Första semesterveckan: Visby

Förra veckan var jag i Visby, på Almedalsveckan (”politikerveckan i Almedalen”)! Jag åkte dit helt privat, på politisk semester, tillsammans med en studentkårskollega, boddde i tält och ägnade mig åt politisk fortbildning genom att gå på många intressanta seminarier.

Som vänsterpartist är man matad med tanken om att Almedalen är något dåligt. Det är en arena för företagen och borgarna, sägs det, där vanliga människor och vi som är vänster inte passar in. Det skrivs spaltmeter av analyser av fenomenet Almedalsveckan. Folk bojkottar och vägrar åka, andra lägger hundratusentals (miljoner?) i marknadsföringsbudgeten på dessa fem dagar.

Jag hade en väldigt trevlig vecka i Visby! Det var lärorikt och intressant, men framförallt roligt! Att springa på politiska (och andra) kändisar i varje gathörn är inte bara spännande, utan avdramatiserar synen på det politiska ledarskapet för oss som är där under veckan. Helt plötsligt går Gudrun Schyman runt på gatorna i Visby och man kan gå fram och hälsa. På båten hem bytte vi några ord med Juholt. Men jag slås ändå av vanligheten på Almedalsveckan. Visst, det är gratis alkohol varje kväll och gratis lunch (om man kommer i tid till lunchseminariet...). Och gratis frukost, men det är ju inte ett särskilt ovanligt koncept i verkligheten heller. Nej, det är det inte så många ”helt vanliga” väljare på seminarierna i Visby, men stan kryllar av samhällsintresserade personer som åker till Almedalen med en intresseorgansation, som Lärarförbundet och KRIS, för att nämna två organisationer som syntes i stan hela veckan. Deras företrädare gick runt med t-shirtar och informationsmaterial för att prata med politiker och andra opinionsbildare, långt från den bild av flärd och gratismingel som den gängse bilden av Almedalen är. Det stora värdet med Almedalen är mötesplatsen, alla olika åsikter och organisationer på samma plats samtidigt.

Är politikerveckan i Visby bra eller dålig? Jag tycker utan tvekan att det är bra. Inte nödvändigt för demokratins överlevnad, men definitivt ett led i att behålla dess styrka. Vissa saker behöver lösas för att veckan ska bli ännu bättre och folkligare: fler billiga övernattningsplatser (i ex. skolsalar) för framförallt samällsintresserade ungdomar, och billiga lunch- och middagsmöjligheter (som inte innebär snyltande på gratismat. Jag saknade en falafelvagn!). Nästa år hoppas jag få se fler vänsterpartister, gärna i enhetliga t-shirtar, och ett alkoholfritt vänsterpartimingel (ja, ett mingel. Det är ett fint ord) där vi kan bygga en bra identitet och gemenskap som vänsterpartister på plats i Almedalen. Som politiskt parti måste vi vara med där det händer, synas och sätta vår prägel på spektaklet!

Lite varmvatten vore trevligt, tack

Detta inlägg är skrivet något i affekt, då min lägenhet, återigen, inte har något varmvatten och kontaktmöjligheterna med LKF är klart begränsade.

Lunds kommun utsågs precis innan sommaren till ”bäst på e-demokrati” av en forskare vid Mittuniversitetet. Vi var många som tittade på varandra med stor förvåning när detta påtalades under budgetfullmäktige. Det måste ju vara ett skämt, tänkte vi. Kommunens hemsida är ju, fortfarande, trots att den gjordes om för ett år sedan, mycket svåranvänd, min lund.se-mejladress tog år att få att fungera och Lunds kommun finns inte på varken facebook eller twitter. Hur kan någon påstå att vi är bra på e-demokrati? Det kan ju inte bara handla om att det går att skriva ut blanketter för att ställa sina barn i förskolekö, via internet?

