söndag, juli 22, 2012

Utöya och Oslo, ett år senare

Idag har ettårsminnet efter terrorattacken i Oslo och massakern på Utöya uppmärksammats. Jag har inte lyssnat eller tittat särskilt mycket, bara på minnesceremonin från Utöya. Det var en fantastisk ceremoni, enkel, fin och med ett politiskt budskap om fortsatt, och starkare, kamp mot rasism och fascism. Mikael Wiehe representerade Sverige på ett utmärkt sätt. 

Det är många tankar som far genom huvudet när man tänker på attentaten i Norge. Det fruktansvärda i att så många människor förlorade livet, paniken och ångesten på ön under den timmen som gärningsmannen gick runt, osäkerheten hos de anhöriga innan alla på Utöya och i regeringskvarteret hade återfunnits och sorgen som tog sedan vid. 

Jag kommer tydligt ihåg vad jag tänkte på den dagen och veckorna efter. Jag följde norska nyheters webbsändning om bomben i Oslo från partilokalen på fredagseftermiddagen. Jag var där en kort vända för att fixa något, innan jag tog tåget till min syster i Växjö. Reaktionen på bomben i Oslo var bestörtning, att terrorattentat nu hade nått Norden och våra ganska måttligt bevakade politiska kontorsbyggnader. En dyster framtidsbild tornade upp sig med mer och hårdare bevakning, och svårare för medborgarna att ta del av den politiska debatten och träffa politiska företrädare. Webbsändningarna gick inte att följa på tåget, och jag övergick till twitter som informationskanal. Jag såg Ali Esbatis meddelande om att han inte var i Oslo och därmed långt från händelsernas centrum. Men det kom snart tweets om Utöya, och uppmaningar om att inte ringa folk på ön. Jag hetsuppdaterade Aftonbladet och twitter under hela tågresan, frustrerad över att det var så svårt att få överblick och bekräftad information om vad som hänt. Som det ju alltid är i katastrof-situationer. Dagen efter, på lördagen, vaknade vi till det fasansfulla beskedet om 70 döda på ön. Jag var borta hela dagen, och på eftermiddagen hade facebook och twitter svämmat över av analyser, anklagelser och recensioner av det där manifestet. 

Dagarna efter, och under det år som varit, är det några saker jag har tänkt på:

Skandinaver kan vara terrorister. Efter den 22 juli 2011 är det svårare att förknippa terrorism med personer med en viss etnicitet, hudfärg eller religionstillhörighet. Det är inte längre bara något som vi vet är sant, det är också som vi nu faktiskt har sett och upplevt, inte bara i Norge utan även de senaste dagarna i massakern på bion i USA. Även journalister blev medvetna om risken med förhastade slutsatser och vi fick bekräftat vår vetskap om existensen av en våldsam högerextremism och vårt ansvar att bekämpa den, alltid. Jag tycker detta var speciellt viktigt, eftersom jag som islamologi-student har haft många diskussioner om islamofobi, islamism och terroranklagelsernas inverkan på vanliga muslimers dagliga liv. 

Hotet mot det politiska arbetet. En av de mest skrämmande sakerna med massakern på Utöya, men även med bomben i Oslo, är gärningsmannens uttalade mål att attackera politiker och politiska aktiva personer, med hjälp av det yttersta maktmedlet: våld och terrorism. På Utöya dödades många ungdomar ur en ung generation politiskt aktiva och intresserade - blivande norska politiker. I det norska valet den hösten fanns luckor på kandidatlistorna, med namn på personer som inte längre levde. Likheten mellan dessa ungdomar och mig själv och mina vänner kändes mycket stor: Unga personer med politiska uppdrag som vi brinner för och där vi vill göra en insats för ett bättre samhälle.

Det finns i en otrolig styrka i solidaritet. Minnesceremonierna dagarna efter 22 juli visade det så tydligt att tillsammans är vi starka. Ett helt land slöt upp bakom de drabbade, från den högsta politiska ledningen till vanliga personer som lämnade blommor och hjälpte till på olika sätt. Budskap om att kärlek segrar över hat skickades ut över världen, på ett sätt som verkligen imponerade. Kraften i gemenskap och solidaritet, mellan människor med olika bakgrund men samma mål och önskan om ett fredlig och demokratisk värld, var starkare än många säkert anat. Nu gäller det att hålla kvar denna vilja till gemenskap, samarbete och solidaritet. 

