tisdag, oktober 18, 2011
Avstamp för nytt kapitel i miljöarbetet
onsdag, augusti 31, 2011
Bygg på försvarets mark!
Alla måste bidra till byggandet, även militären!
En fredag i mitten av augusti åkte kommunfullmäktige på utflykt. I två bussar åkte vi till utbyggnadsområden runt om i staden Lund, framförallt österut, i Södra Sandby och Dalby. Lunchen intogs på P7 Revingehed. Vi fick se de vanliga fotona på stora fordon och personer i gröna kläder (tillika en oöverstiglig mängd förkortningar). Men döm av vår förvåning när avslutningen kom: ”Försvarsmakten behöver bostäder”, lät det från talarstolen, ”vi måste erbjuda våra nya anställda soldater bostäder utanför regementet”.
Lund är en stad med stor bostadsbrist. Det är inte bara studenter som känner av detta, utan även flyktingar och hemlösa, och uppenbarligen nu också soldaterna på Revingehed! Vi i den politiska oppositionen tackar för att vi nu har fått en ny allierad som också påpekar behovet av att bygga bostäder, helst hyresrätter med låg hyra.
Men, vänta lite nu. Försvarsmakten? De äger ju en massa mark, eller hur? Jag bor i Revingeby, någon kilometer från P7, och nästan all mark jag ser när jag tittar ut på morgonen ägs av Försvarsmakten. Det är många kilometer av öppen mark, där de fina korna brukar beta. I förslaget till översiktsplan som kommunfullmäktige beslutade om 2010 fanns ett markerat utbyggnadsområde precis väster om byn, på mark som ägs av Försvarsmakten. Det är på många sätt ett idealiskt område: samtidigt som Lunds kommun får fler bostäder växer Revingeby lite och vår service i form av skola och förskola behålls, och kanske till och med en ny busstur?
Men Försvarsmakten vägrar sälja. Inte en enda liten bit mark vill de bygga bostäder på, trots av byn, kommunen och Försvarsmakten själva gärna skulle vilja se lite fler bostäder. Det är dags att inse att alla måste hjälpa till för att öka bostadsbyggandet i Lund, så Försvarsmakten, kom till förhandlingsbordet och sälj en bit mark för fler bostäder!
Hanna Gunnarsson
(v) och Revingeby-bo
tisdag, augusti 30, 2011
What have you done for MalmöLund today?
fredag, augusti 19, 2011
Utflykt med kommunfullmäktige: Framtidens Lund
tisdag, augusti 02, 2011
En och en halv vecka efter Utöya: Kraft och motivation att fortsätta kämpa
fredag, juli 15, 2011
Första semesterveckan: Visby
Förra veckan var jag i Visby, på Almedalsveckan (”politikerveckan i Almedalen”)! Jag åkte dit helt privat, på politisk semester, tillsammans med en studentkårskollega, boddde i tält och ägnade mig åt politisk fortbildning genom att gå på många intressanta seminarier.
Som vänsterpartist är man matad med tanken om att Almedalen är något dåligt. Det är en arena för företagen och borgarna, sägs det, där vanliga människor och vi som är vänster inte passar in. Det skrivs spaltmeter av analyser av fenomenet Almedalsveckan. Folk bojkottar och vägrar åka, andra lägger hundratusentals (miljoner?) i marknadsföringsbudgeten på dessa fem dagar.
Jag hade en väldigt trevlig vecka i Visby! Det var lärorikt och intressant, men framförallt roligt! Att springa på politiska (och andra) kändisar i varje gathörn är inte bara spännande, utan avdramatiserar synen på det politiska ledarskapet för oss som är där under veckan. Helt plötsligt går Gudrun Schyman runt på gatorna i Visby och man kan gå fram och hälsa. På båten hem bytte vi några ord med Juholt. Men jag slås ändå av vanligheten på Almedalsveckan. Visst, det är gratis alkohol varje kväll och gratis lunch (om man kommer i tid till lunchseminariet...). Och gratis frukost, men det är ju inte ett särskilt ovanligt koncept i verkligheten heller. Nej, det är det inte så många ”helt vanliga” väljare på seminarierna i Visby, men stan kryllar av samhällsintresserade personer som åker till Almedalen med en intresseorgansation, som Lärarförbundet och KRIS, för att nämna två organisationer som syntes i stan hela veckan. Deras företrädare gick runt med t-shirtar och informationsmaterial för att prata med politiker och andra opinionsbildare, långt från den bild av flärd och gratismingel som den gängse bilden av Almedalen är. Det stora värdet med Almedalen är mötesplatsen, alla olika åsikter och organisationer på samma plats samtidigt.