Just nu hade jag gärna sett att kommunen, och även kommunens fastighetsbolag LKF, hade ett twitterkonto*. Det går nämligen inte att varken mejla eller ringa till LKF på ett vettigt sätt. Mitt områdeskontor i Södra Sandby har öppet 7.30-9 (endast, förutom första vardagen i varje månad då de har öppet någon timme på kvällen – herregud, vem håller koll på om det är första vardagen i månaden?). LKF svarar inte på mejl, varken på områdeskontorets mejladress eller på info-adressen. Och som sagt, varken facebook eller twitter.

Jag har, återigen, inget varmvatten i min lägenhet i Revingeby. Det har att göra med strömavbrott, har jag förstått (men jag förstår inte det tekniska sammanhanget). Eftersom klockan är efter 9, det inte är första vardagen i månaden, LKF inte svarar på mejl och kommunen inte går att nå via sociala medier, får jag alltså sitta här och vänta till LKF själva kommer på att det inte finns något varmvatten och kommer hit och fixar det.

Herregud. Lunds kommun! Kom in i 2000-talet, för guds skull. Jag vill kunna kontakta er, om inte dygnet runt, så i alla fall klockan 10.30 en måndag i juli! Och så vill jag ha varmvatten, tack.

* Jämför med exempelvis SJ, som man kan twittra och få svar direkt, om man har frågor och synpunkter, eller, mitt senaste exempel, Destination Gotland, som inom ett dygn svarade på min kommentar om servicen på båtarna, via facebook.

Omstart

Jag var i Helsingborg och fikade med mina vänner från gymnasiet (tio år nästa år...). Vi skålade i cola och kaffe: för nya tider och omstarter. Helt plötsligt slog det oss, när vi satt där, att vi alla var påväg att avsluta och påbörja nya saker.

Tre år och tre olika uppdrag, varav två som heltidsarvoderad, inom Lunds kårvärld. Kapitlet avslutades 30 juni, efter två månaders mental träning för att acceptera att det är slut, att det är okej att det är slut och att det kanske till och med bra att saker tar slut. Nu lever jag inte längre i två olika politiska världar till hösten, utan tack och lov bara i en.

Kårvärlden är speciell. Avsaknaden av partipolitik är på samma gång befriande och frustrerande. Man slipper (oftast) stora uppsättningar av ramar och mallar och har ett friare arbetssätt och diskussionsklimat. Samtidigt, hyckleriet i att kårerna inte skulle vara politiska. Flera kårordföranden under året som gått har eller har haft politiska uppdrag och medlemskap, vissa är öppna med det, andra lite mindre. Kårernas företrädare är en priviligerad skara. Inte bara det att vi får gratisluncher, middagar, får vara med på akademiska högtider och bjuds på bubbel när det händer bra saker, vi står också väldigt nära maktens centrum på universitetet, med representanter i den yttersta ledningen och med ett medbestämmande som fackföreningarna bara kan drömma om. Vi har maktens öron; ett snabbt samtal, meddelande på facebook eller sms räcker för att saker ska hända. Det är inte precis så det funkar ute i den verkliga världen.

Men en sak är densamma i mina två världar. Det är små världar, begränsad till ett fåtal människor, som träffas väldigt mycket. Konflikterna, skitsnacket och relationerna frodas, i Partiet såväl som i Kåren. Och jag gör på samma sätt varje gång: Kör på, dygnet runt till det att det kraschar, byter arena och gör samma sak igen...

Vi byggde en helt ny organisation under året som gick. Vi tog det bästa ur två organisationer, och lämnade det sämsta på historiens skräphög. Mycket blev bra, mycket hade kunnat göras bättre. Kårvärlden bygger på ettåriga uppdrag, och jag lämnar nu vidare. Till de bästa. Med en djup suck och ett stort leende. Till hösten ska jag bli en bra kommunpolitiker igen. Men först, hux flux lite Almedalen. Och sedan en lång och intensiv paus.

Budget-KF 2011: avslutningen

Vi är nu på sluttampen på budgetdebatten. Det som är kvar är skattesatsen, och olika utredningsuppdrag som kommunfullmäktige vill ge kommunkontoret. Det brukar inte bli en lång diskussion, men så blev det ändå.

