Almedalen, dag 2, måndag

- Lärarförbundet: "Slaget om skolan - var står konflikten". Lärarförbundet lyfte lärarnas vardag och bristen på lärare. Här bjöds det på frukost.

- Novus/Reformklubben: "Vem tar vem i svensk politik" med bland andra Maria Wetterstrand och Per Schlingmann. Wetterstrand var väldigt nöjd med att (s) idag ser (mp) som en naturlig samarbetspartner.

- Mittuniversitetet: "Hur påverkar den regionala mediaskuggan demokratin?" Väldigt intrssant seminarium med TV4, SVT och Sveriges radio om risken med att riksmedier försvinner från norra Sverige.

Snabb lunch hos Malmö stad om Malmö som filmcentrum 

- Equmenia-kyrkan: "Hur mycket tro tål politiken", med bland andra Stefan Attefall (kd). Han imponerar ofta, nu med att lyfta att svenskarna har dåliga kunskaper om religion men att det blir bättre tack vare invandringen.

- Expressens valstuga: "Debatt: 'Är hovjournalistiken för hovsam?'" Republikanska och rojalistiska föreningarna debatterade med Johan T Lindwall (som imponerade) och professor Margareta Leijonhufvud (som var lite galen) om rapporteringen och granskningen av hovet.

- DN/Ipsos: "Kunskapsseminarium inför riksdagsvalet: Opinionsanalys och senaste forskningen om väljarbeteende". Mycket siffror, grafer och spekulationer om regeringsbildningen 

- Nordiska ministerrådet: "Nordenkorrespondenter kommenterar svenska valrörelsen - hur ser den ut för en utomstående betraktare " Tre journalister (en dansk, en finsk och en norsk) gav perspektiv. Deras länder är intresserade av framgångarna för både Fi och SD. Här bjöds det på alkohol.

Göran Hägglunds (kd) tal. Det var många ordvitsar.

- ABFs och Asylstafettens fest. Otroligt mycket gläde, gemenskap och solidaritet. Här bjöds det såklart inte på alkohol.

Almedalen, dag 1, söndag

- LO: "Vad krävs för att rädda den svenska modellen?" En genomgång av Reinfeldts åtta katastrofala åtta år vid makten utifrån nya boken Reinfeldtkoden 

- EU-kommissionen i sverige: "Vad hände på EU-toppmötet och vad innebär det för framtiden?" Pedagogisk genomgång av senaste EU-toppmötet och tankar om vad som ska komma.

- Göteborgs filmfestival och Bergmanveckan, på Folkets Bio Roxy: Visning av skammen och föreläsning om Bergmans politiska tolkningar. Bergman ansåg sig inte vara politism, men hans filmer innehåller mycket kritik mot krig och auktoriteter.

[samtidigt kom det jättemycket regn och det var väldigt skönt att sitta inne på bion]

- Vi kom inte in på LOs seminarium och mingel om fritidsvanor, utan det blev lite caféhäng istället

- Öresundshuset: Invigning med öl och smörrebröd (gratis) 

- Stefan Löfvens (s) tal i Almedalen. Klassiskt bra sosse-tal! 

- Maktahavare.se: Maktkavaröl med Politik-quiz (ej gratis). Vi ställde upp med ett spontanlag som VANN!

- Nikodemussamtal i domkyrkan. Vi missade själva samtalet med Löfven men fick vara med på mässan. Jättemycket folk i kyrkan, rekord för ett sådant samtal? Löfven delade ut ljus under nattvarden med stöd av SÄPO som servade med nya ljus när de tog slut.

Med tält till Almedalen!

Nu är det dags för Almedalen igen, en av sommarens höjdpunkter. Detta är mitt fjärde Almedalen och jag ser mycket fram emot det. Delegationen består av mig själv och mina vänner Christian, Johan och Elina, alla bekantskaper från Lunds kårvärld. Det betyder att det nog blir en del utbildningspolitiska seminarier, även om vi kanske har "vuxit ifrån det" lite nu.

