Avstamp för nytt kapitel i miljöarbetet

Dagen idag börjar på seminarium om Lunds kommuns miljöarbete, med revideringen av kommunens miljöprogram, "LundaEko", i fokus. I LundaEko har Lunds kommun tagit fram lokala miljömål, baserade på riksdagens nationella miljömål, och strategin läggs upp för hur vi ska nå målen.

Seminariet inleddes med en presentation av Naturskyddsföreningens riksordförande, för att sätta saker och ting i perspektiv (till på köpet med en flashig powerpoint. Sånt gillar jag). Fokus sätts bland annat på de ekonomiska och samhälleliga kostnaderna för miljöförstöringen. Naturskyddsföreningen menar att miljöpolitiken måste synliggöra det osynliga, som kostnaderna för de tjänster naturen bidrar med. Av riksdagens 16 miljömål, som vi har byggt LundaEko på, bedöms nio mål inte uppnås till 2020. 15 mål kräver mycket mer arbete för att uppnås. Det enda gröna, det vi har uppnått, är skyddandet av ozonskiktet, där världens länder tillsammans har gjort en jätteinsats och inom en generation beräknas ozonskiktet vara återställt till förindustriell "nivå".

Naturskyddsföreningen vill se en demokratisk miljöpolitik, folkbildning bland allmänhet och bättre utbildning i skolan, intensivare forskning samt hållbara investeringar och upphandlingar i offentlig och privat sektor. Nytänkande, empati och engagemang krävs.

Lunds kommuns miljöprogram LundaEko ska revideras 2012, då det "går ut". Processen för att uppdatera programmet börjar nu, för att kunna presenteras för kommunstyrelsen i slutet av våren. I processen ska kommunens olika typer av miljödokument (det finns ganska många) samordnas. Kommunstyrelsens miljö- och hälsoutskott (som jag sitter i) är styrgrupp för arbetet, och ett antal temagrupper för de olika nationella miljömålen ska arbeta med att ta fram programmet i sig. Det ska bli spännande att följa arbetet påväg mot LundaEko II!

Bygg på försvarets mark!

Revingeby, där jag bor sedan ett och ett halvt år tillbaka, omges på två sidor av Försvarsmaktens mark. Lunds kommun har, som alla vet, stor bostadsbrist. Även Försvarsmakten och Södra Skånska regementet P7 känner av detta, men sälja mark vill de inte: "svar: nej, vill vi inte bygga på vår egen mark", blev svaret på den frågan. Detta resulterade i en insändare, och en artikel i Skånska Dagbladet. Notera Fortifikationsverkets ganska fantastiska uttalande: "Vi säljer inte, vi köper". Alltså, svar: nej, Försvarsmakten vill inte vara med och bidra med lösningar på bostadsbristen i Lund, inte ens med en liten liten bit mark... Ett typiskt exempel på NIMBY (not in my backyard)-problematik!

Alla måste bidra till byggandet, även militären!

En fredag i mitten av augusti åkte kommunfullmäktige på utflykt. I två bussar åkte vi till utbyggnadsområden runt om i staden Lund, framförallt österut, i Södra Sandby och Dalby. Lunchen intogs på P7 Revingehed. Vi fick se de vanliga fotona på stora fordon och personer i gröna kläder (tillika en oöverstiglig mängd förkortningar). Men döm av vår förvåning när avslutningen kom: ”Försvarsmakten behöver bostäder”, lät det från talarstolen, ”vi måste erbjuda våra nya anställda soldater bostäder utanför regementet”.

Lund är en stad med stor bostadsbrist. Det är inte bara studenter som känner av detta, utan även flyktingar och hemlösa, och uppenbarligen nu också soldaterna på Revingehed! Vi i den politiska oppositionen tackar för att vi nu har fått en ny allierad som också påpekar behovet av att bygga bostäder, helst hyresrätter med låg hyra.

