Mitten av juni. Maj och juni är alltid de värsta månaderna. Inte nog med att jag jobbar i en organisation som lever i akademiska år, där juni avslutar året med allt vad det innebär, så har också kommunpolitiken samma årscykel. Kommunfullmäktiges budgetmöte i mitten av juni både avslutar och inleder året. Det är minst sagt hektiskt.
Vi började för en halvtimme sedan och har tagit oss igenom moderaternas inledningsanförande och lyssnar nu på socialdemokraterna. De inledande anförandena, som i år har begränsats både i tid och i form (kortare inlägg och inga repliker förrän efter alla anföranden är slut).
Jag måste erkänna att jag är minst sagt opepp, nästan likgiltig, inför det här budgetmötet. Det är mitt åttonde budgetmöte, åtta år med borgerligt styre, och det känns inte som det kommer något nytt! Alla partierna hyllar Lund ("fantastisk", "unik", "himmelriket på jorden") och konstaterar såklart att motståndarna skulle förstöra allt och driva staden till sin avgrund. Jag kan inte riktigt uppbåda energi för detta. En borgerlig budget är visserligen alltid en katastrof och något som är lätt att skjuta i sank. Men det kommer ju inte något nytt!