Borgarna förslår en oförändrad skattestats: 20,84 kronor per hundralapp. Oppositionen föreslår en skattehöjning, vi ställer tillbaka skatten till 2006 års nivå: 21,34 kronor. Det ger oss 90 miljoner extra i skatteinkomster. Vår budget, som kräver denna höjning, blev visserligen avslagen, men vi ser budgeten som en helhet och löper linan ut med förslag om skattehöjning.

Under budgetdebatten ger även KF kommunkontoret och tjänstemännen i uppdrag att påbörja stora utredningar, större än de vi kan sätta igång under året. Borgarna vill föreslå två uppdrag:

(1) Att förbättra service, bemötande och tillgänglighet för kommunmedborgarna i kontakten med kommunen

(2) Att effektivisera kommunens åtaganden i byggprocessen för att öka bostadsbyggandet

Oppositionen går i stort med på dessa, och vill även lägga till ett tredje

(3) Att kommunen tar ett samlat och övergripande grepp om hemlösheten, med kommunstyrelsen som samordnande part, där alla relevanta nämnder är involverade (inte bara socialnämnden).

Vi får se om borgarna går med på det tredje...

Budget-KF 2011: Kultur och fritid, del 2

Debatten om kultur- och fritid blev förvånansvärt konkret, även om vi alla är trötta nu efter 25 timmars budgetdebatt (inklusive pauser).

Den stora diskussionen i kultur- och fritidsdebatten blev det nya ridhuset. Det har varit på tal ett tag, och blev en diskussion i valrörelsen. Nu håller det på att utredas. Lund har idag ett ridhus ungefär mellan Kemicentrum och Delphi, precis bredvid ringleden runt stan. Det är såklart inte en bra placering, även om det säkert var mer utanför stan när ridhuset anlades än nu. Ridhuset är trångbott och kan inte uppfylla de krav som gäller för hästhållning idag, framförallt med utemiljöer och hagar. Ett nytt ridhus har därför länge stått högt upp på önskelistan. Flera platser diskuteras, bland annat i Sularp (östra Lund) och på Östra Torn. Det mest aktuella förslaget är dock Ladugårdsmarken, bortanför Norra Fäladen. Kravet är att det är en plats med bra kollektivtrafik och gärna på cykelavstånd från Lund. Nyligen har Flyinge AB, som driver en stor verksamhet kring hästavel, hästsport och undervisning i Flyinge, i Eslövs kommun en bit utanför Södra Sandby, erbjudit sig visat intresse för att ta hand om Lunds nya ridhus. Flyinge är dock inte ett särskilt bra alternativ, det ligger för långt bort och har för dålig kollektivtrafik.

Det råder politisk enighet om ett nytt ridhus, och vi i oppositionen påtalade vikten av att det inte hamnar i en liknande utredningskarusell som Folkparken eller Högevallsbadet har hamnat i (Högevallsbadet är nu igång och snart klart).

Budget-KF 2011: Kultur och fritid

Mitt inlägg i debatten om kultur- och fritidsnämnden, endast med hjälp av i-pad!

Människan lever inte av bröd allena, är ett talesätt, bibliskt, som så många andra tänkvärda uttryck. I diskussionen om kultur- och fritidsfrågor är detta en nödvändig utgångspunkt. Kulturen och fritidssektorn hamnar lätt i bakvattnet efter många av de stora diskussionerna om vård, skola och infrastruktur, som vi har diskuterat de här dagarna.

Jag skulle kunna ägna mina fem minuter åt att berätta hur viktigt det är för människan att få ägna sig åt kultur i olika former, och att ha en utvecklande och avkopplande fritid. Om idrott, studiecirklar, sommarkollo, konstmuseum, teatrar och fritidsgårdar. Men jag är helt övertygad om att alla här inne vet allt detta och håller med om kulturens och fritidens betydelsen för den enskilda människan såväl som samhället i stort.