Men, vänta lite nu. Försvarsmakten? De äger ju en massa mark, eller hur? Jag bor i Revingeby, någon kilometer från P7, och nästan all mark jag ser när jag tittar ut på morgonen ägs av Försvarsmakten. Det är många kilometer av öppen mark, där de fina korna brukar beta. I förslaget till översiktsplan som kommunfullmäktige beslutade om 2010 fanns ett markerat utbyggnadsområde precis väster om byn, på mark som ägs av Försvarsmakten. Det är på många sätt ett idealiskt område: samtidigt som Lunds kommun får fler bostäder växer Revingeby lite och vår service i form av skola och förskola behålls, och kanske till och med en ny busstur?

Men Försvarsmakten vägrar sälja. Inte en enda liten bit mark vill de bygga bostäder på, trots av byn, kommunen och Försvarsmakten själva gärna skulle vilja se lite fler bostäder. Det är dags att inse att alla måste hjälpa till för att öka bostadsbyggandet i Lund, så Försvarsmakten, kom till förhandlingsbordet och sälj en bit mark för fler bostäder!

Hanna Gunnarsson
(v) och Revingeby-bo

What have you done for MalmöLund today?

Vad: Stormöte med kommunstyrelserna i Lund och Malmö, inom projekt för tätare samarbete mellan städerna

Var: Biskopshuset, Lunds universitets representationslokaler

Hur: Inledande lunch, giveaway i form av USB-minne och powerpoint, följt av forskare från KTH.

Kommunstyrelserna i Lund och Malmö har börjat samarbeta, för gemensam utveckling av vår region. Samarbetet följs av forskare på KTH i Stockholm, som forskar om stadsutveckling.

Näringslivsgruppen har varit i Barcelona, där de bland annat har sett en häftig anläggning liknande vårt Maxlab. Alla var dock ense om att vår är bättre. Näringslivsgruppen vill ta tillvara effekterna av en stark och växande region, där MalmöLund har en regional ledarroll. Vi har de bästa förutsättningarna för näringslivets hållbara utveckling och är internationellt konkurrenskraftig, menar de. Kanske en gemensam näringslivsdag i MalmöLund-regionen 2012 och gemensam hantering av etableringsfrågor? Det senare är intressant, med eventuella samarbeten kring skolor för barn till inresande forskare till exempel. I diskussionen nämns att Lund och Malmö inte borde konkurrera om företag, eftersom en etablering i Malmö sannolikt också gynnar Lund och tvärtom.

Fysisk planering- och infrastrukturgruppen har varit i Tyskland, i Mannheim och Ludwigshafen, som ligger på varsin sida om en motorväg (i två olika gamla delstater), och i en "metropolregion" (Rhein-Neckar), 156 kommuner i tre delstater, halva Skånes yta, dubbelt så många invånare. Lärdomarna är att stadsutveckling kräver regionalt samarbete, framförallt för kollektivtrafiken, som sin tur knyter ihop regionen ännu mer och kräver samarbete över delstatsgränserna. Den fysiska planeringen sker därför inom reglerade ramar. Arbetsgruppen menar därför att MalmöLund borde fungera mer som "Twin Cities", som stöder hållbar rörlighet både för människor och varor (även cykel!). "Tid är den vara som stiger högst i värde", säger föredragande från Malmö. Gruppen har kontaktat Burlöv och Staffanstorp, som tar emot med öppna armar. Kombinationen Burlöv/Staffanstorp, bostäder och lärosäten/studenter låter väldigt positivt tycker jag!

Arbetsgruppen utbildning- och arbetsmarknad har varit i Rotterdam, en stad med 12 % arbetslöshet, men med stora samarbeten med företag och arbetsplatser i staden. Där har de bland annat arbete med växter och parkarbete för personer som har varit arbetslösa länge (dock för lägstalön, vilket ju är dåligt). I växthusen växer växter som sedan säljs vidare eller används av staden. Lunds moderater tyckte om det de såg. Vänsterpartiet har motionerat om något liknande i Lund, då röstade moderaterna mot. Gräset är grönare på andra sidan, uppenbarligen... Arbetsgruppen menar även att skillnaderna mellan Malmö och Lund är en resurs. Jag håller helt med, våra städer är olika och vi som bor här väljer att göra olika saker i de olika städerna, och så ska det vara!

