"Forskningsanläggning grundad på neutronspridning" (KF)

Dagens stora KF-ärende är en detaljplan! Och en väldigt speciell sådan: för en "forskningsanläggning grundad på neutronspridning". I dagligt tal kallas anläggningen ESS, European Spallation Source. ESS är ett av Lunds största projekt någonsin. Lunds universitet har fått bli värd för en jätteforskningsanläggning, där naturvetenskaplig forskning som har med typ fysik och sånt att göra, ska bedrivas. En stor mängd forskare förväntas komma till Lund för att använda sig av anläggningen. Den finansieras av flera länder tillsammans och kommer vara ytterst internationell. Läget i Lund är av stor betydelse. Nära till ett stort universitet och i en region med goda kommunikationer (inte minst en stor internationell flygplats). Tack vare, eller på grund av, ESS (och MAX IV som byggs av Lunds universitet i närheten) kommer Lunds kommun bygga ett helt ny stadsdel (Brunnshög/Solbjer) och en spårväg, för att klara av det antalet personer som kommer att verka vid ESS.

Även om det inte är Lunds kommun som bygger eller driver ESS är vi i högsta grad involverade. Lund kommer påverkas genom att fler kommer att bo och arbeta här, det kräver kommunal service, speciellt en (flera?) stor och välfungerande internationell skola. Även kommunikationerna, med snabb kollektivtrafik, är kommunens och regionens ansvar.

Men ESS är inte okontroversiellt. Den byggs på väldigt bra åkermark, och kommer innebära stor belastning på kollektivtrafiken, även om vi får till stånd en bra spårvägslinje. Vår internationella skola är fulltecknad redan nu, långt innan de stora forskargrupperna har anlänt. Vänsterpartiet har varit kritiska av dessa anledningar. Miljöpartiet har in i det sista stretat emot, men väljer nu att rösta för detaljplanen (men reservera sig mot det ändå). Vi har krävt att miljöpåverkan ska minimeras, att politiken kring de olika markköpen i området ska vara  transparent och renhårig och att spårvägens tidsplan måste hålla så att den är igång innan ESS är igång.

Jag tror att det blir bra till slut. Lund är en stad där forskning  och nytänkande på alla områden ska få mycket utrymme, både andligt och fysiskt. Det är en ära för Lund att få vara värd för ESS, men vi måste komma ihåg att det finns mer i Lund än bara ESS...

Och som kommunstyrelsens ordförande (m) sa i sitt anförande: "Och det är ju alltid roligt när någon annan betalar!"

Se även min partikamrat Mats Olssons blogginlägg om markköpen: Den fantastiska jordaffären. 

"Främlingsfienden inom oss"

Idag är det FNs dag mot rasism ("internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering"). Kommunfullmäktige har därför bjudit in Bengt Westerberg, f.d. partiledare för folkpartiet och idag regeringens utredare mot främlingsfientlighet. Hans anförande hade rubriken "främlingsfienden inom oss", och fokuserade på att man måste börja med att se sig själv och granska sina egna värderingar. Det var första gången han bjudits in för att prata inför ett kommunfullmäktige, och Westerberg tryckte på att lokalpolitiken kan göra stor skillnad i arbetet mot diskriminering och vardagsrasism. Westerberg citerade också ett långt stycke ur Jonas Hassen Kheimiris aktuella och omdiskuterade debattartikel "Bästa Beatrice Ask" (som var startskottet till twitterhashtagen #bastabeatrice). Ett kort anförande, inga dramatiska eller kontroversiella saker, men fint, viktigt och tankeväckande.

Lite oetisk verksamhet är väl okej? (KF)

Ikväll är det kommunfullmäktige. Fem timmar mer eller mindre intressant debatt, varav två i skrivandets stund redan är avklarade. Idag pratar vi om finanspolicy, taxor i kultur/fritidsverksamhet, bildande av forskningsaktiebolag inom vattenforskning, motion om arbetet mot hemlöshet, m.m...

Det är med finanspolicy för kommunen är verkligen inte lätt sak. Jag läste nationalekonomi på universitetet för tio år sedan, men förstår ingenting om olika typer av upplåning, borgensåtaganden, derivatainstrument och annat mystiskt.

Men som samhällsvetarhumanist är det därför lite spännande när det kommer ett stycke om etik. Ett stycke på hela tre korta stycken. Etik-stycket kan sammanfattas med "vi vill göra bra saker fast kan acceptera att vi gör lite dåliga saker också".

