(v) Lunds nyhetsblad "Politiken" nummer 7 - ute nu!

Vänsterpartiet Lunds senaste nyhetsblad "Politiken" är nu färdigt och kommer delas ut under helgen. Ena sidan handlar om kommunfullmäktige medan den andra sidan har mer allmänna politiska texter.

Läs Politiken nummer 7/2013! 

Lundsbergs största problem var en oansvarig skolledning

Igår fattade skolinspektionen beslut om att, med nästan omedelbar verkan, stänga riksinternatet Lundsberg i Värmland under 6 månader. Beslutet var både väntat och oväntat, både efterlängtat och chockartat. Den tillfälliga stängningen väcker tankar om skolledningarnas ansvar och skolinspektionens uppdrag, men även om Lundsberg som en av de yttersta symbolerna för det svenska klassamhället.

Självklart är stängningen av skolan chockartat för de runt 150 eleverna, och deras föräldrar, som nu kommer att gå på en ny skola från och med måndag.

Den avgörande anledningen till att Lundsbergs stängs av skolinspektionen är återkommande systematiska trakasserier och att elevernas säkerhet inte kan garanteras. Lundsberg är inte den enda skolan som får kritik för att det förekommer trakasserier, som skolpolitiker ser man ibland anmälningar mot kommunens egna skolor. Lundsberg är inte heller den enda skolan som har tvingats stänga av säkerhetsskäl, jämför till exempel med Hermodsdalsskolan i Malmö, där högstadiet stängdes på grund av återkommande säkerhetsproblem. Vanligtvis löser skolor problem efter första anmälningen, men det som slår en i den här diskussionen är skolledningens oförmåga att ta tag i problemen.

En oansvarig skolledning är Lundsbergs största problem 
På sin hemsida redovisar Skolinspektionen de tillsynsbesök som har gjorts på Lundsberg det senaste åren. Så sent som i april avslutade en lång inspektion av Lundsberg där en rad olika åtgärder togs fram, som skolledningen sedan hade i uppgift att arbeta med. Trots detta hamnar skolan i samma situation bara fyra månader senare (inklusive sommarlovet). Det tyder på att skolledningen antingen var oförmögen eller ointresserad av att lösa problemen inför terminsstarten och den "nollning" som man vet förekommer. Skolledningen måste därmed anses vara det största problemet, som inte lyckades bygga upp ett arbetsklimat bland lärare och elever som är hållbart. I samband med skolinspektionens stängning avgick både skolledning (rektor) och skolans styrelse. Det finns alltså i dagsläget ingen som är beredd att arbeta med de problem som finns på skolan. Det är totalt oansvarigt och kan bara tolkas som att man inte anser att man kan arbeta sig igenom dessa problem eller ens vill starta upp skolan igen nästa termin.

Lundsberg är symbolen för klassamhället 
Stängningen av Lundsberg en otroligt stark symbolfråga. För oss inom vänstern är Lundsberg en av de starkaste symbolerna för klassamhället och beviset för att det finns en välmående överklass i Sverige. Det kostar, enligt mediauppgifter, 145 000 kronor för en elev att gå på Lundsberg ett läsår. Det blir över 400 000 kronor för en högstadieutbildning och ytterligare lika mycket för en gymnasieutbildning. Att flera kungligheter har gått på skolan bidrar till ryktet om en överklasskola (även om kungen gick på en av de andra riksinternatskolorna: Sigtuna). Genom medierna, och på skolans hemsida, kan man läsa om de sociala regler som finns på skolan, som skiljer sig ganska rejält från hur vi vanliga människor lever våra liv. Att skolinspektionen fattar det drastiska beslutet att stänga skolan ger nästan samma känsla hos oss i vänstern som segern i EMU-folkomröstningen gjorde: Det går att vinna! Man kan kalla det klasshat, men man kan också kalla det jämlikhetspatos.