Jag åker till Almedalen själv, precis som tidigare år, och alltså inte som en del av Lunds kommuns delegationen. Kommunen lägger en halv miljon på Almedalen, och erbjuder alla politiker i kommunstyrelsens arbetsutskott att åka med, med gratis resa och boende. Vi i vänsterpartiet är moståndare till satsningen på Almedalen, och för att leva som jag lär åker jag alltså på egen bekostnad. Sydsvenskan skrev en liten artikel om Lunds kommun i Almedalen idag, där jag fick ett riktigt bra citat om min syn på det hela:  http://www.sydsvenskan.se/lund/lundapolitiker-till-almedalen/

Boendeformen blir som vanligt tält på Norderstrands camping norr om Visby (ett år har vi haft stuga där, men man måste vara ute i så otroligt god tid då). Det blir nog inga regelrätta mingel i år, dels för att det inte är så roligt om man inte har ett speciellt syfte med sitt minglande, och dels för att det kommer vara  galet mycket folk i år, vilket ger köer och trängsel. Mitt första år var det fortfarande väldigt lätt att komma in på mingel, även de riktigt stora, men nu krävs föranmälan veckor innan. Det är bra. Bort med minglisarna, de ger Almedalen dåligt rykte. Gratis alkohol är onödigt. 

Jag åker till Almedalen för att det är otroligt roligt! Det finns seminarier om allt och lära sig väldigt mycket. Stämningen är avslappnad och semestrig. Ministrar och kändisar springer runt i vimlet och kan belyssnas i tält och gathörn, man blir nästan lite starstruck. TV- och radiosändningar görs inför publik. Dessutom är ju Visby en fantastisk stad, där man kan gå runt i timmar och njuta av kyrkoruinerna, små gränder och såklart ringmuren. 

Nu hoppas vi bara allt annat inte totalt regnar bort...

Tack SEKO, ni är våra hjältar!

Igårkväll avslutades strejken på öresundstågen och Kustpilen, efter det att fackförbundet SEKO och arbetsgivaren Veolia med sin representant Almega kommit överens om nya villkor för tågpersonal lokalt och nationellt. Glädjen över strejkens avslutande och den goda utgången för SEKO är väldigt stor!

Jag är verkligen ingen facklig expert och kan därför inte analysera detaljerna, men några slutsatser kan dras. Förhandlingarna måste nog, även ur en objektiv synvinkel, sägas vara en seger för SEKO. Det har också märkts att Almega är missnöjda. Deras uttalanden signalerar "härtill är vi nödda och tvungna" och de vill försöka vända debatten till att de har "tagit ansvar" för att motverkar "kaos" vid en utökning av strejken. Näst på tur stod 700 tåganställda och stillastående tåg i pendlingstrafiken i Stockholm. Inte småpotatis direkt.

Det bästa med hela tågstrejken var det massiva stödet som SEKO fick, från dag 1: facebookgrupper, uttalande, flygblad, politiskt stöd och såklart stödet från de andra LO-förbunden. Solidaritet när den är som bäst. Många branscher kände igen problematiken med timanställningar och kunde införliva SEKOs kamp med sin. Jag är så otroligt glad och nöjd över mitt eget partis arbete under strejken. I Lund var vi snabbt ute med flygblad och började trycka egna jag-stödjer-strejken-knappar. Partiledaren Jonas Sjöstedt var nere och hälsade på strejkvakterna och gav dem vårt stöd, och lanserade även ett politiskt förslag om hur visstidsanställningar ska kunna försvinna från arbetsmarknaden, kallat "Lex Veolia".

Strejken har dessutom satt fokus på en av arbetsmarknadens viktigaste frågor: De osäkra timanställningarna, och visat på hur utbrett detta problem är. Det har nog varit en ögonöppnare för många. Segern i förhandlingarna (begränsning av antalet timmisar, rejält högre timlöner och att tillsvidareanställning ska vara norm) är ett stort steg framåt i kampen för en arbetsmarknad med schyssta villkor, och ett erkännande av de problem som finns. 

