Regn = insändareskrivning!

Ja, vad ska man göra när det regnar, är 16 grader ute och man precis har läst ut en bra bok?

Höj studiemedlet!

Svar till Ulrik Franke, fria moderata studentförbundet: ”Syna det egna samvetet”, HD 30/7

Diskussionen om studiemedlet är en av de viktigaste politiska frågorna för oss som studerar på
universitet, folkhögskolor och högskolor. Idag har vi studenter 7364 kronor att leva på varje månad. En stor del av detta är lån som ska betalas tillbaka. Det är inte precis en lyxtillvaro. Sveriges förenade studentkårer (SFS) driver kravet på att studenterna ska få högre studiemedel, eftersom vi studenter idag går back varje månad. Enligt de beräkningar SFS gör går vi minus nästan 700 kronor när alla nödvändiga utgifter är betalda. Då är inte sådant som internet hemma och ett litet sparande med. Den förra regeringen höjde, efter påtryckning från samarbetspartierna, studiemedlet med några hundralappar. Innan den höjningen gick studenterna 1000 kronor back varje månad (se SFS:s beräkningar på http://hojstudiemedlet.sfs.se). Detta är alltså studenternas vardag. Det kan tilläggas att hyrorna för de studentlägenheter som byggs idag är långt högre än en student klarar av. Därför är byggandet av hyresrätter med rimliga hyror också ett viktigt krav för oss studenter.

Ulrik Franke från fria moderata studentförbundet tycker inte att ovanstående är ett problem. Frankes lösning är att studenterna ska arbeta på sin fritid. Detta gör mig otroligt arg. Att studera är nämligen redan ett heltidsjobb! När jag läser mina 30 högskolepoäng per termin för att få min lärarexamen gör jag det som min heltidssysselsättning. Att kräva att jag ska ta ett timjobb på min fritid är samtidigt att kräva att jag ska ta av den tid jag har för inläsning och återhämtning, alltså min 8 timmars fritid, för att klara mitt uppehälle! Att kräva detta är att skicka Sveriges arbetsmarknad många år bakåt i tiden, och närma sig en arbetsmarknad där människor behöver inte bara ett utan kanske även två eller tre jobb för att klara sig. Att kräva detta är att anse att människor inte behöver fritid och tid för vila och återhämtning. Det är inte annat än förakt för oss studenter som studerar på heltid. Den enda realistiska lösningen på studenternas tuffa ekonomi är att höja studiemedlet!

Hanna Gunnarsson
lärarstudent och medlem i Vänsterns Studentförbund

Äntligen!

Nya IKEA-katalogen har kommit! Tänk om man hade haft några kvadratmeter till att möblera... IKEA är socialism!

Vem kommer på namnen till era möbler?
- Två kvinnor sitter i Älmhult och har som heltidsjobb att klura ut namn till möblerna. Det tittar på sakerna, så kommer de på något som passar. Sedan har vi vissa olika teman för olika saker, sofforna har alltid svenska ortsnamn, textiler kvinnonamn och bokhyllor mansnamn till exempel. (DN)

(I avsaknad på riktiga politiska händelser, som sådan räknas inte regeringens interna bråk om försvarsbugeten, blev det ovanstående...)

Om att sälja sig till EU.

Lund har fått storhetsvansinne. Men, kanske ni säger, har inte Lund alltid haft storhetsvansinne, iallafall de senaste 400 åren? Jo, så är det nog. Men nu är det värre än vanligt. Lund vill bli EU:s Kulturhuvudstad 2014. Då tänker ni nog, vem i sina sinnes fulla bruk vill bre ut sig så för EU-etablissemanget och sälja sig som kulturhuvudstad? Jo, lundapolitikerna... Inte bara det att det är ett elitistiskt EU-projekt, det kommer att kosta en faslig massa pengar. Nyligen kunde man läsa att av de 300 miljoner (!) som projektet beräknas kosta när vi väl har fått utmärkelsen behöver Lunds skattebetalare stå för en tredjedel - 100 miljoner! Projektgruppen hoppas att den del av det ska betalas av region Skåne, så det blir kanske "bara" 75 miljoner för lundaborna. Dessutom satsas det pengar för att få hit åbäket, 11 miljoner bara i år. I fullmäktigedebatten har det framkommit att de andra svenska städerna som vill ha utmärkelsen (för det är bestämt att det ska vara i Sverige och i Lettland), satsar mycket mindre i lobbying-fasen. Ett jippo, är vad det är. Det sägs att det ska satsas på den vanliga kulturen också, men det enda vi har sett är nedskärningar på kultur- och fritidssektorn.
(Läs: "Så ska Lund vinna slaget om 2014", samt resten av artikelserien)

