild av hur vi skiljer oss åt i demokratisatsningarna. Vi menar att vi just SKA åka ut till Genarp (vi som inte bor där, de politiker som bor där kan förslagsvis åka till någon annan medborgarsstämma för att få nya perspektiv) varje år och prata om de frågor som Genarpsborna tycker är viktiga, exempelvis den undermåliga vägen mellan Genarp och Esarp som är en ständig diskussion.

Totalt lägger vi en miljon mer än den borgerliga majoriteten på just demokratisatsningar.

Våra övriga extra satsningar är 750 000 på utveckligen av Dalby och övriga tätorter. När pengar läggs till i budgeten under kommunstyrelsen handlar det om pengar för att anställa människor till att planera och göra utredningar. Detsamma gäller våra extra 200 000 till Lundalänken*. Det räcker ju knappt för att bygga ett par meter Lundalänk, utan är till för att de stadsutvecklingsprojekt som finns kring byggandet av Lundalänken.


*Lundalänken är den bussväg som går från sjukhuset till Brunnshög, som gör att bussarna kör snabbt genom stan upp förbi Kårhuset, genom Ideon och upp till Ericsson på Brunnshög. Den möjlggör snabbt pendlande till LTH och de stora arbetsplatserna på Ideon. Lunds kommun fattade för många år sedan beslut att lägga spår på Lundalänken för att köra någon form av spårvagn. Denna investering har sedan legat på is och vi vill med våra extra pengar snabba på utredningarna så att vi verkligen kan ha Lundalänken klar 2014, som planen är