Dessutom lyckades strejken, iallafall till viss del, lägga skulden för kaoset på Öresundstågen där den hör hemma: På den borgerlig-gröna majoriteten i region Skåne och systemet med offentliga upphandlingar. Att vart tredje år behöva göra en tids- och kostnadskrävande upphandling (som ofta överklagas) där stora företag bjuder under varandra är absurt. Att acceptera ett bud på 50 miljoner under närmaste konkurrent är galenskap. Tågtrafiken måste tillbaka i offentlig regi utan inblandning av företag med vinstintresse. 

Tack för att ni tog kampen, SEKO, och tack för att ni orkade hela vägen fram! Fantastiskt på alla sätt och vis. Nu förtjänar hela fackföreningsrörelsen en lugn semester, så ses vi i valrörelsen och på barrikaderna! 

En feministisk kommunbudget med stora satsningar på välfärden!

Inledningsanförande budgetdebatten Lunds kommun 2014-06-11

(talade ordet skiljer sig från det skrivna på vissa ställen ibland)

Jag vill börja med att berömma den borgerliga majoriteten för två satsningar som de har valt att göra i sin budget. Dels det höjda hyresbidraget till biografen Kino, som möjliggör för byggandet av en större biograf. Kino har argumenterat väldigt väl för sitt projekt och det är roligt att se att det har fallit i god jord. Dels att kommunen tar hela hyran för ComUng, vilket gör att den viktiga verksamheten kan fortsätta på samma plats. Det känns väldigt bra.

Gemensam vänster-budget

Vänsterpartiet och Demokratisk vänster föreslår en gemensam budget för Lunds kommun 2015, så detta är helt enkelt Vänsterns budget. I budgeten för 2015 har vi rejäla lyft för kommunens kärnverksamheter inom skolan och omsorgen, men även till socialförvaltningen för intensifierat arbete för att avskaffa hemlösheten och barnfattigdom. Det är samtidigt en politik för att skapa fler jobb och för en grön omställning.

De rejäla satsningarna på välfärden ger lundaborna två stora fördelar:

1. En bättre skola, omsorg och stöd till utsatta grupper  

Välfärden är ofta väldigt personalintensivt. Skolan och omsorgen har en stor mängd anställda, och det är de tjänster som de anställda utför som är själva verksamheten. Det köps visserligen in en del produkter, som mat och läroböcker, men den största kostnaden är personalen. Större resurser ger möjlighet att anställa fler och därmed möta fler lundabor med en riktigt bra verksamhet. Fler anställda minskar också stressen och arbetsbelastningen samt ger de anställda möjlighet att göra sitt jobb riktigt bra. Det ger en skola där alla elever verkligen kan få det de behöver, en omsorg där alla kan ges mycket tid och en social verksamhet där vi har tid att hitta lösningar för varje enskild person.

2. Fler jobb

Ökade ekonomiska resurser inom välfärden är en direkt satsning på fler jobb, eftersom det är de anställda som är själva verksamheten. När vi lägger mer pengar på skolan är det till största del lärare, och bara till en mycket liten del lärobäcker eller skolmat. Mer pengar ger helt enkelt fler jobb i Lund.

Satsningar på välfärden är därför en såkallad win-win-situation. Alla tjänar på det. Lundaborna tjänar på det flerfallt, både som användare av välfärden och som anställda.

Full kompensation för pris- och löneökningar

En annan viktig aspekt i Vänsterns kommunbudget är, som vanligt, full kompensation för pris- och löneökningar. Vi har varje år under denna och förra mandatperiod haft detta som grund i vår budget.

Konjunkturinstitutet beräknar att pris- och löneökningar blir runt 2,5 %, av vilket de borgerliga bara kompenserar med 1,5 %. Det saknas alltså en procentenhet för varje nämnd för att man ska kunna täcka samma kostnader nästa år som man har idag. Löner höjs ju och priser höjs på de flesta varor lite varje år. Men Lunds nämnder får inte tillräckligt för att täcka detta.

