söndag, februari 19, 2012

... nya uppdrag

Det är inte bara i partitoppen som det är nya personer på nya uppdrag. För några veckor sedan bytte jag och min partikamrat Mats Olsson plats i kommunpolitiken. Jag sitter numera i kommunstyrelsens arbetsutskott, ett uppdrag som skulle kunna beskrivas som att ”vara en av de åtta mäktigaste politikerna i kommunen”. Om man vill slänga sig med fina ord. En annan beskrivning skulle vara att sitta på möten mer eller mindre hela dagen varje måndag, och få ta del av diskussioner, utredningsresultat och nyheter i mycket tidigt skede, ofta innan många andra i kommunen. Och det är ju lite häftigt.

Men det betyder också ett mycket större ansvar. När det är möte, måndagar kl 13, har de enda förberedelserna varit egen inläsning, funderande och en timmes diskussion med socialdemokraterna och miljöpartiet över en lunch. Först på måndagkvällen har vänsterpartiet sitt kommunpolitiska möte (varje måndag kl 19, välkommen!) och då är det upp till mig att rapportera och hoppas på att jag hamnade rätt i mina tankar tidigare på dagen. Tack och lov fattar inte arbetssutskottet så många beslut, så loppet är inte kört om jag inte lyckats hitta precis rätt väg. Tror jag. Det har bara gått fyra veckor, så jag har inte riktigt koll. Alls. På något.

Och så innebär det ju mycket mer arbete. Eller mindre. Beroende på hur man ser det. Jag kallar mig numera ”heltidspolitiker, typ”, utan heltidslön. Jag får arvodering för mitt politiska uppdrag, men det är en bit från en heltidslön. Samtidigt är det svårt att göra så mycket annat och att kombinera ett sådant här politiskt uppdrag med ett jobb. Detta, politikerlivet, har varit ett återkommande ämne vid många middagar, fikor och något öldrickande senaste tiden. Jag kanske återkommer till det.

Summa summarum: Jag ska ta och blogga lite igen, tror jag.

Nya tider...

Precis i början av 2012 hade Vänsterpartiet kongress, i Uppsala, landets andra finaste stad. Som väntat valdes Jonas Sjöstedt till partiledare. Och resten är historia, skulle man nästan kunna säga nu, en och en halv månad senare. Sjöstedt var min favorit ända sedan han på förra Almedalsveckan meddelade att han skulle ställa upp som partiledare. Jag lyssnade på honom i en försvarspolitisk utfrågning där i Visby förra sommaren, och gladdes av hans sätt att lugnt, sansat och säkert svara på frågor i ett ämne som för en vänsterpartist ibland kan bli ganska svårt.

Lugn och saklighet är egenskaper som jag uppskattar mycket hos en politiker. Om man därtill kan lägga humor och vilja att ta till sig nya arbetssätt, och ett intresse för att resa runt i landet – har man målat upp bilden av hur jag tycker att en politiker bör vara. Om Sjöstedt hamnar nära den bilden? Jo, det kan man nog säga med ganska stor säkerhet.

Vänsterpartiet går en ny tid till mötes. En mycket positiv och framåtblickande kongress, följt av en inledande månad där den nya partiledaren var i medierna nästa varje dag, har verkligen gett partiet och dess medlemmar en rejäl skjuts framåt. I Lund hade vi ett välbesökt och riktigt trevligt årsmöte för två veckor sedan. Nya medlemmar strömmar in och personer hör av sig för att ”aktivera” sitt medlemskap. Det är kul att vara vänsterpartist just nu!

(detta var för övrigt bloggens 500:e inlägg)