lördag, juni 29, 2013

Påväg till Almedalen!

Jag åker till Almedalen, politikerveckan i Visby, för tredje året i rad. Det här året är vi ett än större gäng än förra året: 6 personer, alla med bakgrund i studentkårsvärlden. Det lär bli en del fokus på utbildnings- och högskolepolitik. Den mest refererade händelsen hittills i vår lilla delegation är att Högskolan Gotland i början av veckan (1 juli) blir Uppsala universitet Campus Gotland istället!



Vi kommer campa, som vanligt, på Norderstrands camping. Denna gången i ett stort sexmannatält (som vi ska sätta upp i mörkret runt midnatt). Det kommer bli najs! Vi lyxar till det med att ha bilen med över, och hoppas kunna ta oss utanför Visby första eller sista dagen för att göra något annat än politikhysteri. 

Även det här året har jag valt att åka till Almedalen på egen bekostnad, och inte med den delegation som Lunds kommun skickar. En stor delegation av politiker och tjänstemän till en total kostnad på 450 000 kronor (boende, resor och arrangemang). Jag och Vänsterpartiet har motsatt oss kommunens deltagande eftersom det är mycket dyrt och mycket oklart med vilket syftet är (förutom att "vara med" och "visa upp sig"). 

Men trots det är det fantastiskt kul att åka till Visby den här veckan! Det hålls seminarier om precis allting, alla ministrar, opinionsbildare, föreningar och journalister är på plats. Det händer saker i varje gathörn och man får tillfälle att lyssna live på alla partiledare. Dessutom, ej att förglömma, frukost, lunch och mingelmiddag på olika seminarier! 

Jag ser helt enkelt fram emot en riktigt rolig semestervecka! 


Viktigt att detaljstudera programmet! 

Ungdomsinflytande runt en grillplats

Vårens sista politiska möte hölls runt en grillplats i Skrylle. Ungdomstinget hade isländska vänner på besök, från ett ungdsomsråd i en liten ort strax utanför Reykjavik. De hade varit i Lund en vecka och avslutade med en natt i stuga i Skrylle. Vi var två politiker som var inbjudna som underhållning vid lunchen!


Staden som de isländska ungdomarna kom ifrån var ungefär i samma storlek som Dalby, och möjligheten att komma de styrande politikerna nära var stor. De hade ofta möten med borgmästaren och upplevde att det de ville säga gick fram och att de blev hörda. I en stad av Lunds storlek är detta lite svårare. Vi pratade lite om vilka olika prioriteringar som en politiker måste göra när det gäller att ha kontakt med folk (ska man t.ex. satsa på att träffa grupper man redan står nära eller ska man träffa grupper som man inte känner sedan tidigare?), om det här med att vara heltidspolitiker eller fritidspolitiker och vilka olika konsekvenser det får och om olika sätt att göra sig hörd. 

I Lund har vi ett fantastiskt Ungdomsting som vi är mycket stolta över, men vi har ibland tendensen att luta oss tillbaka och bli alltför nöjda och stolta. Lundaungdomarna har skickat in ett förslag om att sänka åldern för medborgarförslag (som nu är 16 år), vilket är vettigt. Kanske är 12 eller 13 år bättre. Vi måste också bli mycket bättre på internet och sociala medier i kommunen: så att handlingar till möten läggs ut och information sprids på ett sätt som lätt når fram till ungdomar. Det finns en del att göra. 


torsdag, juni 13, 2013

65 miljoner mer till skolan än borgarna!

Kommunfullmäktiges budgetmöte rullar på. Tidigare idag hade vi ett par timmars debatt om skolan. Vanligtvis brukar skoldebatten ligga sist på kommunfullmäktiges tvådagarsmöte, vilket har kritiserats många gånger. Skolan är ju ett område som Lunds politiker ofta och gärna diskuterar, skolan i Lund har ju ett "starkt varumärke" i utbildnings-Sverige. Därför har vi det här året kastat om ordningen bland nämnderna, så att skolorna kommer först. Mycket bra! Vi fick därför en pigg skoldebatt, till skillnad från den lite trötta debatt som det innebär att prata skola fredag kväll.