Alla Lunds nämnder måste därför göra en generell besparing på 1 %. För flera nämnderna innebär detta stora summor pengar, som måste sparas in på något sätt. Personalintensiva verksamheter kan till stor del bara spara på personal.  Det går att köpa in mindre eller billigare skolmat och spara in på eftermiddagsfikat på äldreboendena, men det är i lönebudgeten som de stora pengarna finns.

Full kompensation i alla verksamheter är en fråga som samtliga fackförbund tog upp när budgeten presenterades för några veckor sedan. Full pris- och löneökning är en självklarhet i en seriös budget.

Välfärdsförstärkningar

Förstärkningar inom skolan: 55 miljoner

Till Lunds skolor och förskolor, inklusive gymnasieskolorna och Komvux, vill vi lägga 55 miljoner mer än de borgerliga. Det är ganska mycket pengar. Hälften krävs för full kostnadsuppräkning, och hälften är nya lärare och skolpersonal, alltså en förstärkning för att göra skolan bättre, minska barngrupperna i förskolan, kunna ha halvklass i grundskolan mer och satsa på viktiga uppdrag som genuspedagogik och elevhälsa.  

Förstärkningar inom vården: 32 miljoner

Till vård och omsorg vill vi lägga 32 miljoner mer än de borgerliga. På samma sätt är 19 av

dessa miljoner kompensation för kostnadsutvecklingen som i det borgerliga förslaget inte

kompenseras. Resterande 13 miljoner är nya pengar, som kan göra omsorgen bättre med mer personal, personal som inte är lika stressad utan som har mer tid att fullgöra sina uppdrag. 13 miljoner kan ge ganska många guldkanter i tillvaron.

Förstärkningar inom socialt arbete: 13 miljoner  

Till socialförvaltningen vill vi lägga 13 miljoner mer än de borgerliga, varav 4,3 miljoner är kompensation för pris- och löneökningar. Resterande 9 miljoner vill vi lägga på krafttag mot hemlöshet och införande av modellen Bostad Först, mot barnfattigdom och missbruk.

Samhället blir hela tiden kallare och hårdare för de personer som inte har ett fast arbete eller en trygg bostad, samtidigt som arbetsmiljön för socionomer och socialsekreterare måste förbättras och den höga arbetsbelastningen minska. Ytterligare nedskärningar på socialförvaltningens område, som den borgerliga budgeten innebär, får stora och svåra konsekvenser.

Full kostnadsuppräkning och välfärdssatsningar i all ära - det som jag är mest stolt över i Vänsterns budget är våra arbetsmarknadssatsningar!

En feministisk kommunpolitik: Jämställda löner och 6 timmars arbetsdag

Jämställda löner

Förra gången Vänsterpartiet var med och styrde i Lund genomförde vi en stor satsning på jämställda löner. Genom att jämföra olika grupper av yrken med lägst lön och styra extra lönesatsningar till dessa grupper, lyckades vi minska löneklyftorna i Lund. Många av de yrkesgrupper som är lägst betalda är också kvinnodominerade. Genom att styra lönesatsningar till de lägst avlönade yrkena blir denna satsning samtidigt en del av en feministiskt kommunpolitik. Jämställda löner är ett viktigt sätt att utjämna strukturella skillnader mellan kvinnor och män.

I Vänsterpartiets och Demokratisk vänsters budget finns 7 miljoner för att påbörja arbetet med jämställda löner. Det räcker inte hela vägen fram, det behövs mycket mer för skillnaderna är stora, men det är en början som efter en röd eller rödgrön valseger kan följas av flera steg!

6 timmars arbetsdag

Vår andra arbetsmarknadssatsning är att utreda att införa en arbetstidsförkortning till 6 timmar. 6 timmars arbetsdag har utretts och provats i olika kommuner och företag med goda resultat. Det innebär helt enkelt att de anställda får två timmar mindre arbetstid om dagen. Jag vet att vissa tycker att det låter lyxigt, men för oss är detta en investering i lundabornas hälsa och möjlighet att få ägna lite mer tid varje dag åt viktiga saker som familj, hobbyer som gör att man mår bra, föreningsarbete eller kanske till och med politiskt arbete. Samtidigt innebär det att de många anställda inom välfärden som idag bara orkar jobba 75 % kan fortsätta jobba 6 timmar om dagen, med med en lön som motsvarar heltid.     