En jämlik utbildning är vägen framåt 
Självklart är diskussionen om stängningen av Lundsberg inte en tävling på något sätt (även om jag ovan använde begreppet "vinna"), men det är trots allt ett faktum att en utbildningsinstitution som Lundsberg inte bidrar till att göra Sverige till ett mer jämställd och jämlikt samhället. Utbildning är den absolut viktigaste samhällsinstitutionen. Det är genom utbildning vi bygger välstånd och jämlikhet, oavsett i vilken del av världen vi verkar. Min absoluta övertygelse är att elever med olika bakgrunder måste träffas för att lära känna varandra, lära av varandra och tillsammans bygga en bättre framtid. Den viktigaste arenan för detta är skolan. Av den anledning måste all typ av skolsegregation motarbetas. Det syns i vänsterns motarbetande mot alla typer av friskolor, oavsett om de är kostnadsfria eller har höga terminsavgifter, eller om de drivs av multinationella företag, stiftelser eller små ideella föreningar. Av den anledningen är det en seger att Lundsberg inte kommer bedriva utbildning under det kommande halvåret (även om de flesta elever förmodligen väljer skolor av samma typ framöver).

Förhoppningsvis får Lundsbergs stängning en positiv effekt i att flera av eleverna nu istället kommer gå på skolor med ett mer normalt umgängesklimat, där lärarna får tilltalas med förnamn och med ordet "du" och där eleverna möter nya vänner vars föräldrar inte har möjlighet att betala en halv miljon för deras utbildning. Och det känns ganska bra.

Eller som Hanne Kjöller i DN uttryckte det: Bye, bye Lundsberg.

Om kommunens etiska finansiella placeringar, är 10 % o-etik okej?

Låt mig ge ett exempel på en kommunal långbänk och politisk krumbukt: Avsnittet om etik i Lunds kommuns finanspolicy.

Lunds kommun har tagit fram en ny finanspolicy, som beskriver hur kommunen ska placera sina pengar. Kommunala finansiella placeringar är en stor grej. Kommunen hanterar stora summor pengar, både i skatteintäkter, lån, investeringar och för att spara inför kommande pensionsutbetalningar. När nu kommunen snart kommer att anställa en ny ekonomichef ansågs en policy vara lämplig.

En finanspolicy är till stora delar stört omöjlig att förstå (trots mina 30 högskolepoäng nationalekonomi inklusive finansiell ekonomi), med rubriker som "avkastningskrav", "derivatainstrument", "tillgångsallokering" och "jämförelseindex". Som humanist får man helt enkelt koncentrera sig på det man förstår: Avsnittet 3.5. Etik.

Etiska placeringar av pengar är en stor diskussion inom vänstern. Går det överhuvudtaget att placera pengar på ett etiskt sätt om man vill använda de etablerade bankerna? Kapitalismen bygger trots allt på att ekonomiska tillgångar ökar och kapitalisterna söker sig därför gärna till branscher med stora vinster, som ofta är ganska smutsiga (droger, alkohol, vapen, porr...). Kan man lita på de banker och fonder som lovar att de placerar etiskt? Och vad innebär det egentligen?

När vi först fick upp ärendet om kommunens finanspolicy i februari 2013 lät (ett stycke ur) etik-avsnittet såhär: ”Kommunen tillåter av etiska skäl inte investering i företag där 10 % eller mer av verksamheten har produktion och/eller försäljning av krigsmaterial, pornografi, tobaksvaror eller alkoholvaror.” (kommunens ursprungsförslag)

Vi reagerade såklart starkt på begreppet "10 % eller mer", som ju tolkas som att kommunen tycker att det är okej med lite vapen eller porr, men inte så mycket. Vi hade stora diskussioner på kommunfullmäktige och jag la ett yrkande, som stöddes av miljöpartiet och demokratisk vänster, som löd såhär:

”Kommunen tillåter av etiska skäl inte investering i företag där verksamheten består av produktion

och/eller försäljning av krigsmaterial, pornografi, tobaksvaror eller alkoholvaror” (v yrkande kommunfullmäktige 2013-02-28)

Vårt förslag om nolltolerans mot vapen, alkohol, droger och porr mötte stort motstånd. Det ansågs omöjligt att följa. Miljöpartiet fick igenom en återremiss, och förslaget skickades tillbaka. Sedan mars har vi sedan vid flera tillfällen vridit och vänt på frågan i kommunstyrelsens arbetsutskott, och jag och miljöpartiet har visat på orimligheten i ursprungsförslaget. 