Besöksnäring- och evenemangsgruppen har inte varit ute och rest än, de ska till Lille i september. Gruppen vill att staten ska se evenemang som en del av exportindustrin och framhäver nya forskningsanläggningar och kongress- och arena-anläggningar som möjliga utvecklingar av besöksnäringen i MalmöLund. Vi är ju inte jättepositiva till nya stora anläggningar, men det är samtidigt positivt med besökare och stora evenemang som förläggs i regionen (sålänge resandet sker på ett hållbart sätt!). Dock har Lunds stad snart inget vandarhem (efter det att Tåget försvinner pga byggnationer)... Illmar Reepalu undrar hur det hade gått om Malmö och Lund tillsammans hade sökt kulturhuvudstad 2014, inte bara Lund? Forskarna från KTH lyfter fram stadsmiljöerna (arkitektur och kultur, t.ex.) som en viktig del av konferensupplevelsen, och att locka tillbaka konferensdeltagarna på semester senare!

KTH-forskarna avslutar med att visa på förutsättningar och problem. Två problem de lyfter upp är vem som ska ta ansvar för Öresundsintegrationen, som de uppfattar inte riktigt fungerar som man vill, och att kollektivtrafiken inte möter varken efterfrågan eller behovet! Bostadsbyggandet lyfts också upp som ett problem för regionen, som Malmö och Lund tillsammans måste ta ett stort ansvar för.

Utflykt med kommunfullmäktige: Framtidens Lund

Idag åker kommunfullmäktige på utflykt! Vi gör det lite då och då, ambitionen är att KF varje år ska ha en utbildningsdag. Ofta handlar det om att tillsammans få en bild av var våra stora utbyggnadsområden är och hur de ser ut/kommer se ut. Så idag åker vi buss runt i kommunen, efter en inledande föredragning på stadsbyggnadskontoret. Bussresan går sedan Brunnshög-Revinge-Flyinge-Södra Sandby (busstationen)-Dalby (Påskagänget)-Linero/Råby (Norränga).

Stadsarkitekten börjar med att visa en karta över Kunskapsstråket, det område som all planering i Lund idag kretsar kring. Kunskapsstråket går från stationen och de kringliggande universitetsområdena (Paradisområdet, UB, universitetshuset), via sjukhusområdet, LTH och Ideon, till det nya området som kommer byggas kring ESS. Stadsarkitekten går igenom område för område, och när dragningen är klar är varje plätt längs med stråket rosamarkerad. Det finns alltså planer för ombyggnad på varenda kvarter längs hela Kunskapsstråket (Lund C, sjukhusområdet, universitetets campusplan längs Sölvegatan, Ideon, Solbjer, Brunnshög och ESS). När allt detta byggs behövs ju även kommunal service, framförallt skolor och förskolor.

I planerna finns YTTERLIGARE en motorvägsavfart, på Ideon. Detta protesterar vi högljutt emot. Det har nyligen byggts en motorvägsavfart, det finns numera fyra avfarter till Lund på E22:an. Vi var emot den senaste, och vill absolut inte ha en till!

Utöver allt detta planeras en tävling kring Lund C, där man vill ta tag i de två stora parkeringarna som finns och kanske ska byggas bort, butikerna längs Bangatan och nybyggnationer på Västra stationstorget. Och såklart massor med mer saker inom själva staden Lund. Om man tittar på planerna ser det bra ut, men spaden måste i marken och bostäderna måste börja byggas (och bli klara!) så snart som möjligt.

En och en halv vecka efter Utöya: Kraft och motivation att fortsätta kämpa

Det är många som har sagt och skrivit bra, viktiga och rörande ord om katastrofen på Utöya i Norge för snart två veckor sedan.

Det fasansfulla känslan i att vakna på lördagsmorgonen och höra de då förmodade dödssiffrorna på Utöya som var uppe i 80 personer satt i länge. Det är lätt att känna med de drabbade i den sorg, tomhet och hat som ungdomarna, familjerna och alla norrmän, oavsett om de identifierar sig med socialdemokratin och arbetarrörelsen eller inte. Det är lätt att förstå att chocken är lika stor i Sverige. Den svenska arbetarrörelsen har många likheter med den norska, och mitt eget ungdomsförbund, Ung Vänster, har mycket nära kontakter med vår norska motsvarighet, SU. Uttalandet "det kunde vara jag", har nog aldrig varit så träffande.