Dessutom har man kommit på ett särdeles flummigt namn för hela satsningen: "Den femte friheten", friheten till utbyte av kultur. (Detta bygger på att folk associerar till EU:s fyra friheter som styr den inre marknaden)

För övrigt fortsatte den så kallade bänkdebatten som jag ägnat tre bloggposter åt, med en krönika för någon vecka sedan. Mycket underhållande och klart läsvärd: "Få saker är så farliga som bänkar" (18 juli). Ibland tänker de till, lundajournalisterna!

Sommarlästips
1) En gammal söndagsledare av den mest liberala av alla liberaler, Per T Ohlsson (chefred i den mest liberala av alla liberala tidningar, Sydsvenskan). Jag ser fram emot att läsa hans ensideskrönika varje söndag. Ibland är den galen, men ibland ägnar han hela sidan åt att anklaga regeringen för att vara sossiga... Den 8 april hade hans ledare rubriken "Den sämste presidenten?" och en ful bild på.. ja, gissa vem.

2) Artikel i Sydsvenskan för några dagar sedan om hur Malmö stad har lagt ner fritidsgårdar på löpande band sedan 1990. Nu har man insett att det kanske inte var så bra och börjar så sakteliga starta fritidsgårdar igen. Det är säkerligen inte så kul att sätta eld på soptunnor, men vad ska man göra om man inte har någonstans att gå efter skolan eller under sommarlovet?
"Rosengård fixar mötesplatser" (20 juli).

En uppvisning i klyschor

Ja, det är bara att konstatera, tanken att det här med att ha sommarlov från kommunalpolitiken betyder att ha sommarlov från att blogga, har ju kraschat rejält. Jag har insett att kommunpolitiken inte tar semester. Diskussionen om bänkarna (se tidigare blogginlägg) är fortfarande het på insändarsidan. Igår läste jag en av de roligaste insändarna på länge. Det är uppenbart att det är många kommunpolitiker som såhär i semestertider har tid att skriva insändare. En folkpartist lade sig i debatten om bänkarna och människovärde genom att skriva en och en halv spalt klyschor. Det tycker jag är värt att återge:

"Men om vi verkligen ska hitta bra lösningar på alla de problem som ligger bakom måste vi hitta lösningar som sträcker sig över de fastlåsta blocken i Lunds kommunfullmäktige"

"Jag är beredd att bidra med vad jag kan för att hitta sådana lösningar och att hitta breda överenskommelser där vi gemensamt faktiskt gör något, inte bara pratar.

"I det arbetet måste många av kommunens olika verksamhetsområden samverka för att vi med trovärdighet ska hjälpa våra medmänniskor"

"Jag är övertygad om att om vi allihop lägger bort lite, bara lite, av vår politiska prestige som lägrat sig över oss kommunpolitiker i Lund så ska vi nog, höger som vänster, göra Lund till den bästa staden att bo i, för alla."

Denna insändare föranledde en diskussion mellan mig och den enda av mina korridorare som är kvar här i sommar. Vi kom fram till flera lösningar:

1) Vi placerar oss varannan borgare varannan oppositionell i KF-salen, bjuder varandra på kaffe och ger varandra massage i pauserna.
2) Vi börjar varje mandatperiod med att sitta i ring (barfota) och, efter att ha "surrat i bikupor", målar en bild av den vi sitter bredvid och presenterar denna. På så sätt lär vi känna varandra bättre, och därmed minskar prestigen oss emellan.
3) Vi måste göra annat än att prata på mötena. Lite frigörande dans kanske.
4) Alla drar en lapp ur en hatt där det står hur de ska rösta, så vi inte bara följer blocken hela tiden.

Om borgarna vill "sträcka sig över de fastlåsta blocken" är de väldigt välkomna att rösta med oss i (v) när vår motion om kommunal bostadsförmedling kommer upp senare i år. Dessutom får ni i det borgerliga blocket gärna låsa upp er genom att rösta med oss i oppositionen när vi kräver mer pengar till viktiga saker som psykiatrin och byggandet av hyresrätter. På så sätt blir Lund den bästa staden att bo i, för alla.