Vänsterpartiet och Demokratisk Vänster föreslår att kommunstyrelsen ska utreda möjligheten att förkorta norm-arbetstiden inom någon eller några arbetsplatser i kommunen, förslagsvis inom de ofta kvinnodominerade arbetsplatserna inom äldreomsorgen. Vi menar att en arbetstidsförkortning är nödvändig för att minska sjukskrivningar och ge personalen möjlighet att orka arbeta heltid istället för deltid.

Tillsammans med våra motioner om att avskaffa delade turer och att jämställdhetsintegrera hela kommunen har vänsterpartiet en tydlig feministisk kommunpolitik. Lägger man dessutom till vår motion om att avskaffa FAS 3 i Lund och istället anställa fler i välfärden, blir det en riktigt bra arbetsmarknadspolitik, som gynnar de som har lägst betalt, sämst arbetsvillkor och står långt från arbetsmarknaden.

Finansiering genom skattehöjning

Så, har Vänstern i Lund en egen sedelpress. Självklart inte. De satsningar som Vänstern föreslår gynnar lundaborna direkt och vi tror att lundaborna är beredda att vara med och finansiera en bättre välfärd för alla. Vi betalar alltså detta tillsammans, genom skatten. För oss är det en ideologisk fråga: Vi vill äga, driva och finansiera tillsammans. Vi föreslår en höjning på 45 öre, vilket motsvarar ungefär 80-90 kronor i månaden för en person med en hyfsat vanlig lön. Typ som en biobiljett. Vi hoppas att lundaborna vill göra detta tillsammans.

Solidaritet och fullt stöd till de strejkande på Öresundstågen

Tidigt imorgon bitti (måndag 2 juni) utbryter en strejk på Öresundstågen i Skåne och södra Sverige, de tåg som (delvis tillsammans med pågatågen) trafikerar sträckorna Köpenhamn - Göteborg och Köpenhamn - Kalmar. Öresundstågen är en viktig del av infrastrukturen i Skåne, eftersom väldigt många pendlar varje dag. Öresundstågen körs för tillfället av Veolia, som är den arbetsgivare som fackförbundet SEKO alltså är i konflikt med.

Konflikten är klassisk och berör arbetsrättens själva kärna: Arbetsgivaren Veolia vill sänka de anställdas löner och försämra deras arbetsvillkor, för att på så sätt få mindre kostnader och därmed högre vinst. Det som har hänt rent konkret är att ett stort antal anställda tågvärdar (de som kontrollerar biljetter, informerar och håller ordning) har sagts upp för att sedan erbjudas sina egna jobb tillbaka till lägre lön och sämre arbetsvillkor (t.ex. timanställningar istället för fasta heltider).

Det här är ingen nyhet, vi visste att detta skulle hända. Tågtrafiken i Skåne, och i många andra län, är utsatt för konkurrens och offentlig upphandling. Med visst mellanrum (4-5 år) görs en upphandling av driften av tågen (alltså själva körandet med lokförare och tågvärdar) och den som erbjuder tillräckligt vettig kvalitet till lägst pris vinner upphandlingen. Ofta betyder detta att det är ett nytt företag som kör tågen vart fjärde-femte år, med alla problem som det innebär i bytesperioden. I senaste upphandlingen för några år sedan vann Veolia med ett pris ca 50 miljoner under den närmaste konkurrenten. Det betyder att Veolia ansåg sig kunna köra tågen 50 miljoner kronor billigare än de andra som deltog i upphandlingen. Var hade de tänkt spara in dessa 50 mijoner, kan man fråga sig? Den största (enda?) kostnaden Veolia har är just personalens löner. Att löner dumpas och arbetsvillkor förändras är därför väntat, sorgligt nog.