Jag har inte varit på många politiska ungdomsläger. Faktiskt bara ett enda, Ung Vänsters socialistiska festival i Grytgöl sommaren 2002. Vi åkte kontrabussen upp, en totalt livsfarlig gammal buss. Distriktsombudsmannen sov på golvet i mittgången hela resan. Jag var precis nybliven medlem, kanske inte ens medlem än, och åkte med en kompis. Det var bad och film och seminarier i tält. Jag kommer framförallt ihåg Mikael Wiehes uppträdande en kväll. Det var magiskt. Jag har tänkt på Grytgöl många gånger den senaste veckan.

Terrorattackerna mot Oslos regeringskvarter och Utöya var politiskt motiverade. Debatten om det högerextrema våldet som har förts sedan dåden var välbehövlig. Många debattörer har visat på risken att dra alldeles för snabba slutsatser, och slentrianmässigt lägga skulden på muslimer. Många av de uttalanden som har hörts från ledande norska politiker och ungdomar som var med på Utöya bör sparas för eftervärlden som förebilder för hur den politiska världen bör hantera denna typ av katastrofer: med ledord som mer öppenhet, mer demokrati och mer förståelse mellan människor. Att kunna tala om kärlek när hatet måste kännas så stort är starkt och beundransvärt.

Jag är otroligt stolt över den norska socialdemokratin och arbetarrörelsen. Det vi har sett och hört efter katastrofdagen tjänar som exempel för oss alla, och ger kraft och motivation att fortsätta vårt politiska arbete i arbetarrörelsens fotspår.

Första semesterveckan: Visby

Förra veckan var jag i Visby, på Almedalsveckan (”politikerveckan i Almedalen”)! Jag åkte dit helt privat, på politisk semester, tillsammans med en studentkårskollega, boddde i tält och ägnade mig åt politisk fortbildning genom att gå på många intressanta seminarier.

Som vänsterpartist är man matad med tanken om att Almedalen är något dåligt. Det är en arena för företagen och borgarna, sägs det, där vanliga människor och vi som är vänster inte passar in. Det skrivs spaltmeter av analyser av fenomenet Almedalsveckan. Folk bojkottar och vägrar åka, andra lägger hundratusentals (miljoner?) i marknadsföringsbudgeten på dessa fem dagar.

Jag hade en väldigt trevlig vecka i Visby! Det var lärorikt och intressant, men framförallt roligt! Att springa på politiska (och andra) kändisar i varje gathörn är inte bara spännande, utan avdramatiserar synen på det politiska ledarskapet för oss som är där under veckan. Helt plötsligt går Gudrun Schyman runt på gatorna i Visby och man kan gå fram och hälsa. På båten hem bytte vi några ord med Juholt. Men jag slås ändå av vanligheten på Almedalsveckan. Visst, det är gratis alkohol varje kväll och gratis lunch (om man kommer i tid till lunchseminariet...). Och gratis frukost, men det är ju inte ett särskilt ovanligt koncept i verkligheten heller. Nej, det är det inte så många ”helt vanliga” väljare på seminarierna i Visby, men stan kryllar av samhällsintresserade personer som åker till Almedalen med en intresseorgansation, som Lärarförbundet och KRIS, för att nämna två organisationer som syntes i stan hela veckan. Deras företrädare gick runt med t-shirtar och informationsmaterial för att prata med politiker och andra opinionsbildare, långt från den bild av flärd och gratismingel som den gängse bilden av Almedalen är. Det stora värdet med Almedalen är mötesplatsen, alla olika åsikter och organisationer på samma plats samtidigt.

Är politikerveckan i Visby bra eller dålig? Jag tycker utan tvekan att det är bra. Inte nödvändigt för demokratins överlevnad, men definitivt ett led i att behålla dess styrka. Vissa saker behöver lösas för att veckan ska bli ännu bättre och folkligare: fler billiga övernattningsplatser (i ex. skolsalar) för framförallt samällsintresserade ungdomar, och billiga lunch- och middagsmöjligheter (som inte innebär snyltande på gratismat. Jag saknade en falafelvagn!). Nästa år hoppas jag få se fler vänsterpartister, gärna i enhetliga t-shirtar, och ett alkoholfritt vänsterpartimingel (ja, ett mingel. Det är ett fint ord) där vi kan bygga en bra identitet och gemenskap som vänsterpartister på plats i Almedalen. Som politiskt parti måste vi vara med där det händer, synas och sätta vår prägel på spektaklet!