Det är kul att vara skolpolitiker i Lund, såklart. Vi har skolor med gott rykte, landets högsta andel elever.  med högskolebehörighet, överlag mycket goda resultat och engagerade välutbildade lärare. Vänsterpartiets budget innebär 65 miljoner mer till skolan i Lund än den borgerliga budgeten. Det är fasligt mycket pengar. I debatten hördes borgerliga röster om att "pengar inte är allt", "mer pengar innebär inte nödvändigtvis bättre kvalitet och resultat". Det är en intressant diskussion, som visar på olika sätt att se på det här med pengar. Vad är egentligen pengar? Pengar för mig är anställda. Ett visst antal pengar kan delas upp i ett visst antal löner, som betyder ett visst antal anställda. Mer pengar ger alltså mer anställda. Ett ökat antal vuxna i skolan är nödvändigt. Det ger inte bara möjlighet att minska barn- och elevgrupper utan ger även lärarna en bättre arbetsmiljö. Fler lärare i skolan innebär en större trygghet för lärare när de är lediga för fortbildning, då det finns bättre möjlighet för redan involverade lärare att ta över klasser och lektioner istället för tillfälliga vikarier. På så sätt minskar en del av stressen för lärarna samtidigt som fler möjligheter till fortbildning öppnas. Samma resonemang kan användas på andra uppgifter, som handledning av lärarstudenter och nya lärare.

Ja, det är väldigt trevligt att vara skolpolitiker i Lund. Men det är också en utmaning. Våra gymnasieskolor är fulla, en diskussion pågår om en eventuell framtida femte gymnasieskola. Gymnasiefriskolorna i Lund går ganska dåligt, med låga ansökningssiffror. Risken är stor att fler skolor stoppar sin antagning eller till och med  lägger ner/säljs vidare (så som hände med Lunds John Bauer-skola nyligen). Våra gymnasieskolor är också väldigt segregerade. Tre av fyra skolor har nästintill bara teoretiska program och en av fyra nästan bara praktiska. Det är verkligen inte bra och något vi verkligen måste se över och förändra, och ett ärende om det  kommer upp på utbildningsnämnden till hösten.

Våra satsningar på 65 miljoner kronor mer till skolan än den borgerliga budgeten är välbehövliga för att förstärka den redan goda kvaliteten i Lunds skolor.

65 miljoner mer än borgarna till skolan!

Kommunfullmäktiges budgetmöte rullar på. Tidigare idag hade vi ett par timmars debatt om skolan. Vanligtvis brukar skoldebatten ligga sist på kommunfullmäktiges tvådagarsmöte, vilket har kritiserats många gånger. Skolan är ju ett område som Lunds politiker ofta och gärna diskuterar, skolan i Lund har ju ett "starkt varumärke" i utbildnings-Sverige. Därför har vi det här året kastat om ordningen bland nämnderna, så att skolorna kommer först. Mycket bra! Vi fick därför en pigg skoldebatt, till skillnad från den lite trötta debatt som det innebär att prata skola fredag kväll.

Det är kul att vara skolpolitiker i Lund, såklart. Vi har skolor med gott rykte, landets högsta andel elever.  med högskolebehörighet, överlag mycket goda resultat och engagerade välutbildade lärare. Vänsterpartiets budget innebär 65 miljoner mer till skolan i Lund än den borgerliga budgeten. Det är fasligt mycket pengar. I debatten hördes borgerliga röster om att "pengar inte är allt", "mer pengar innebär inte nödvändigtvis bättre kvalitet och resultat". Det är en intressant diskussion, som visar på olika sätt att se på det här med pengar. Vad är egentligen pengar? Pengar för mig är anställda. Ett visst antal pengar kan delas upp i ett visst antal löner, som betyder ett visst antal anställda. Mer pengar ger alltså mer anställda. Ett ökat antal vuxna i skolan är nödvändigt. Det ger inte bara möjlighet att minska barn- och elevgrupper utan ger även lärarna en bättre arbetsmiljö. Fler lärare i skolan innebär en större trygghet för lärare när de är lediga för fortbildning, då det finns bättre möjlighet för redan involverade lärare att ta över klasser och lektioner istället för tillfälliga vikarier. På så sätt minskar en del av stressen för lärarna samtidigt som fler möjligheter till fortbildning öppnas. Samma resonemang kan användas på andra uppgifter, som handledning av lärarstudenter och nya lärare.

