Första maj

Idag är det första maj. Arbetarrörelsens högtidsdag. Den dag som vi i vänstern ser framemot hela året. För första gången (undantaget det år jag gick med i rörelsen, 2002) har jag inte varit involverad alls i förberedelserna, varken innan, under dagen, eller efter demonstrationen. Kanske är jag lite lat, kanske är jag en dålig aktivist, kanske var det lite dumt - men samtidigt underbart att bara kunna släntra dit vid tiden för samlingen och släntra hem när jag kände mig klar med firandet. Tyvärr regnade det, vilket minskade kämparglöden ganska rejält. Sådär roligt att kånka runt på banderoller som är extra tunga eftersom de är genomblöta... Men enligt uppgift var vi 400, vilket bara är 100 färre än förra året (1400 i Malmö). Lars Ohly gästade oss och höll ett mycket bra tal om kollektivavtal och sjuksköterskestrejken.



Väl hemma igen, efter att ha hängt upp regnkläderna och återigen tagit tag i nerpackningen av alla mina pinaler, hörde jag ett väldigt fint program på P1 om texten till Internationalen. Efter att ha hört Horace Engdahls analys känns det som att vi borde göra en ny översättning av texten. Den rådande svenska texten är lite för religiös... Dessutom vill jag slå ett slag för den femte versen, som inte översattes från franskan av Menander utan översattes först senare. Tyvärr sjöng vi inte den idag, trots att den är mer aktuell än någonsin:

Till krigets slaktande vi dragits,

vi mejats ner i jämna led.

För furstars lögner har vi slagits,

nu vill vi skapa evig fred.

Om de oss driver dessa kannibaler,

mot våra grannar än en gång,

vi skjuter våra generaler

och sjunger syskonskapets sång.

Lasse talar framför många paraplyer

VSFs banderoll