Människan lever inte av bröd allena, är ett talesätt, bibliskt, som så många andra tänkvärda uttryck. I diskussionen om kultur- och fritidsfrågor är detta en nödvändig utgångspunkt. Kulturen och fritidssektorn hamnar lätt i bakvattnet efter många av de stora diskussionerna om vård, skola och infrastruktur, som vi har diskuterat de här dagarna.
Jag skulle kunna ägna mina fem minuter åt att berätta hur viktigt det är för människan att få ägna sig åt kultur i olika former, och att ha en utvecklande och avkopplande fritid. Om idrott, studiecirklar, sommarkollo, konstmuseum, teatrar och fritidsgårdar. Men jag är helt övertygad om att alla här inne vet allt detta och håller med om kulturens och fritidens betydelsen för den enskilda människan såväl som samhället i stort.
Därför är det så konstigt att i varje budgetdebatt stå här och slåss för mer pengar till kultur och fritid. Eller, nej, det är det ju inte. För vi har en borgerlig majoritet som lever i enlighet med ett tankesätt som bygger på individualisering och minskat samhälligt ansvar. Ett tankesätt som säger att kommunen ska göra det nödvändiga, målsättningen är att resten av ska skötas av ideella eller privata intressen.
Vi har sett 6 år av nedskärningar i kommunal verksamhet, triggad av skattesänkningar. Kultur- och fritidsnämnden var kanske den nämnd som fick ta de största smällarna när majoriteten sänkte skatten i början av förra mandatperioden. Kultur- och fritidsnämnden är en nämnd som till stor del fungerar enligt principen ”många bäckar små...”. Med relativt små resurser görs väldigt mycket verksamhet, som har stor betydelse för många människor i Lund. I andra sammanhang pratar vi om miljonbelopp, i kultur- och fritid handlar det snarare om summor kring par hundra tusen, pengar som gör väldigt stor skillnad. En satsning på 300 000 gör till exempel att ett gäng kutlur- eller fritidsföreningar tillsammans kan anställa en person som samordnar verksamheten, något som kan ge ett lyft i en sektor som i övrigt går runt med hjälp av väldigt många ideella timmar.
I vänsterpartiets budget finns ett pärlband av dessa små satsningar som innebär många små förstärkningar för kulturen och fritiden, för att nämna några:
- förstärkt föreningsstöd, så att lunds föreningar kan ha ännu mer verksamhet och nå fler deltagare
- satsningar på lovverksamhet och öppen fritidsverksamhet, som framförallt når de barn och ungdomar som behöver extra stöd och aktiviteter utanför skolan, och som annars kanske hade varit ensamma på lov och eftermiddagar.
- satsningar på en skate- och aktivitetspark och ett nytt ridhus, som vi vill snabba på så mycket det går.
I vår budget finns även två stora frågor som vi har drivit under en lång tid:
- fri simundervisning för skolorna. Vi tror att genom att göra simundervisningen till en fri nyttighet för skolorna, och istället ge kultur- och fritid pengar för detta direkt, kan utöka simundervisningen och därmed denna livsviktiga kunskap hos barn och ungdomar
- sänkning av taxorna i kulturskolan. Detta blir bara dyrare och dyrare att ta kulturlektioner, och det har idag gått så långt att det faktiskt har blivit en klassfråga att ta kulturlektioner. Instrumentundervisning kostar över 2000 kr per termin, drama, bild och dans några hundralappar mindre. Vi vill sänka taxorna dramatiskt, men detta året når vi inte så långt som vi vill.
Utöver vår allmänna kompensation för pris- och löneökningar, som vi har lagt på alla nämnder, innebär våra extra satsningar mycket extra verksamhet för relativt lite pengar. Vi är övertygade om att detta höjer nivån och ger en bättre fritid för framförallt barn och ungdomar, något som ger positiva effekter både för den enskilda människan och samhället i stort.