Ja, det är väldigt trevligt att vara skolpolitiker i Lund. Men det är också en utmaning. Våra gymnasieskolor är fulla, en diskussion pågår om en eventuell framtida femte gymnasieskola. Gymnasiefriskolorna i Lund går ganska dåligt, med låga ansökningssiffror. Risken är stor att fler skolor stoppar sin antagning eller till och med  lägger ner/säljs vidare (så som hände med Lunds John Bauer-skola nyligen). Våra gymnasieskolor är också väldigt segregerade. Tre av fyra skolor har nästintill bara teoretiska program och en av fyra nästan bara praktiska. Det är verkligen inte bra och något vi verkligen måste se över och förändra, och ett ärende om det  kommer upp på utbildningsnämnden till hösten.

Våra satsningar på 65 miljoner kronor mer till skolan än den borgerliga budgeten är välbehövliga för att förstärka den redan goda kvaliteten i Lunds skolor.

Det är för mycket jippon

Den riktiga budgetdebatten är igång. Den inledande rundan blev mycket kortare än vanligt (bara 1,5 timme istället för en hel förmiddag), tack vare vissa "strukturförändringar". Vi har diskuterat oss fram till förändringarna bland partiernas gruppledare, just för att budgetmötena har varit (är) för långa och vi inte har hunnit med allt. Nu hinner vi med även kommunstyrelsens och den centrala budgeten för kommunkontoret innan lunch!

Vi i Vänsterpartiet började våra budgetyrkanden under de här två dagarna med att vara lite restriktiva. En av våra budgetsatsningar i den centrala budgeten är en indragning av "företagsstöd, jippon och lobbyism" Rubriken kanske är lite spetsig, "jippon" är ju inte precis ett positivt ord alltid. Vi tycker att kommunstyrelsen under den senaste tiden har varit alldeles för generös med bidrag och ekonomiska stöd till olika organisationer eller företeelser som många gånger är ytterst oklara med syfte och målsättning. "Mobile heights" och "Media evolutions" är två av dessa sammanslutningar som stödjer företag i största allmänhet. Det är träffar och nätverk och inspiration och... andra oklara värdeord. Ibland känns det som att vi pytsar in kaffepengar till fikaträffar där företagare träffas och ... ja... pratar med varandra. Vi vill hellre lägga dessa pengar på andra saker, som ger mer för flertalet av kommuninvånarna. En annan del av "jippona" är events som de ledande politikerna och tjänstemännen åker på. Två av de största eventen är Almedalen och Mipin (en internationell mässa för investeringar och byggande) dit ledande politiker och tjänstemän åker för att ... ja... prata med varandra och andra. Vi har också sedan tidigare gått emot en satsning på "InnoCarnivalen", en karnival om innovationer där vi istället för ett par dagars färgsprakande fyrverkeri vill ha mer långsiktiga och kontinuerliga satsningar på föreningslivet i Lund.

Kommunens samarbete med det privata näringslivet är viktigt. Precis som med alla andra medborgare och grupper bör kommunens politiker och tjänstemän ha goda kontakter och dialog med näringslivet. Kommunens främsta uppgift är att ha en riktigt bra offentlig verksamhet med bland annat skolor, samhällsbyggnad och planering, kollektivtrafik och kulturarrangemang. Detta är verksamheter som gynnar det privata näringslivet genom att bra välfärd lockar hit kommuninvånare som både kan vara anställda och/eller konsumenter i det privata näringslivet, en kollektivtrafik som gör att personer kan pendla till Lund för att arbeta och konsumera samt kulturarrangemang som också de gör Lund till en attraktiv stad. Det är detta Lund ska koncentrera sig på, inte stöd till flummiga "inspirationsträffar" eller event dit kommuntopparna får åka.

"Lund är en fantastisk stad! Bäst i landet!"