(Och ja, jag raljerar. Men det får man göra när folk lägger ner tid på att skriva insändare som absolut inte säger någonting överhuvudtaget.)

Bygg en riktig skejtpark i Helsingborg!

Jag är i Helsingborg ett par dagar i veckan, och Helsingborgs dagblads insändarsida är en pinsamt tråkig historia. Därför drar jag mitt strå till stacken, och hoppas att jag kan reta upp diverse inskränkta borgare på kuppen. Min erfarenhet är att borgare ryser av skräck varje gång de hör ordet graffiti... Följande är alltså en insändare till Helsingborgs dagblad.

Helsingborgs dagblad rapporterade nyligen att ungdomarna i Rydebäck vill ha en skejtpark. För mig låter det som en självklarhet, att skejta är ett populärt fritidsintresse och idrottsutövning hos ungdomar idag. Fler och fler kommuner inser det och bygger skejtparker där skejtingen kan utövas. Precis som att vi inte vill att ungdomar ska spela fotboll, tennis eller rida var som helst, vill vi inte heller att skejtåkandet ska ske var som helst. Därför är det inte så konstigt att både de boende i Rydebäck och de ungdomar som skejtar där vill att det ska byggas en riktigt park. I Malmö byggde kommunen tillsammans med föreningar en sådan för ett par år sedan, för att koncentrera skejtandet till ett ställe. Parken heter Stapelbäddsparken.
Den fick snabbt internationellt rykte och lockar nu till sig stora tävlingar med åkare från eliten (se www.stapelbaddsparken.se). Förutom möjligheter till att skejta finns café, olika ungdomsgrupper (bland annat en graffiti-grupp för tjejer!) och ett alldeles nytt ”container-bibliotek”. När man är trött på att skejta går det alltså att ta en bit mat eller läsa en god bok! Stapelbäddsparken har hjälp Malmö att bli årets ungdomskommun 2006.

Tänk om Helsingborg hade kunnat bygga en sådan här plats, där idrottsutövande samsas med kulturutövande och ungdomsinflytande. Kanske hade Helsingborg då kunnat ta ett steg mot den där hägrande ”årets ungdomskommuns”-utmärkelsen! Fram till dess rekommenderar jag Helsingborgs fritidspolitiker att åka ner till Malmö och strosa runt på Stapel-festivalen i början av augusti!

Hanna Gunnarsson, Lund
vänsterpartist på
sommarbete i Helsingborg

För övrigt är Nyamku Sabuni regeringens pinsammaste minister. Hoppas hon är nästa att bli sparkad av Reinfeldt den allsmäktige.
För övrigt bjöd HIF på ännu en rafflande match igår på Olympia, i underbart sommarväder. "Hej hå, hej hå, mot sm-guld vi gå..."

Plantera fler träd i Lund!

insändare mitten av juli, tillsammans med min partikamrat Nilla, ledamot av byggnadsnämnden.

I fredagens Sydsvenskan kunde vi läsa om almsjukans härjningar i Lund. I Stadsparken har 50 träd behövts fällas och ytterligare 1000 träd i Lund var uppsatta på listan över träd som måste fällas. Almarna är stora och ståtliga träd, men tyvärr också sjuka. De sjuka träden ska tas bort, även om det är sorgligt. Vi vill att de ska ersättas med nya träd som med tiden gör Lund till samma lummiga stad som den tidigare var. På park- och naturkontoret är man oroliga för att pengarna snart kommer att ta slut, eftersom fler träd än beräknat måste fällas. Vi befarar att det inte kommer att finnas tillräckligt mycket pengar för att plantera nya träd. Träd kostar pengar, men det är värden som vi får tillbaka många gånger om när träden har vuxit sig stora. Därför är det viktigt att det just är träd som planteras, inte små buskar.

I och med den senaste tidens regnande har trädfrågan fått en aspekt som många av oss kanske inte tänkt på tidigare. Stora träd har stora rotsystem och suger upp mycket vatten (som de sedan använder till löv som producerar syre). De översvämmade källarna, de stora pölarna som orsakat så stora problem - allt kan träden förhindra om vi planterar tillräckligt många av dem och på rätt ställen.

