Omstart

Jag var i Helsingborg och fikade med mina vänner från gymnasiet (tio år nästa år...). Vi skålade i cola och kaffe: för nya tider och omstarter. Helt plötsligt slog det oss, när vi satt där, att vi alla var påväg att avsluta och påbörja nya saker.

Tre år och tre olika uppdrag, varav två som heltidsarvoderad, inom Lunds kårvärld. Kapitlet avslutades 30 juni, efter två månaders mental träning för att acceptera att det är slut, att det är okej att det är slut och att det kanske till och med bra att saker tar slut. Nu lever jag inte längre i två olika politiska världar till hösten, utan tack och lov bara i en.

Kårvärlden är speciell. Avsaknaden av partipolitik är på samma gång befriande och frustrerande. Man slipper (oftast) stora uppsättningar av ramar och mallar och har ett friare arbetssätt och diskussionsklimat. Samtidigt, hyckleriet i att kårerna inte skulle vara politiska. Flera kårordföranden under året som gått har eller har haft politiska uppdrag och medlemskap, vissa är öppna med det, andra lite mindre. Kårernas företrädare är en priviligerad skara. Inte bara det att vi får gratisluncher, middagar, får vara med på akademiska högtider och bjuds på bubbel när det händer bra saker, vi står också väldigt nära maktens centrum på universitetet, med representanter i den yttersta ledningen och med ett medbestämmande som fackföreningarna bara kan drömma om. Vi har maktens öron; ett snabbt samtal, meddelande på facebook eller sms räcker för att saker ska hända. Det är inte precis så det funkar ute i den verkliga världen.

Men en sak är densamma i mina två världar. Det är små världar, begränsad till ett fåtal människor, som träffas väldigt mycket. Konflikterna, skitsnacket och relationerna frodas, i Partiet såväl som i Kåren. Och jag gör på samma sätt varje gång: Kör på, dygnet runt till det att det kraschar, byter arena och gör samma sak igen...

Vi byggde en helt ny organisation under året som gick. Vi tog det bästa ur två organisationer, och lämnade det sämsta på historiens skräphög. Mycket blev bra, mycket hade kunnat göras bättre. Kårvärlden bygger på ettåriga uppdrag, och jag lämnar nu vidare. Till de bästa. Med en djup suck och ett stort leende. Till hösten ska jag bli en bra kommunpolitiker igen. Men först, hux flux lite Almedalen. Och sedan en lång och intensiv paus.