Det kunde vara jag.  Jag gick med i Ung Vänster relativt sent, 2002, 18 år gammal. Jag har bara varit på ett liknande sommarläger, Ung Vänsters socialistiska festival 2002 i Grytgöl. Så det är inte helt sant att det kunde ha varit jag, men det kunde ha varit Ung Vänster. Massakern på Utöya var riktad mot socialdemokratin, en gren av samma arbetarrörelse som mitt eget parti är en del av. Hatet, som nu riktades mot AUF, kunde lika gärna riktats mot SSU i Sverige, Ung Vänster eller vårt systerförbund i Norge, SU. Jag känner ingen som har varit på Utöya, men jag har bekanta som varit på SU:s liknande läger i Norge. Och det kunde hänt där.  

onsdag, juli 04, 2012

Almedalen dag 3, Vänsterpartiets dag

Frukostseminarium: Framtidens skola, Lärarförbundet
Lärarförbundet bjöd in till diskussion mellan personer med olika roller i skolan (elev, lärare, rektor, politiker) om framtidens skola. Rättssäkerhet för eleverna, möjligheten för lärare att få tid att lära av varandra och skolledarens viktiga roll för att skapa detta diskuterades.

Försvarspolitisk utfrägning av vänsterpartiet
Vår representant i försvarsutskottet samt Ung Vänsters ordförande frågades ut om vår syn på försvarspolitiken, mycket lärorikt! Vi har en tydlig åsikt om att värnplikten bör återinföras för att garantera folklig förankring för försvaret. Nu när den inte är kvar kan denna förankring fås genom försvarets ideella organisationer och stor synlighet. I Visby hamn ligger exemeplevis HMS Karlskrona under veckan, med rundvandringar.

Får man vara kristen i Sverige idag? Frälsningsarmén och tidingen Dagen
En panel bestående av bland annat civilminister Attefall (kd) och Lunds universitets rektor diskuterade aspekter på vanliga kristnas synlighet i det offentliga samtalet. Rektor Per har tex fått utstå en del ifrågasättande just pga sin tro. Panelen menade att det finns en nyfikenhet och att det kanske är lite "inne" att berätta att man är kristen troende idag. Dock förstörde Humanisterna det hela lite, som vanligt...

Lunchseminarium: Arbetsmarknadspolitik och anställninsbarhet
Bland annat arbetsmarknadsministern diskuterade, utifrån en presentation om 80- och 90-talisternas värderingar, ungdomars anställningsbarhet. Regeringen har lanserat en satsning på lärlingsplatser tillsammans med arbetsmarknadens parter. Kritik kom från Ylva Johansson (s) om att dagens gymnasieskola är dålig på att koppla ihop praktiska och teoretiska ämnen.

Almedalen - varför är vi här?
Ett av veckans bästa! Södertörns högskola har ett "samtidshistoriskt institut" som forskar på samtiden, genom till exempel "vittnesseminarium", där folk som varit med på olika saker berättar hur de tänkte och gjorde. Några personer, bland annat ekonomen Klas Eklund och Mona Sahlin berättade om starten av Almedalsveckan med Palmes tal 1968, och funderade på veckans roll idag. I alutet av 2000-talet exploderade antalet seminarier, och det hela kanske kan liknas vid en okontrollerad bubbla...

tisdag, juli 03, 2012

Almedalen dag 2: massor med politik!

Moderaternas dag i Almedalen, och också den dagen då statistiken säger att flest seminarier hålls. Således massor med folk överallt! Det gäller att komma i tid, de flesta föreläsningslokalerna är ganska små.

Ökat beroende efter frihetsreformen - två år efter kårobligatoriets avskaffande
SFS och SUHF
Frukostseminarium för att presentera en rapport sammanställd efter enkäter till studentkårer och lärosäten. Studentinflytandet fungerar bra, men många farhågor finns inför framtiden: studentkårernas ekonomi, medlemsvärvning och oberoende gentemot sina lärosäten.

Väljarnas värderingar och synen på de poltiska alternativen
United Minds presenterade en statistiktung undersökning om folks inställning till partiernas värderingar. Den alltid så fantastiska Gudrun Schyman och kds partisekreterare efterfrågade båda tydligare värderingar och mer passion från partierna och att politiker inte bara lyssnar och gör vad majoriteten av de tillfrågade tycker. Risk att valrörelsen 2014 domineras av "två förnuftiga farbröder".

Ska välfärden hänvisas till välgörenhet?
stadsmissionen bjöd in socialförsäkringsministern för att diskutera gränsen mellan det offentliga och det ideella när det gäller stöd till människor i fattigdom. De menade att de idag ha fått ta över för många av samhällets uppgifter, som därmed läggs på ideella krafter. En rimlig uppdelning, menade man, är att det offentliga ansvarar för finansiellt stöd och det ideella kan bidra med kontaktskapande, stöd och nätverk för att bryta fattigdom.