Hur många hade satsat pengar på att folkpartiet skulle inleda sitt budgetanförande med orden "Lund är fantastiskt"? Det verkar som om inledningen, och kanske hela anförandet, återupprepas varje år. Copypaste om hur bra det är i Lund, hur bra folk mår, hur duktiga folk är och hur många priser Lund vinner varje år. En lång uppräkning av vad vi blivit bäst i sedan förra budget-mötet, bland annat "bästa värmepumpskommun", något som ofta möts av lite fnitter när det nämns.

Jag älskar att bo i Lund, verkligen. Jag kommer förmodligen aldrig bo någon annanstans. Av många olika anledningar: kreativiteten, viljan, historian, litenheten, närheten. Jag har bott här hela mitt vuxna liv. Men Lund är också en kluven stad. Vid sidan om alla högutbildade, studenter med framtidshopp och politiker som slår sig vid bröstet finns också en förtvivlan. Bredvid de högutbildade finns de som känner att de har valt fel utbildning men som har svårt att byta riktning när vuxenutbildningen är begränsad och CSN-månaderna har tagit slut. Vid sidan om universitetsstudenterna finns de ungdomarna som inte vill gå högre utbildning, och som ses på med viss skepsis (om man ska uttrycka sig fint) från universitetslundaborna. En ungdom som inte börjar plugga på universitetet och därmed inte får det värdefulla studentlegget och studentbostaden, tvingas flytta från staden i jakt på bostad. Kanske till en stad med en större mångfald och förståelse för att högre utbildning inte är människans viktigaste mål i livet. Och vid sidan om politikerna som slår sig för bröstet finns de hemlösa, flyktingarna som vi inte kan ta emot på grund av bostadsbristen, förskolebarnen vars barngrupper nu ökar igen och de äldre och funktionshindrade som tvingas välja ett privat alternativ för vård och omsorg i avsaknad av kommunala alternativ.

Lund är en fin stad, men många gånger långt ifrån fantastisk.

"Utanför budget-mötet pågår livet som vanligt"

Inledningsanföranden i budgetkommufullmäktige är igång! Varje parti har 12 minuter på sig att presentera sin budget och sina visioner.

"Utanför lever folk sina riktiga liv i två dagar", sa kommunstyrelsens ordförande (m) i sitt öppningsanförande. Här inne sitter det 100 nördar instängda i 20 timmar. Tur att det regnar ute.

Moderaterna inledde med att släppa en liten överraskning. De borgerliga partierna kommer lägga in ytterligare ett par miljoner till lärarlönerna, något som de verkar ha kommit på de senaste tre veckorna. Det räcker inte, men det är såklart bra att de har tagit sitt förnuft till fånga och ser att resurserna i skolan inte räcker.

Socialdemokraterna redovisar tre tydliga satsningar för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Satsningar för fler arbeten genom ökade resurser, en aktiv näringslivspolitik och fortsatt förstärkning av utbildning, på alla nivåer. Precis en sådan politik som Lund behöver för ökad rättvisa och välfärd.

Två dagars kommunfullmäktigebudgetmöte

Mitten av juni. Maj och juni är alltid de värsta månaderna. Inte nog med att jag jobbar i en organisation som lever i akademiska år, där juni avslutar året med allt vad det innebär, så har också kommunpolitiken samma årscykel. Kommunfullmäktiges budgetmöte i mitten av juni både avslutar och inleder året. Det är minst sagt hektiskt.

Vi började för en halvtimme sedan och har tagit oss igenom moderaternas inledningsanförande och lyssnar nu på socialdemokraterna. De inledande anförandena, som i år har begränsats både i tid och i form (kortare inlägg och inga repliker förrän efter alla anföranden är slut).

Jag måste erkänna att jag är minst sagt opepp, nästan likgiltig, inför det här budgetmötet. Det är mitt åttonde budgetmöte, åtta år med borgerligt styre, och det känns inte som det kommer något nytt! Alla partierna hyllar Lund ("fantastisk", "unik", "himmelriket på jorden") och konstaterar såklart att motståndarna skulle förstöra allt och driva staden till sin avgrund. Jag kan inte riktigt uppbåda energi för detta. En borgerlig budget är visserligen alltid en katastrof och något som är lätt att skjuta i sank. Men det kommer ju inte något nytt!