Den borgerliga majoriteten vill öppna för sponsring av träd i Lund. Det betyder att företag ska kunna köpa ett träd, eller adoptera ett redan planterat träd. Vi vill inte att det ska gå till så här. Träden i Lunds parker och utmed våra gator är alldeles för viktiga för att överlämnas till företagens goda vilja. Trädplantering ska inte bli något jippo, utan det är kommunens uppgift att se till att Lund är en grönskande stad. Balanseringsprincipen ska tillämpas, och det med råge!

Vi i vänsterpartiet föreslog tidigare i somras ett tillägg till 2008 års budget på en miljon kronor, som var öronmärkta för just plantering av träd. Detta avslogs av den borgerliga majoriteten. Nu ser vi att dessa pengar hade behövts på park- och naturkontoret. Vi kommer att fortsätta att föreslå extra pengar till trädplantering, eftersom vi vill att Lund ska vara en lummig stad med många stora och ståtliga träd.

Återigen, alla dessa Lars!

Sydsvenskan har gjort en undersökning för att ta reda på hur medelpolitikerna i "omkretsen" (kommunerna utanför Lund) ser ut. Medelpolitikerna i omkretsen heter... Lars. Jag vet att det finns många politiker vid namn Lars i Lund också. Dessutom vet jag att det finns många Larsar i resten av landet också. Så, varför är jag inte förvånad över Sydsvenskans resultat (som doftar praktikanter och nyhetstorka långa väg)?

För övrigt vill jag lägga mig i diskussionen om mördarsniglarna, som förs dels på insändarsidan i Sydsvenskan, dels i Rapport och Aktuellt, men även i radions p1 där en tibetansk buddist tyckte allt liv är värdefullt. Jag säger: döda mördarsniglarna!

Klockren artikel om historien om bänkarna

Debatten om de borttagna bänkarna fortsätter. Idag har Sydsvenskan en artikel där personerna som intervjuas sätter fingret på vad debatten om bänkarna egentligen handlar om. Artikeln kommer förmodligen få diverse borgerliga politiker att sätta morgon/eftermiddagskaffet i halsen, och det är ju bara ett extra plus. Läs "Vi är några människor som dricker ihop", Sydsvenskan idag 11/7, samt "Beslutet att ta bort bänkarna delar opinionen i Lund", även den från dagens tidning.

Precis som vi konstaterade igår - det handlar självklart inte bara om parkbänkar! Sydsvenskans artikel visar på hur kränkta många människor har blivit av detta beslut, och hur destruktivt beslutet därmed är:

"-Det är klart att jag förstår problemet. Men att vi flyttas omkring som boskap är för jävligt" ("Lasse")
-"Folk omkring tänker om oss: 'Ta bort de där så vi slipper se dem. Dra för gardinerna'. Och ändå sitter de i fönstren på tre våningsplan och glor på oss som om vi var apor i bur. Det är patetiskt" ("Lasse")
-"Samtidigt kan man inte fösa runt människor hur som helst. Någonstans går det väl en gräns för sådant. De måste få bättre behandling - vård, arbete, bostad. Det finns så mycket ensamhet och trasighet bakom allt det här" (Elisabeth Berggren, Diakonicentralen)

Tjänstemannen på tekniska förvaltningen och kriminalinspektören på polisen, som intervjuas i Sydsvenskans artikel, menar att detta är en politisk fråga med ett sammanhang, och efterlyser bredare samverkan. Jag efterlyser handling. Vi behöver bygga bostäder i Lund, olika sorters bostäder för olika behov, och nedskärningarna på vården måste stoppas. De extra pengar vi ville ha i budgeten för 2008 för psykiatrin avlogs av en den borgerliga alliansen. I det borgerliga Lund nöjer man sig med att flytta parkbänkar.

Det handlar inte bara om bänkar!

En av de få politiska debatterna i sommar-Lund har handlat om bänkar. För någon vecka sedan plockades ett antal bänkar vid busstorget Bankgatan bort. Bankgatan ligger nära Vårfruskolan, och skolans skolledare, lärare och föräldrar till eleverna har en längre tid lobbat för att just dessa bänkar ska tas bort. Anledningen är att bänkarna ofta, enligt skolan, befolkas av missbrukare. Jag har skrivit om detta tidigare, eftersom bänkas vara eller icke vara är ett ämne som då och då blossar upp i den lundeniska debatten.