Lösningen på detta är lika enkel som självklar: Viktiga delar av välfärden måste drivas i offentlig regi. Bara på det sättet garanterar vi att arbetsvillkor och löner är schyssta och att servicen fungerar. Kollektivtrafiken är en viktig del av välfärden och vid offentlig drift är det just vi tillsammans som bestämmer över den, inget bolag som drivs av vinstintresse.

Jag uppmanar till solidaritet med de strejkande inom SEKO och önskar er lycka till och en segrande utgång av konflikten. Jag hoppas också att den blir löst snart, en fungerande kollektivtrafik är en av grunderna i samhället. Men det är också schyssta villkor och en lön som man kan leva på.

Läs mer om strejken på SEKOs hemsida: http://seko.se/Aktuellt/Nyheter/2014/Juni/Medlarna-lamnar-ingen-hemstallan--tagstrejken-loses-ut-natten-till-mandag/

Matnyttig information i mer detalj här: 

http://seko.se/Aktuellt/Nyheter/2014/Maj/Tagkonflikten---information-och-material1/

Skärp er för helvete, sluta förstör vår gemensamma egendom!

Natten till den 10 maj förstördes ett av Lunds kulturhus, Stenkrossen, av ett stort gäng sabotörer som tagit sig in i huset för en så kallad “brytfest”. I Stenkrossen bedrivs kulturverksamhet riktad till barn och unga. Flera fria teatergrupper har sin bas i huset, ungdomstinget har en del av sin verksamhet där och en fritidsgård finns i lokalerna vissa kvällar. Huset beskrivs som en “verkstad” för innovativ kultur. Efter fredagsnattens vandalisering är det dock oklart hur mycket kulturhus som finns kvar.

I sydsvenskans rapportering intervjuades en deltagare som benämnde inbrottet som “en folkfest med fantastisk stämning”. Syftet med vandaliseringen var enligt samma artikel “att man kan välja ett samhälle som är öppnare och inte bara finns till för en viss typ av människor”. Den som uttalar sig i Sydsvenskan hänvisar till att huset ska rivas. Det är sant att så kommer ske om något eller några år. Verksamheten på Stenkrossen var planerad att fortsätta fram till årsskiftet, och huset kommer förmodligen stå kvar längre med tanke på att detaljplanen för kvarteret förmodligen kommer dra ut på tiden. Men sånt är ju inte så lätt att veta om man inte gör någon research.

Resultatet av vandaliseringen av Stenkrossen är att Lund nu är ett kulturhus fattigare. Stenkrossen kommer förmodligen inte kunna användas under den närmaste framtiden, fram tills dess att huset är återställt och nya möbler inköpta. Det är dessutom en attack mot kommunens verksamhet, alltså det vi äger tillsammans och finansierar med våra gemensamma pengar. Vi som vill ha kulturverksamhet i offentlig regi, med lokaler för fria grupper och möjlighet för ungdomar att komma med egna idéer, upplever idag ett bakslag.

I ett självkritiskt blogginlägg ångrar sig en av deltagarna. Texten kan sammanfattas med “oj, det blev nog lite fel”. Som kommunpolitiker för vänsterpartiet blir jag minst sagt förbannad när folk i öppenhetens namn med budskapet att staden tillhör alla, beter sig så här osolidariskt, idiotiskt och respektlöst.  

Mitt enkla budskap till de som bröt sig in i Stenkrossen natten till fredagen: Skärp er för helvete, sluta bete er som idioter! Ta tag i er själva och gör något konstruktivt av era politiska åsikter, något som kan komma till nytta och inte slutar i förstörelse. Kontakta gärna ett vettigt vänsteralternativ om ni vill diskutera hur ni kan gå vidare och blir mer konstruktiva i era liv, i arbetet för en mer solidarisk och rättvis värld.

Kommunstyrelsen 7 maj genom twitter (och storify)

Lund ska vara bäst för företagarna! Men hur? Och enligt vem?

