Förra veckan var jag i Visby, på Almedalsveckan (”politikerveckan i Almedalen”)! Jag åkte dit helt privat, på politisk semester, tillsammans med en studentkårskollega, boddde i tält och ägnade mig åt politisk fortbildning genom att gå på många intressanta seminarier.
Som vänsterpartist är man matad med tanken om att Almedalen är något dåligt. Det är en arena för företagen och borgarna, sägs det, där vanliga människor och vi som är vänster inte passar in. Det skrivs spaltmeter av analyser av fenomenet Almedalsveckan. Folk bojkottar och vägrar åka, andra lägger hundratusentals (miljoner?) i marknadsföringsbudgeten på dessa fem dagar.
Jag hade en väldigt trevlig vecka i Visby! Det var lärorikt och intressant, men framförallt roligt! Att springa på politiska (och andra) kändisar i varje gathörn är inte bara spännande, utan avdramatiserar synen på det politiska ledarskapet för oss som är där under veckan. Helt plötsligt går Gudrun Schyman runt på gatorna i Visby och man kan gå fram och hälsa. På båten hem bytte vi några ord med Juholt. Men jag slås ändå av vanligheten på Almedalsveckan. Visst, det är gratis alkohol varje kväll och gratis lunch (om man kommer i tid till lunchseminariet...). Och gratis frukost, men det är ju inte ett särskilt ovanligt koncept i verkligheten heller. Nej, det är det inte så många ”helt vanliga” väljare på seminarierna i Visby, men stan kryllar av samhällsintresserade personer som åker till Almedalen med en intresseorgansation, som Lärarförbundet och KRIS, för att nämna två organisationer som syntes i stan hela veckan. Deras företrädare gick runt med t-shirtar och informationsmaterial för att prata med politiker och andra opinionsbildare, långt från den bild av flärd och gratismingel som den gängse bilden av Almedalen är. Det stora värdet med Almedalen är mötesplatsen, alla olika åsikter och organisationer på samma plats samtidigt.
Är politikerveckan i Visby bra eller dålig? Jag tycker utan tvekan att det är bra. Inte nödvändigt för demokratins överlevnad, men definitivt ett led i att behålla dess styrka. Vissa saker behöver lösas för att veckan ska bli ännu bättre och folkligare: fler billiga övernattningsplatser (i ex. skolsalar) för framförallt samällsintresserade ungdomar, och billiga lunch- och middagsmöjligheter (som inte innebär snyltande på gratismat. Jag saknade en falafelvagn!). Nästa år hoppas jag få se fler vänsterpartister, gärna i enhetliga t-shirtar, och ett alkoholfritt vänsterpartimingel (ja, ett mingel. Det är ett fint ord) där vi kan bygga en bra identitet och gemenskap som vänsterpartister på plats i Almedalen. Som politiskt parti måste vi vara med där det händer, synas och sätta vår prägel på spektaklet!