Är politikerveckan i Visby bra eller dålig? Jag tycker utan tvekan att det är bra. Inte nödvändigt för demokratins överlevnad, men definitivt ett led i att behålla dess styrka. Vissa saker behöver lösas för att veckan ska bli ännu bättre och folkligare: fler billiga övernattningsplatser (i ex. skolsalar) för framförallt samällsintresserade ungdomar, och billiga lunch- och middagsmöjligheter (som inte innebär snyltande på gratismat. Jag saknade en falafelvagn!). Nästa år hoppas jag få se fler vänsterpartister, gärna i enhetliga t-shirtar, och ett alkoholfritt vänsterpartimingel (ja, ett mingel. Det är ett fint ord) där vi kan bygga en bra identitet och gemenskap som vänsterpartister på plats i Almedalen. Som politiskt parti måste vi vara med där det händer, synas och sätta vår prägel på spektaklet!
måndag, juli 11, 2011
Lite varmvatten vore trevligt, tack
Detta inlägg är skrivet något i affekt, då min lägenhet, återigen, inte har något varmvatten och kontaktmöjligheterna med LKF är klart begränsade.
Lunds kommun utsågs precis innan sommaren till ”bäst på e-demokrati” av en forskare vid Mittuniversitetet. Vi var många som tittade på varandra med stor förvåning när detta påtalades under budgetfullmäktige. Det måste ju vara ett skämt, tänkte vi. Kommunens hemsida är ju, fortfarande, trots att den gjordes om för ett år sedan, mycket svåranvänd, min lund.se-mejladress tog år att få att fungera och Lunds kommun finns inte på varken facebook eller twitter. Hur kan någon påstå att vi är bra på e-demokrati? Det kan ju inte bara handla om att det går att skriva ut blanketter för att ställa sina barn i förskolekö, via internet?
Just nu hade jag gärna sett att kommunen, och även kommunens fastighetsbolag LKF, hade ett twitterkonto*. Det går nämligen inte att varken mejla eller ringa till LKF på ett vettigt sätt. Mitt områdeskontor i Södra Sandby har öppet 7.30-9 (endast, förutom första vardagen i varje månad då de har öppet någon timme på kvällen – herregud, vem håller koll på om det är första vardagen i månaden?). LKF svarar inte på mejl, varken på områdeskontorets mejladress eller på info-adressen. Och som sagt, varken facebook eller twitter.
Jag har, återigen, inget varmvatten i min lägenhet i Revingeby. Det har att göra med strömavbrott, har jag förstått (men jag förstår inte det tekniska sammanhanget). Eftersom klockan är efter 9, det inte är första vardagen i månaden, LKF inte svarar på mejl och kommunen inte går att nå via sociala medier, får jag alltså sitta här och vänta till LKF själva kommer på att det inte finns något varmvatten och kommer hit och fixar det.
Herregud. Lunds kommun! Kom in i 2000-talet, för guds skull. Jag vill kunna kontakta er, om inte dygnet runt, så i alla fall klockan 10.30 en måndag i juli! Och så vill jag ha varmvatten, tack.