Idag släpptes Svenskt näringslivs årliga företagsklimatsmätning. Alla kommuner i Sverige rankas utifrån ett antal olika kriterier, baserade på enkäter till företagare, politiker och tjänstemän. Man ska oftast akta sig för rankingar, då de i allmänhet är av ondo. En ranking säger sällan särskilt mycket om vad som finns bakom siffrorna och statistik plockas ofta ur sitt sammanhang.

Som vänsterpartist är det dessutom lite svårt att förhålla sig till företagsklimatsmätningen. Den part som står bakom, Svenskt näringsliv, är ju en organisation med en tydlig agenda, som oftast inte går hand i hand med vänsterpolitik. Det är inte helt lätt att svara på enkäten som skickas ut och dessutom har vi som är vänster ofta lite svårt att förhålla oss till näringslivspolitik och företagsamhet (det och försvarspolitik står på min lista över saker jag måste lära mig mer om).

Svenskt näringslivs årliga företagsmätning har några kriterier som är politiskt problematiska:

1. "Marknadsförsörjning". Kategorin mäter andelen av befolkningen som får sin försörjning från det privata näringslivet, alltså är anställda i företag. En kommun som har flera stora statliga, kommunala eller regionala myndigheter/offentliga institutioner missgynnas direkt i denna kategori. Lund är en sådan. Vi har ett stort universitetssjukhus och ett stort universitet, som gör att en stor andel av kommunens invånare får sin försörjning från den offentliga sektorn. Som någon uttryckte sig lite spetsigt: "Om vi flyttat universitetet till Lomma hade Lund klättrat i rankningen". Genom att "ranka ner" en kommun som har stora offentliga arbetsplatser bortser Svenskt näringsliv på ett väldigt konstigt sätt från betydelsen av offentligt ägd sjukvård och utbildning, både för befolkningen och för näringslivets möjlighet att utvecklas och vara innovativt. Om vi istället bara hade haft privata vårdcentraler och skolor hade vi toppat mätningen. Kategorin är alltså klart politiskt färgad.

2. Kommunskatten. Det är ganska enkelt. En kommun med låg skatt får bäst ranking av Svenskt näringsliv, enligt principen: "låg skatt gör att folk kan handla mer saker och det är bra för företagen". Vi vet ju att detta är 1) ett borgerligt sätt att tänka 2) inte gynnar kommuninvånarna i stort och framförallt inte de som har lägst inkomst. Låg skatt riskerar nämligen att avgifter för fritid, kultur, kommunikationer, renhållning m.m. höjs. (pengarna måste ju in någonstans). Den kommun som får högst ranking när det gäller kommunskatt är Vellinge, som har lägst skatt i landet. Kategorin är alltså klart politiskt färgad.

3. Entreprenader. Kategorin mäter andelen entreprenader i den kommunala verksamheten, alltså delar av kommunens verksamhet som kommunen inte driver själv utan köper in från privata företag. Hög andel entreprenader räknat av kommunens totala omsättning = hög ranking. Företagen kan finnas i kärnverksamheten, som vård och skola (genom olika typer av peng- och valfrihetssystem) eller genom upphandling inom exempelvis renhållning, färdtjänst, skolmat, IT-system med mera. Att göra upphandlingar är svårt och tidskrävande, blir ofta överklagat och är svårstyrt eftersom kommunen inte kan påverka verksamheten när avtal väl är skrivet. En borgerlig kommun har ofta fler entreprenader än en rödgrönt styrd kommun. Det finns alltså en del politik i den här kategorin.

Lund ökade i dagens mätning med hela 34 platser, till plats nummer 65 (av Sveriges 290 kommuner). Att klättra på listor är såklart roligt, och speciellt roligt är det för näringslivsavdelningen som bjöd in på fika för att fira. Men med tanke på ovanstående politiskt färgade kategorier - vill vi verkligen att en kommun ska klättra på Svenskt näringslivs ranking (förutom att det ser snyggt ut på pappret att ha en bra siffra)? Ytterst tveksamt. Dessutom är två av åtta tips på åtgärder för förbättring rakt av borgerlig politik: införa valfrihetssystem och utmaningsrätt.