Lite varmvatten vore trevligt, tack

Detta inlägg är skrivet något i affekt, då min lägenhet, återigen, inte har något varmvatten och kontaktmöjligheterna med LKF är klart begränsade.

Lunds kommun utsågs precis innan sommaren till ”bäst på e-demokrati” av en forskare vid Mittuniversitetet. Vi var många som tittade på varandra med stor förvåning när detta påtalades under budgetfullmäktige. Det måste ju vara ett skämt, tänkte vi. Kommunens hemsida är ju, fortfarande, trots att den gjordes om för ett år sedan, mycket svåranvänd, min lund.se-mejladress tog år att få att fungera och Lunds kommun finns inte på varken facebook eller twitter. Hur kan någon påstå att vi är bra på e-demokrati? Det kan ju inte bara handla om att det går att skriva ut blanketter för att ställa sina barn i förskolekö, via internet?

Just nu hade jag gärna sett att kommunen, och även kommunens fastighetsbolag LKF, hade ett twitterkonto*. Det går nämligen inte att varken mejla eller ringa till LKF på ett vettigt sätt. Mitt områdeskontor i Södra Sandby har öppet 7.30-9 (endast, förutom första vardagen i varje månad då de har öppet någon timme på kvällen – herregud, vem håller koll på om det är första vardagen i månaden?). LKF svarar inte på mejl, varken på områdeskontorets mejladress eller på info-adressen. Och som sagt, varken facebook eller twitter.

Jag har, återigen, inget varmvatten i min lägenhet i Revingeby. Det har att göra med strömavbrott, har jag förstått (men jag förstår inte det tekniska sammanhanget). Eftersom klockan är efter 9, det inte är första vardagen i månaden, LKF inte svarar på mejl och kommunen inte går att nå via sociala medier, får jag alltså sitta här och vänta till LKF själva kommer på att det inte finns något varmvatten och kommer hit och fixar det.

Herregud. Lunds kommun! Kom in i 2000-talet, för guds skull. Jag vill kunna kontakta er, om inte dygnet runt, så i alla fall klockan 10.30 en måndag i juli! Och så vill jag ha varmvatten, tack.

* Jämför med exempelvis SJ, som man kan twittra och få svar direkt, om man har frågor och synpunkter, eller, mitt senaste exempel, Destination Gotland, som inom ett dygn svarade på min kommentar om servicen på båtarna, via facebook.

Omstart

Jag var i Helsingborg och fikade med mina vänner från gymnasiet (tio år nästa år...). Vi skålade i cola och kaffe: för nya tider och omstarter. Helt plötsligt slog det oss, när vi satt där, att vi alla var påväg att avsluta och påbörja nya saker.

Tre år och tre olika uppdrag, varav två som heltidsarvoderad, inom Lunds kårvärld. Kapitlet avslutades 30 juni, efter två månaders mental träning för att acceptera att det är slut, att det är okej att det är slut och att det kanske till och med bra att saker tar slut. Nu lever jag inte längre i två olika politiska världar till hösten, utan tack och lov bara i en.

Kårvärlden är speciell. Avsaknaden av partipolitik är på samma gång befriande och frustrerande. Man slipper (oftast) stora uppsättningar av ramar och mallar och har ett friare arbetssätt och diskussionsklimat. Samtidigt, hyckleriet i att kårerna inte skulle vara politiska. Flera kårordföranden under året som gått har eller har haft politiska uppdrag och medlemskap, vissa är öppna med det, andra lite mindre. Kårernas företrädare är en priviligerad skara. Inte bara det att vi får gratisluncher, middagar, får vara med på akademiska högtider och bjuds på bubbel när det händer bra saker, vi står också väldigt nära maktens centrum på universitetet, med representanter i den yttersta ledningen och med ett medbestämmande som fackföreningarna bara kan drömma om. Vi har maktens öron; ett snabbt samtal, meddelande på facebook eller sms räcker för att saker ska hända. Det är inte precis så det funkar ute i den verkliga världen.