Därför är det så konstigt att i varje budgetdebatt stå här och slåss för mer pengar till kultur och fritid. Eller, nej, det är det ju inte. För vi har en borgerlig majoritet som lever i enlighet med ett tankesätt som bygger på individualisering och minskat samhälligt ansvar. Ett tankesätt som säger att kommunen ska göra det nödvändiga, målsättningen är att resten av ska skötas av ideella eller privata intressen.

Vi har sett 6 år av nedskärningar i kommunal verksamhet, triggad av skattesänkningar. Kultur- och fritidsnämnden var kanske den nämnd som fick ta de största smällarna när majoriteten sänkte skatten i början av förra mandatperioden. Kultur- och fritidsnämnden är en nämnd som till stor del fungerar enligt principen ”många bäckar små...”. Med relativt små resurser görs väldigt mycket verksamhet, som har stor betydelse för många människor i Lund. I andra sammanhang pratar vi om miljonbelopp, i kultur- och fritid handlar det snarare om summor kring par hundra tusen, pengar som gör väldigt stor skillnad. En satsning på 300 000 gör till exempel att ett gäng kutlur- eller fritidsföreningar tillsammans kan anställa en person som samordnar verksamheten, något som kan ge ett lyft i en sektor som i övrigt går runt med hjälp av väldigt många ideella timmar.

I vänsterpartiets budget finns ett pärlband av dessa små satsningar som innebär många små förstärkningar för kulturen och fritiden, för att nämna några:

- förstärkt föreningsstöd, så att lunds föreningar kan ha ännu mer verksamhet och nå fler deltagare

- satsningar på lovverksamhet och öppen fritidsverksamhet, som framförallt når de barn och ungdomar som behöver extra stöd och aktiviteter utanför skolan, och som annars kanske hade varit ensamma på lov och eftermiddagar.

- satsningar på en skate- och aktivitetspark och ett nytt ridhus, som vi vill snabba på så mycket det går.

I vår budget finns även två stora frågor som vi har drivit under en lång tid:

- fri simundervisning för skolorna. Vi tror att genom att göra simundervisningen till en fri nyttighet för skolorna, och istället ge kultur- och fritid pengar för detta direkt, kan utöka simundervisningen och därmed denna livsviktiga kunskap hos barn och ungdomar

- sänkning av taxorna i kulturskolan. Detta blir bara dyrare och dyrare att ta kulturlektioner, och det har idag gått så långt att det faktiskt har blivit en klassfråga att ta kulturlektioner. Instrumentundervisning kostar över 2000 kr per termin, drama, bild och dans några hundralappar mindre. Vi vill sänka taxorna dramatiskt, men detta året når vi inte så långt som vi vill.

Utöver vår allmänna kompensation för pris- och löneökningar, som vi har lagt på alla nämnder, innebär våra extra satsningar mycket extra verksamhet för relativt lite pengar. Vi är övertygade om att detta höjer nivån och ger en bättre fritid för framförallt barn och ungdomar, något som ger positiva effekter både för den enskilda människan och samhället i stort.

Tack, kommunen, för ipaden!

Tekniköverskott på budget-KF

Anförande på ipaden; blogg, mejl och facebook på datorn

Kommunfullmäktigedebatt

I talarstolen: Anders Almgren (s)

Budget-KF 2011: Skola och utbildning

Nu går vi in på ett stort block: Skola och utbildning, där vi har utbildningsnämnden (gymnasieskolan och komvux) och de två barn- och skolnämnderna (BSN Lund Öster och BSN Lund Stad). Jag har lämnat skolpolitiken bakom mig, och vår man i talarstolen är Daniel Stolt.

Vi börjar med gymnasieskolan, och får ett likadant inlägg från den borgerliga majoriteten som så många gånger tidigare: "Lund är en jättebra stad att bo och verka i. Våra skolor är jättebra, nästan bäst i landet. Våra elever är jättebra, de vinner priser och är med i internationella tävlingar".