Men Lund ska såklart ändå vara bäst för företagarna!

Å andra sidan, och här kommer det positiva, så vill vi självklart att Lund ska vara den bästa kommunen för företagarna, precis som Lund ska vara den bästa kommunen för alla andra. En företagare är ju precis som alla andra, vill ha bra skolor och sjukvård, bostäder med rimlig hyra och utan alltför lång kö, billig kollektivtrafik och fritidssysselsättning till en låg kostnad. I en bra kommun mår företagarna, och företagen, bra.

Det mest intressanta som kom fram på fikat med näringslivsavdelningen idag är kontakter med företagen och mötesplatser där företagare kan träffas. Företagare, precis som alla andra, tycker om att träffa både tjänstemän och kommunpolitiker, för att föra fram sina åsikter och diskutera lösningar på eventuella problem. Sådana möten är viktiga och uppskattas. Företagare tycker också om att träffa varandra, genom till exempel företagsfrukostar, som Lunds kommun anordnar under namnet "Godmorgon Lund". Mer frukost till företagarna!

(v) tredje största parti i Ungdomstingets omröstning!

Idag hade Ungdomstinget storting med tema "supervalåret", med deltagarrekord: 330 anmälda ungdomar och vuxna! Ungdomstinget är ett forum för ungdomar i Lunds kommun mellan 12 och 25 år, där olika ämnen diskuteras 4-5 gånger per år. Ungdomstinget har också en summa pengar (100 000 kronor) som kan delas ut till projekt som vinner tingets godkännande. Idag fick en cirkusskola 20 000 kronor för inköp av material.

På dagens ting diskuterades olika frågor i smågrupper, som sedan följdes av en paneldebatt mellan de politiska partierna där jag representerade Vänsterpartiet. Frågor om skolan, jämlikhet och ungdomsinflytande diskuterades i en riktigt bra debatt (tycker jag). Vi måste dock (vissa mer än andra) tänka på vilka ord vi använder när vi pratar. Många typiska begrepp som används i politiken är väldigt svåra att förstå, kan vi till exempel använda något vanligare ord istället för begreppet "vidta åtgärder"? Debatten inleddes med att alla partier fick hålla ett kort brandtal, två minuter långt. Jag sa ungefär det här, typ (det blir ju aldrig så som man har skrivit när man väl ska tala). 

 Jag är socialist, feminist och antirasist. För mig är två saker viktiga:  

 1. Att vi gör saker tillsammans och bygger vårt samhälle på solidaritet. Vi är alla olika och bra på olika saker, oavsett om vi är kvinnor eller män, var vi är födda eller hur vi vill leva våra liv. För att bygga ett samhälle där vi alla får plats måste vi göra det tillsammans. Vi måste hjälpas åt och bidrar med det vi kan och har och får tillbaka det vi behöver. Om vi alla springer på vart sitt håll och inte bryr oss om varandra får vi ett mycket svagare och kallare samhälle. Ett samhälle byggt på solidaritet handlar också om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och makt, och att vi måste ställa om våra liv för att rädda jordklotets överlevnad. 

2. Pengarna ska inte styra, det finns ingen plats för girighet. För oss i vänstern är en grundprincip att den som har mest pengar inte ska vara den som bestämmer. Pengar ska inte kunna köpa en bättre plats i någon kö eller bättre möjligheter på något sätt. Därför finns det ingen poäng med att roffa åt sig en massa pengar, utan vi måste jämna ut så att de som tjänar mycket får lite mindre och de som tjänar lite får mycket mer, så att vi får ett mer jämlikt samhälle.

Efter debatten hölls en omröstning där ungdomarna fick rösta på de olika partierna. Resultat utföll såhär (197 röster). Ungdomstinget är ju inte på något sätt representativt för ungdomar i Lund eller befolkningen i allmänhet, men det är ändå lovande!
(mp) 50 röster (s) 49 (v) 30 (fi) 26 (fp) 17 (m) 12 (kd) 6 (sd) 5 (c) 1