* Jämför med exempelvis SJ, som man kan twittra och få svar direkt, om man har frågor och synpunkter, eller, mitt senaste exempel, Destination Gotland, som inom ett dygn svarade på min kommentar om servicen på båtarna, via facebook.
måndag, juli 04, 2011
Omstart
fredag, juni 17, 2011
Budget-KF 2011: avslutningen
Budget-KF 2011: Kultur och fritid, del 2
Budget-KF 2011: Kultur och fritid
Människan lever inte av bröd allena, är ett talesätt, bibliskt, som så många andra tänkvärda uttryck. I diskussionen om kultur- och fritidsfrågor är detta en nödvändig utgångspunkt. Kulturen och fritidssektorn hamnar lätt i bakvattnet efter många av de stora diskussionerna om vård, skola och infrastruktur, som vi har diskuterat de här dagarna.
Jag skulle kunna ägna mina fem minuter åt att berätta hur viktigt det är för människan att få ägna sig åt kultur i olika former, och att ha en utvecklande och avkopplande fritid. Om idrott, studiecirklar, sommarkollo, konstmuseum, teatrar och fritidsgårdar. Men jag är helt övertygad om att alla här inne vet allt detta och håller med om kulturens och fritidens betydelsen för den enskilda människan såväl som samhället i stort.
Därför är det så konstigt att i varje budgetdebatt stå här och slåss för mer pengar till kultur och fritid. Eller, nej, det är det ju inte. För vi har en borgerlig majoritet som lever i enlighet med ett tankesätt som bygger på individualisering och minskat samhälligt ansvar. Ett tankesätt som säger att kommunen ska göra det nödvändiga, målsättningen är att resten av ska skötas av ideella eller privata intressen.
Vi har sett 6 år av nedskärningar i kommunal verksamhet, triggad av skattesänkningar. Kultur- och fritidsnämnden var kanske den nämnd som fick ta de största smällarna när majoriteten sänkte skatten i början av förra mandatperioden. Kultur- och fritidsnämnden är en nämnd som till stor del fungerar enligt principen ”många bäckar små...”. Med relativt små resurser görs väldigt mycket verksamhet, som har stor betydelse för många människor i Lund. I andra sammanhang pratar vi om miljonbelopp, i kultur- och fritid handlar det snarare om summor kring par hundra tusen, pengar som gör väldigt stor skillnad. En satsning på 300 000 gör till exempel att ett gäng kutlur- eller fritidsföreningar tillsammans kan anställa en person som samordnar verksamheten, något som kan ge ett lyft i en sektor som i övrigt går runt med hjälp av väldigt många ideella timmar.
I vänsterpartiets budget finns ett pärlband av dessa små satsningar som innebär många små förstärkningar för kulturen och fritiden, för att nämna några:
- förstärkt föreningsstöd, så att lunds föreningar kan ha ännu mer verksamhet och nå fler deltagare
- satsningar på lovverksamhet och öppen fritidsverksamhet, som framförallt når de barn och ungdomar som behöver extra stöd och aktiviteter utanför skolan, och som annars kanske hade varit ensamma på lov och eftermiddagar.
- satsningar på en skate- och aktivitetspark och ett nytt ridhus, som vi vill snabba på så mycket det går.
I vår budget finns även två stora frågor som vi har drivit under en lång tid:
- fri simundervisning för skolorna. Vi tror att genom att göra simundervisningen till en fri nyttighet för skolorna, och istället ge kultur- och fritid pengar för detta direkt, kan utöka simundervisningen och därmed denna livsviktiga kunskap hos barn och ungdomar
- sänkning av taxorna i kulturskolan. Detta blir bara dyrare och dyrare att ta kulturlektioner, och det har idag gått så långt att det faktiskt har blivit en klassfråga att ta kulturlektioner. Instrumentundervisning kostar över 2000 kr per termin, drama, bild och dans några hundralappar mindre. Vi vill sänka taxorna dramatiskt, men detta året når vi inte så långt som vi vill.
Utöver vår allmänna kompensation för pris- och löneökningar, som vi har lagt på alla nämnder, innebär våra extra satsningar mycket extra verksamhet för relativt lite pengar. Vi är övertygade om att detta höjer nivån och ger en bättre fritid för framförallt barn och ungdomar, något som ger positiva effekter både för den enskilda människan och samhället i stort.