I eftermiddag har jag bokat in mig på en liten spårvägslektion på det skånska spårvägskontoret (SPIS, Spårvagnar i Skåne). Jag känner mig väldigt okunnig i frågan, utöver de grundläggande argumenten om att kapaciteten är hög och att spårbunden trafik signalerar långsiktighet. Många har åsikter om spårvägens vara och inte vara, olika forskare och andra inläst kommer med egna idéer om vilken teknik som bör användas eller spårsträckningar. För en samhällsvetarhumanist som jag är det otroligt svårt att hänga med i sånt...
Förmiddagen har jag därför ägnat åt inläsning av saker som jag har läst en gång och borde läsa igen, och saker jag inte har läst men borde ha läst. (Samtidigt som jag har lyssnat på webbsänt seminarium om stiftelseprivatiseringen av högskolor och universitet, också en otroligt intressant fråga).
SPIS-kontoret har också en rejäl kunskapsbank på sin hemsida, och på Sydsvenskans hemsida är mängden artiklar på sökordet "spårväg" stort. Lunds kommun har startat en egen spårvägs-hemsida. Jag snubblade även idag över en intressant analys i senaste numret av Veckobladet som går igenom läget just nu, med politisk käbbel om olika delar av projektet. Parallellt finns "Aktionsgruppen för ett spårvägsfritt Lund", som man hittar på facebook.
Jag är väldigt positiv till spårvägar, framförallt för bekvämligheten (mindre svängar, mindre småstopp) och för kapaciteten (antalet resenärer som kan transportera sig). Men jag känner att jag behöver lite mer kött på benen för att kunna argumentera så bra som jag vill, och hoppas kunna råda bot på detta idag.