Det verkar finnas folk i den här staden som tror att samhällets problem med missbruk, arbetslöshet och hemlöshet löses genom att man tar bort bänkarna i stan. Det är ju skrattretande! Det handlar ju självklart inte om bänkar. Det handlar om att lundaborna, eller en del av dem, inte vill bli varse om samhällets problem. Istället för att fundera på vad vi egentligen måste göra, väljer man att blunda och ta bort bänkar! Lundaborna (oavsett om de har bostad eller inte) får gå någon annanstans för att vila fötterna. Om vissa lundabor får som de vill blir Lund snart en bänk-fri stad. (Förutom att det är ett galet beslut, verkar det inte ha fattats på rätt sätt. När vänsterpartiets representant i tekniska nämnden försökte tar reda på hur beslutet har fattats och på vilka grunder, blir hon skickad fram och tillbaka mellan tjänstemännen, medan nämndens ordförande är utomlands och ej kontaktbar.)

Nej, det handlar inte bara om bänkar. Det handlar om vad som är en hållbar politik för att Lund ska bli en stad där alla har en bostad och är drogfria. Vi behöver bygga bostäder, och vi behöver fler "sociala lägenheter". Där får personer som länge har flyttat runt mellan härbärgen och hotellrum äntligen en egen bostad med hjälp av kommunen. Varje gång vi säljer mark för att låta en privat byggare bygga hus, ska vi kräva att denna upplåter ett par lägenheter som sociala lägenheter - men denna regel följs inte. När kommunen istället själv beslutar att bygga lägenheter som ska fungera som sociala lägenheter, blir det ett väldigt liv på de blivande grannarna och proteststormar!

För visst är vi eniga om att vi måste göra något åt hemlösheten i Lund. Vi köper gärna Aluma och undrar hur det kunde gå som det har gått. Men närmare än så vill vi inte komma. Vi vill inte se och vi vill inte höra, vi vill inte bo granne med en före detta hemlös eller låta dem sitta på parkbänkarna. Byggarna vill inte bygga sociala lägenhetern. Det är bara vänsterpartiet som vill att härbärget ska drivas i kommunal regi (istället för av Frälsis). Berätta för mig hur vi annars ska lösa problemen.

Ur skånskan 19 juni 07

Såhär under sommaren kan man passa på att se tillbaka och utvärdera

den gångna terminens arbete. Jag är speciellt nöjd med den här artikeln

(Skånska dagbladet 19 juni 2007)

(För de som inte ser det, är det en bild där jag sitter och bloggar under ett fullmäktigemöte)

Religionsfrihet i Lunds skolor!

Trots sommar och semester från kommunpolitiken, ligger inte vänsterpartiet i Lund på latsidan. Nyligen lämnades motionen nedan in till kommunfullmäktige. Vi har tidigare (före min tid) motionerat om detta, men då fått storstryk av de andra partierna. Men efter en insändardebatt i Sydsvenskan mellan föräldrar och skolledare, bestämde vi att vi skulle ta tag i frågan igen.

Religionsfrihet i Lunds skolor

I Sverige råder religionsfrihet. Eventuell tro är en privatsak. Elever och föräldrar i Lunds skolor tillhör ett flertal olika trosinriktningar, och många av dem saknar helt religion.

Självklart ska ingen del av den ordinarie verksamheten vid Lunds förskolor eller skolor innehålla påtvingade religiösa andaktsinslag. Detta gäller även terminsavslutningar. Ingen förälder ska någonsin behöva ”lyfta ut” sina barn från den ordinarie verksamheten, på grund av att den innehåller mer eller mindre öppet religiösa ceremonier. Alla ska kunna delta, på lika villkor.

Religionsfriheten respekteras inte i Lunds skolor idag. Flera skolor håller sina terminsavslutningar i kyrkor. Valet av lokal kan bidra till att skapa en högtidlig stämning vid avslutningen. Men ofta, om ceremonin leds av en präst, förvandlas den till en religiös andakt. Problemet är alltså inte lokalen, utan innehållet.

Därför föreslår jag att Lunds kommunfullmäktige beslutar

att Lunds kommuns skolor inte ska bedriva skolavslutningar, eller annan verksamhet, i form av religiösa ceremonier.

Mats Olsson
vänsterpartiet