Må så vara. Lund har bra skolor, men det är inte relevant att hela tiden, som den borgerliga majoriteten, jämföra sig med andra kommuner. Vi måste satsa på vår verksamhet på det som vi vill - vi mäter oss mot oss själva, mot våra egna mål, inte mot andra kommuners verksamhet och deras mål! Lundaborna bruka tycka skola och utbildning är viktigt och är därför beredda att satsa på det, mer än i många andra kommuner. Det gör att vi drar till oss elever från andra kommuner, och på så sätt bidrar till att underminera gymnasieskolorna i grannkommunerna. Vi har "fritt sök" i Skåne, och det är inget som vi kan göra något åt. Effekten blir att Lunds skolor är fulla med elever, trots att vi nu har en generation av gymnasieungdomar som är relativt liten.

Vänsterpartiet lägger till en satsning i budgeten för att kompensera löne- och prisökningarna. Skolorna har en finansieringsmodell som bygger på att varje skola får en skolpeng, som rektor sedan fördelar. Vi gör därför inga (eller väldigt få) specifika satsningar i vår kommunfullmäktigebudget, de kommer senare i nämnderna.

Vänsterpartiets satsning på gymnasieskolorna är 12 miljoner mer än borgarnas och 55 miljoner mer på skolor och förskolor. Det är ganska många lärare. Utöver det delar vi ut det statsbidrag, på två miljoner, som skolorna får för att klara av de förändringar som sker utifrån nationella beslut: införande av lärarlegitimation, fler nationella prov och ny skollag. Den borgerliga majoriteten vill behålla dessa pengar centralt i kommunen (ett mycket underligt beslut, vi förstår verkligen inte varför!).

Budget-KF 2011: Vård och omsorg

Budget-KF dag 2.

Jag missade gårdagskvällens förhandlingar, eftersom jag var på jobbmöte med tidningen Lundagårds styrelse istället. Därför blev det inget skrivet om tekniska och socialnämnden.

Nu börjar vi dag två med Vård- och omsorgsnämnden. Kommunens största verksamhet, både vad gäller budget och antalet anställda. Nämndens uppdrag är att bedriva vård och omsorg för äldre och personer med funktionsnedsättning. Den moderata ordförande inleder med att berätta att man inom nämnden nu satsar på individuella lösningar och flexibilitet. Vård och omsorg är ofta den nämnd där vi har våra mest ideologiska diskussioner, långa, men väldigt intressanta.

Vänsterpartiets strategi i budgetdebatten det här året är att lägga till tillräckligt mycket pengar för att kompensera för pris- och lönehöjningar. För vård- och omsorg innebär det 3 % av nämndens budget, vilket ger 41 miljoner extra i budgeten, i förhållande till den ram som nämnden fick i mars. Efter mars har borgarna insett att Vård- och omsorg behöver lite mer pengar, och har lagt till 13 miljoner. Så nu är det 28 miljoner i skillnad mellan oppositionens och majoritetens budget.

1 351 809 000 kr (ja, en miljard!) - den första budgetramen, från mars

+

13 000 000 - borgarna la till i maj

+

28 000 000 - oppositionen lägger till ännu mer, i juni

28 miljoner innebär 70 undersköterskor, en resursförstärkning som heter duga! Vården är en mycket personalintensiv verksamhet, där det behövs människor för att kvaliteten ska vara god. Och fler människor behövs.

Tidigare år har konkurrensutsättning, alltså privatisering, av äldreboenden varit en stor fråga. Borgarna föreslår inga ytterligare privatiseringar nu, men i kommunen finns sedan tidigare ett antal privatiserade äldreboenden. Vi är väldigt mycket emot detta, då vi är övertygade om att jakten på vinst gör att verksamheten blir sämre, med färre anställda och mindre tid för var och en av de boende. Dessutom minskar den kommunala insynen i verksamheten, och därmed medborgarnas möjlighet att, genom politikerna, styra verksamheten åt olika håll.