Igår fattade skolinspektionen beslut om att, med nästan omedelbar verkan, stänga riksinternatet Lundsberg i Värmland under 6 månader. Beslutet var både väntat och oväntat, både efterlängtat och chockartat. Den tillfälliga stängningen väcker tankar om skolledningarnas ansvar och skolinspektionens uppdrag, men även om Lundsberg som en av de yttersta symbolerna för det svenska klassamhället.
Självklart är stängningen av skolan chockartat för de runt 150 eleverna, och deras föräldrar, som nu kommer att gå på en ny skola från och med måndag.
Den avgörande anledningen till att Lundsbergs stängs av skolinspektionen är återkommande systematiska trakasserier och att elevernas säkerhet inte kan garanteras. Lundsberg är inte den enda skolan som får kritik för att det förekommer trakasserier, som skolpolitiker ser man ibland anmälningar mot kommunens egna skolor. Lundsberg är inte heller den enda skolan som har tvingats stänga av säkerhetsskäl, jämför till exempel med Hermodsdalsskolan i Malmö, där högstadiet stängdes på grund av återkommande säkerhetsproblem. Vanligtvis löser skolor problem efter första anmälningen, men det som slår en i den här diskussionen är skolledningens oförmåga att ta tag i problemen.
En oansvarig skolledning är Lundsbergs största problem
På sin hemsida redovisar Skolinspektionen de tillsynsbesök som har gjorts på Lundsberg det senaste åren. Så sent som i april avslutade en lång inspektion av Lundsberg där en rad olika åtgärder togs fram, som skolledningen sedan hade i uppgift att arbeta med. Trots detta hamnar skolan i samma situation bara fyra månader senare (inklusive sommarlovet). Det tyder på att skolledningen antingen var oförmögen eller ointresserad av att lösa problemen inför terminsstarten och den "nollning" som man vet förekommer. Skolledningen måste därmed anses vara det största problemet, som inte lyckades bygga upp ett arbetsklimat bland lärare och elever som är hållbart. I samband med skolinspektionens stängning avgick både skolledning (rektor) och skolans styrelse. Det finns alltså i dagsläget ingen som är beredd att arbeta med de problem som finns på skolan. Det är totalt oansvarigt och kan bara tolkas som att man inte anser att man kan arbeta sig igenom dessa problem eller ens vill starta upp skolan igen nästa termin.
Lundsberg är symbolen för klassamhället
Stängningen av Lundsberg en otroligt stark symbolfråga. För oss inom vänstern är Lundsberg en av de starkaste symbolerna för klassamhället och beviset för att det finns en välmående överklass i Sverige. Det kostar, enligt mediauppgifter, 145 000 kronor för en elev att gå på Lundsberg ett läsår. Det blir över 400 000 kronor för en högstadieutbildning och ytterligare lika mycket för en gymnasieutbildning. Att flera kungligheter har gått på skolan bidrar till ryktet om en överklasskola (även om kungen gick på en av de andra riksinternatskolorna: Sigtuna). Genom medierna, och på skolans hemsida, kan man läsa om de sociala regler som finns på skolan, som skiljer sig ganska rejält från hur vi vanliga människor lever våra liv. Att skolinspektionen fattar det drastiska beslutet att stänga skolan ger nästan samma känsla hos oss i vänstern som segern i EMU-folkomröstningen gjorde: Det går att vinna! Man kan kalla det klasshat, men man kan också kalla det jämlikhetspatos.
En jämlik utbildning är vägen framåt
Självklart är diskussionen om stängningen av Lundsberg inte en tävling på något sätt (även om jag ovan använde begreppet "vinna"), men det är trots allt ett faktum att en utbildningsinstitution som Lundsberg inte bidrar till att göra Sverige till ett mer jämställd och jämlikt samhället. Utbildning är den absolut viktigaste samhällsinstitutionen. Det är genom utbildning vi bygger välstånd och jämlikhet, oavsett i vilken del av världen vi verkar. Min absoluta övertygelse är att elever med olika bakgrunder måste träffas för att lära känna varandra, lära av varandra och tillsammans bygga en bättre framtid. Den viktigaste arenan för detta är skolan. Av den anledning måste all typ av skolsegregation motarbetas. Det syns i vänsterns motarbetande mot alla typer av friskolor, oavsett om de är kostnadsfria eller har höga terminsavgifter, eller om de drivs av multinationella företag, stiftelser eller små ideella föreningar. Av den anledningen är det en seger att Lundsberg inte kommer bedriva utbildning under det kommande halvåret (även om de flesta elever förmodligen väljer skolor av samma typ framöver).
Förhoppningsvis får Lundsbergs stängning en positiv effekt i att flera av eleverna nu istället kommer gå på skolor med ett mer normalt umgängesklimat, där lärarna får tilltalas med förnamn och med ordet "du" och där eleverna möter nya vänner vars föräldrar inte har möjlighet att betala en halv miljon för deras utbildning. Och det känns ganska bra.
Eller som Hanne Kjöller i DN uttryckte det: Bye, bye Lundsberg.