ABFs jubileumsseminarium "Bildning i 2000-talet"
ABF fyller 100 år och höll ett mycket trevligt seminarium där några personer, bland annat professorn i idêhistoria Sven-Eric Liedman, samtalade om bildning och folkbildning. Väldigt mysig seminarielokal, soffor, sol och kanelbullar! Jakten på tillväxt och ekonomiskt mätbara mål i dagens skola och samhälle kritiserades, till förmån för mer eftertänksamhet och strävan efter livslång bildning.

Därefter vidtog statsministerns tal samt mingli på Öresundshuset och hos fackförbundet Vision!

Almedalen dag 1: Bara roliga saker!

Almedalen dag 1 avklarad! Vi har bara gjort roliga saker!

1. Badat i Östersjön. Väldigt kallt, men väldigt skönt!

2. Ätit och druckit gratis
Ja, det känns lite konstigt att smörja kråset på andras bekostnad. Det gör det. Men, folk bjuder ju på mat, och då får man ju äta. Det är en sport att inte betala något för mat eller dryck under veckan, och idag lyckades vi! Första minglet var ett fantastiskt mingel - lätt veckans bästa redan nu! Någon form av organisationen som ceritfiersr fisk bjöd på just fisk på briggen Tre Kronor i Visby Hamn. Och vin. Underbart. Sedan minglade vi vidare till Öresundshuset och dansk øl, för att mingelavsluta på Mälardalsregionens mingel med soppa och smörgås i St Lars ruinen. Och, såklart, gratis SACO-kaffe!

3. Sjungit politisk allsång
PR-byrån Springtime har flera år i rad arrangerat Politisk allsång i Visby. Ett speciellt sånghäfte med mestadels vänsterklassiker och trubadur - en fantastisk upplevelse! Att skråla Röda Fanan så taket lyfter är ju hur roligt som helst. Dock ingen Carl Bildt den här gången...

Imorgon blir det seminarium, och politik på riktigt!

måndag, juli 02, 2012

Bra, dåligt eller bara kul?

Påväg till Visby och Almedalsveckan 2012 I min politiska bekantskapskrets, bland de som är engagerade i vänsterpartiet, ung vänster och vänsterns studentförbund, finns ett ganska kompakt generellt motstånd mot Almedalsveckan. Det är argument som jippo, lekplats för medier och näringslivet och arena för antidemokratisk lobbyism baserad på att mest pengar ger mest makt. Allt det stämmer, såklart. Och visst är det inte helt billigt, varken att vara arrangör eller publik, med resa och boende. Men det finns så mycket mer. Almedalen är en arena för debatt och fort oc folkbildning, för alla oss som är intresserade av politik och samhöllsfrågor. Det sätter lika mycket fokus på politik som OS och EM sätter på sport, och det är bra för den svenska demokratin. Dessutom är det otroligt trevligt och roligt - en intellektuell semesterresa! Med så många kritiska vänsterröster runt omkring, förvånar det mig hur många vänstermänniskor som faktiskt är på plats!* Många av mina gamla vänner och bekanta från ungdoms- och studentförbundet åker till Almedalen. Ofta för andra organisationer än partipolitiska, som hyresgästföreningen, fackförbund eller studentkårer. Det är såklart väldigt bra! Jag ser fram emot en fantastiskt trevlig vecka! * Det finns till exempel en viss humor i att Vänsterns studentförbund har FS-beslut på att inte delta på Almedalsveckan, men minst tre FS-ledamöter är på plats privat. För det är kul!

söndag, juli 01, 2012

Till Almedalen!

Ikväll åker jag till Almedalsveckan i Visby, den årliga träffen för politiker, journalister, föreningar och företag. I år är det 1800 programpunkter, främst seminarier och debatter om allt mellan himmel och jord. Det är min andra Almedalsvecka. Förra året tältade vi, efter att ha kommit på att det vore kul att åka iväg ganska sent. I år har i uppgraderat oss till campingstuga 2 kilometer norr om Visbys innerstad. Lite mer regnsäkert, helt enkelt.

Jag åker till Almedalen helt privat. Lunds kommun lägger 450 000 kronor på att delta på Almedalen: 300 000 för att vara med i "Öresundshuset" och hålla seminarier, och 150 000 för resor och boende för 7 politiker och ett par tjänstemän. Vänsterpartiet har två år i rad reserverat sig mot kommunens deltagande. Pengarna kan användas på så många bättre sätt! Jag har valt att inte ingå i kommunens delegation, både för att det kostar kommunen alldeles för mycket pengar (nästan en halv miljon!) och för att det inte har funnits några riktlinjer för vad betalt boende och resa innebär för kommunens politiker - vad vi förväntas göra (eller inte göra).

Nu ser jag fram emot en veckas politisk semester! Ledighet utan krav, och dagar fyllda av intressanta seminarier och debatter, nya kunskaper, möjlighet att träffa vänner som också är på plats - och såklart, det främsta målet: att inte betala någonting för varken frukost, lunch eller middag under hela veckan!