Döm då av vår förvåning när ett nytt förslag nu har tagits fram av kommunkontoret och ekonomiavdelningen, som ligger väldigt nära vårt ursprungliga yrkande från februari. Kommunen har genomgått ett etiskt uppvaknande, halleluja!

Kommunens förslag på etik-stycke lyder nu som nedan. Jämför det gärna med vårt yrkande från i februari!

”Förvaltning av kommunens tillgångar ska präglas av ett stort etiskt ansvarstagande. Kommunen undviker därför att investera i företag som har produktion och/eller försäljning av krigsmaterial, pornografi, tobaksvaror eller alkoholvaror” (kommunens nya förslag) 

Jag betraktar det som en seger. 

Sista chansen: Sälj inte Stortorget 1!

Läs dagens insändare i Sydsvenskan nedan! 

Stortorget 1 i vinterskrud, foto från tidigare i våras då processen att sälja huset påbörjades. I huset finns idag två kommunala förvaltningar, två restauranger, några små butiker och en teaterlokal. 

Vill du läsa kommunstyrelsens "hemliga" handlingar?

Idag är det höstens första kommunstyrelsemöte. Kommunstyrelsens dagordning, med sina 30 ärenden, är offentlig och finns att se på kommunens hemsida. Läs den här.

Tyvärr ligger inte kommunstyrelsens handlingar uppe på hemsidan, vilket gör det svårt för lundabor som vill ta del av beslutsförslag och argumentation bakom ett ärende som är uppe i kommunstyrelsen. Detta är något som vi i Vänsterpartiet ofta har påtalat som ett stort demokratiproblem och vi har föreslagit att alla handlingar, förutom de fåtal som det är sekretess på (riktigt hemliga handlingar), ska läggas upp på kommunens hemsida. Men så är det tyvärr inte idag. Man kan ju tro att kommunstyrelsen har något att dölja...

Vi tycker såklart att alla som vill ska kunna få läsa underlagen till kommunstyrelsens beslut. Om det är något som du är extra intresserad av på kommunstyrelsens dagordning är du därför väldigt välkommen att höra av dig till mig så löser vi det! Mejla då till hanna.gunnarsson@vansterpartiet.se.

All in på kommunpolitik!

Det blir all in på kommunpolitik för mig den här hösten, alltså kommunpolitik som huvudsaklig sysselsättning och huvudsaklig inkomstkälla. Jag är alltså just nu heltidspolitiker, vilket ger mig väldigt blandade känslor. Under hösten kommer jag att lägga den största delen av min tid på att utföra mina politiska uppdrag i kommunstyrelsen, dess arbetsutskott, kommunfullmäktige och utbildningsnämnden med dess presidium, samt vara en av två "partiföreträdare" för Vänsterpartiet i Lund. Och jag som vanligtvis motarbetar det här med heltidspolitiker så mycket jag kan.

Egentligen vill jag jobba på ett riktigt jobb och vara politiker på fritiden. Men det är lättare sagt än gjort. Mitt nästan ett år långa vikariat på Lunds universitet gick ut den siste juni. Under sommaren har jag vridit och vänt på vad jag egentligen vill och orkar göra. Målsättningen har varit att söka jobb, men mina politiska uppdrag gör att jag är begränsad i mitt jobbsökande. För att överhuvudtaget ha möjlighet att gå på möten i den takt som krävs för de uppdrag jag har måste jag jobba i Lund (och gärna i centrala Lund). Transporttiden till möten på Stadshuset, Rådhuset och utbildningsförvaltningen får inte vara längre än en kvart. Mina politiska uppdrag kräver nästan 20 % tjänstledighet (på udda timmar), vilket gör att jag måste ha ett jobb som är skrivbordsbaserat och utan alltför många jobbmöten. Och så får det ju gärna vara roligt och inte alltför ansträngande, jobbet får inte bli ytterligare ett stressmoment vid sidan om politiken.  Kombinationen av detta är ju inte helt lätt. Det finns jobb som funkar, men jag är ju inte ensam om att vilja ha dessa guldklimpar på arbetsmarknaden. Ett lärarjobb, som jag är utbildad till, fungerar inte alls med ovanstående kriterier...