Men en sak är densamma i mina två världar. Det är små världar, begränsad till ett fåtal människor, som träffas väldigt mycket. Konflikterna, skitsnacket och relationerna frodas, i Partiet såväl som i Kåren. Och jag gör på samma sätt varje gång: Kör på, dygnet runt till det att det kraschar, byter arena och gör samma sak igen...

Vi byggde en helt ny organisation under året som gick. Vi tog det bästa ur två organisationer, och lämnade det sämsta på historiens skräphög. Mycket blev bra, mycket hade kunnat göras bättre. Kårvärlden bygger på ettåriga uppdrag, och jag lämnar nu vidare. Till de bästa. Med en djup suck och ett stort leende. Till hösten ska jag bli en bra kommunpolitiker igen. Men först, hux flux lite Almedalen. Och sedan en lång och intensiv paus.

Budget-KF 2011: avslutningen

Vi är nu på sluttampen på budgetdebatten. Det som är kvar är skattesatsen, och olika utredningsuppdrag som kommunfullmäktige vill ge kommunkontoret. Det brukar inte bli en lång diskussion, men så blev det ändå.

Borgarna förslår en oförändrad skattestats: 20,84 kronor per hundralapp. Oppositionen föreslår en skattehöjning, vi ställer tillbaka skatten till 2006 års nivå: 21,34 kronor. Det ger oss 90 miljoner extra i skatteinkomster. Vår budget, som kräver denna höjning, blev visserligen avslagen, men vi ser budgeten som en helhet och löper linan ut med förslag om skattehöjning.

Under budgetdebatten ger även KF kommunkontoret och tjänstemännen i uppdrag att påbörja stora utredningar, större än de vi kan sätta igång under året. Borgarna vill föreslå två uppdrag:

(1) Att förbättra service, bemötande och tillgänglighet för kommunmedborgarna i kontakten med kommunen

(2) Att effektivisera kommunens åtaganden i byggprocessen för att öka bostadsbyggandet

Oppositionen går i stort med på dessa, och vill även lägga till ett tredje

(3) Att kommunen tar ett samlat och övergripande grepp om hemlösheten, med kommunstyrelsen som samordnande part, där alla relevanta nämnder är involverade (inte bara socialnämnden).

Vi får se om borgarna går med på det tredje...

Budget-KF 2011: Kultur och fritid, del 2

Debatten om kultur- och fritid blev förvånansvärt konkret, även om vi alla är trötta nu efter 25 timmars budgetdebatt (inklusive pauser).

Den stora diskussionen i kultur- och fritidsdebatten blev det nya ridhuset. Det har varit på tal ett tag, och blev en diskussion i valrörelsen. Nu håller det på att utredas. Lund har idag ett ridhus ungefär mellan Kemicentrum och Delphi, precis bredvid ringleden runt stan. Det är såklart inte en bra placering, även om det säkert var mer utanför stan när ridhuset anlades än nu. Ridhuset är trångbott och kan inte uppfylla de krav som gäller för hästhållning idag, framförallt med utemiljöer och hagar. Ett nytt ridhus har därför länge stått högt upp på önskelistan. Flera platser diskuteras, bland annat i Sularp (östra Lund) och på Östra Torn. Det mest aktuella förslaget är dock Ladugårdsmarken, bortanför Norra Fäladen. Kravet är att det är en plats med bra kollektivtrafik och gärna på cykelavstånd från Lund. Nyligen har Flyinge AB, som driver en stor verksamhet kring hästavel, hästsport och undervisning i Flyinge, i Eslövs kommun en bit utanför Södra Sandby, erbjudit sig visat intresse för att ta hand om Lunds nya ridhus. Flyinge är dock inte ett särskilt bra alternativ, det ligger för långt bort och har för dålig kollektivtrafik.

Det råder politisk enighet om ett nytt ridhus, och vi i oppositionen påtalade vikten av att det inte hamnar i en liknande utredningskarusell som Folkparken eller Högevallsbadet har hamnat i (Högevallsbadet är nu igång och snart klart).