Att jobba vid sidan om politiken har varit viktigt för mig senaste året. Ett riktigt jobb har gett mig en identitet som inte bara handlar om att vara "en ung duktig kvinna i politiken" utan också något annat. Jag vill kunna säga "jag jobbar på arbetsplats x men jag är också kommunpolitiker på fritiden" istället för "jag är politiker". Självförverkligandet i att ha ett riktigt jobb har varit viktigare det senaste året än vad jag trodde att det skulle vara när jag hoppade på vikariatet på universitetet förra sommaren. Det har inneburit stolthet, stabilitet, verklighetsförankring, riktiga arbetskamrater och såklart inkassering av vuxenpoäng.

Politiken är en smutsig bransch som jag helst inte vill vara i klorna på helt och hållet. Men nu är jag det ett tag framöver, och just idag känns det väldigt bra. Jag har privilegiet att bestämma helt och hållet själv över min egen tid, och kan, som idag, gå på ett morgonmöte, sedan åka iväg och spendera större delen av dagen med en vän, för att komma tillbaka till Lund och ha ett eftermiddagsmöte och ett kvällsmöte. Det är ju helt fantastiskt lyxigt ändå - fram till dess att man sitter här på partilokalen i november, och kämpar sig igenom en hel dag själv, utan arbetskamrater och knappt utan att prata med någon annan människa. Men det tänker vi inte på nu...

Gott nytt kommunpolitiskt år!

Nu är det höst! Eller iallafall ny kommunpolitisk säsong. Man kan väl säga att kommunpolitikens budgetmöte i juni är som kyrkans advent, avslutning av ett år och start på ett annat. Och efter en kommunpolitisk semester (sista mötet var runt 20 juni) så drar vi nu igång med en rivstart. Det känns faktiskt riktigt bra.

Idag har kommunstyrelsens arbetsutskott sitt första möte, imorgon har jag presidiemöte med utbildningsnämnden på morgonen och kommunfullmäktiges valberedning på eftermiddagen. På onsdag är det första kommunstyrelsemötet, med 30 punkter på dagordningen (som vanligt). Då är vi igång på riktigt.

Jag ser fram emot en spännande och intressant kommunpolitisk höst, som vanligt, och hoppas på effektiva möten, trevliga diskussioner och sakliga debatter! Och vågar nog lova lite mer frekvent bloggande.

Om ett år och en månad är det riksdagsval. Dags att dra upp tempot lite nu!

Heja centerpartiet!

Den kommunpolitiska hösten håller på att dra igång. På alla håll och kanter dammas argumenten av och twitterkontona börjar vakna till liv (där rekommenderas framförallt det moderata kommunalrådet Christer Wallin, @cwallin, vars konto ofta brukar kunna bidra med bränsle till debatten).

Även hos centerpartiet har man börjat vakna från sommardvalan, med en insändare i dagens Lokaltidningen, om Lund C och Clemenstorget (läs här). Det är väl i sig inte någon speciell insändare eller några nya argument, men i sann kommunpolitisk anda sliras det lite i texten. Centern, som enda uttalade förespråkare för att spårvägen ska gå runt Clemenstorget, utnämner Miljöpartiet och Vänsterpartiet som sina huvudmotståndare, som de partierna som skulle vara ledande i att spårvagnen ska dras diagonal över Clemenstorget. Det är väldigt roligt, eftersom de fyra partier som uttalat la ett blocköverskridande yrkande i frågan på kommunstyrelsen i april istället var moderaterna, socialdemokraterna, miljöpartiet och kristdemokraterna. Det är lite mer än "miljöpartiet, vänsterpartiet, m.fl" som centern skriver i sin insändare. Vänsterpartiet och folkpartiet (!) hade istället ett gemensamt yrkande med en lite annan inriktning. Ett mer sanningsenligt sätt att formulera insändaren, för att visa hur majoriteten i frågan egentligen ser ut, vore att skriva "moderaterna, socialdemokraterna, m.fl.". Men det var kanske jobbigt för centern att leta upp protokollet och enklare att dra fram det "farliga" rödgröna kortet (som vanligt)?

Hur som, vi är taggade för debatt! På onsdag är det höstens första kommunstyrelsemöte. Det lär bli ett långt möte (som vanligt) med trettio härliga punkter på dagordningen!