Finanspolicyn slår fast att kommunen kan investera i företag som till max 10 % ägnar sig åt verksamhet som rör krigsmaterial, pornografi, alkohol och tobak. Dessutom är det okej så länge man inte "uppenbart" bryter mot internationella konventioner som ILO (om arbetsrätt), barnkonventionen, mänskliga rättigheterna och internationella miljökonventioner.

Vi diskuterade detta ganska mycket i Vänsterpartiet. Teori stod mot praktik. Å ena sidan vill vi att kommunen ska agera totalt etiskt, inte bara till stor del, å andra sidan vet vi att kontrollen av etiska placeringar är svår. Men sådan är ju kapitalismen.

Vi yrkade i kommunfullmäktige att ta bort de 10 % och kräva totalt etiska placeringar, samt att ta bort ordet "uppenbart" och kräva att företag vi investerar i inte alls får bryta mot internationella konventioner. Dock slutade ärendet med en återremiss, ärendet skickas tillbaka för att diskuteras lite mer. Det är ju visserligen bra. Men ibland måste man bara bestämma sig.

Vem bestämmer (i skolans värld)?

Utbildningsnämnden i Lund hade idag ett 6,5 timmar långt möte. Sex och en halv timme! Efter två timmar hade vi klarat av två punkter, båda informationspunkter med föredragningar, och hade 13 beslutspunkter kvar... Tack och lov har nämnden mycket bra mötesfika!

En av informationspunkterna handlade om lärarfortbildningsmetoden "Bedömning för lärande". Jag erkänner helt och fullt att jag inte har helt och hållet koll på hur det fungerar, mer än att det är en metod för diskussion mellan lärare om just frågor som rör bedömning av elevers arbete. Metoden har varit  omdiskuterad bland lärare i Lund ett tag. Kritiken har nått lärarnas fackförbund har nått politiker i nämnden. Och då uppstår frågan: Vem är det som bestämmer?

På dagens nämndsmöte berördes "Bedömning för lärarande" vid två tillfällen. Dels som en av informationspunkterna i början, då två av gymnasierektorerna berättade hur de arbetar med projektet på sin skola. Dels benämndes projektet som en av fyra punkter som alla gymnasieskolor ska arbeta med i kvalitetsarbetet under läsåret. Kritiken som har framförts mot metoden har handlat om att det är påtvingat, tar för mycket tid och helt tar över all (individuell) fortbildningstid bland lärarna. Därför fanns förslag från politiker i nämnden om att stryka "bedömning för lärande" som en av de fyra kvalitetspunkterna. Och frågan ställdes på sin spets: Vem är det som bestämmer i skolan?

Politikerna 
Vi politiker är valda för att representera folket. Vi ska inte vara experter, expertisen finns hos våra förvaltningar och tjänstemän (inklusive lärarna). De beslut vi fattar ska grundas på att de gemensamma resurserna ska användas på ett sätt som gynnar Lunds kommun och dess medborgare, grundat på det förtroende medborgarna har gett oss. Fattar vi "fel" beslut blir vi bortröstade i nästa val. I Lund har vi valt den ekonomiska modellen "skolpeng". Alla skolans pengar (efter det att förvaltningskansliet är betalt) går direkt till rektorerna för att fördelas mellan skolans olika budgetposter.

Rektorerna 
Rektorerna är de främsta tjänstemännen i skolans värld, om man ser till styrdokumenten. I skollagen och läroplanen ges rektorerna mycket makt och mycket ansvar. Rektorerna är ansvarig för att lärarna har rätt utbildning, att arbetsmiljön är bra, att budgeten följs, att elever inte far illa. Det är rektorerna i egenskap av representant för arbetsgivare, som fattar beslut, efter att ha förhandlat med lärarna, och det är rektorerna som är ansvariga för nästintill hela skolans budget.

Lärarna 
Lärarna är de som genomför skolans kärnverksamhet - undervisningen. Lärarna bestämmer vad som händer i klassrummet (tillsammans med eleverna!). De möter föräldrar och är skolans ansikte utåt. Lärarna har utbildning för de arbetsuppgifter de gör och håller sig uppdaterade på både fakta och metoder. Om inte lärarna håller måttet blir det ingen bra verksamhet.

Kvällens sakfråga - Vem är det som bestämmer vilken metod för fortbildning som skolorna ska använda? - är en intressant fallstudie i frågan om makt. Är det lärarna, i egenskap av de som ska genomgå utbildningen, rektorerna i egenskap av de främsta ansvariga för undervisningen eller vi skolpolitiker, som folkets representanter? Och vad händer när lärarnas fackförbund, efter att ha förhandlat med rektorerna och kanske inte helt nått sina mål, går till politikerna med sina krav - är vi politiker då representanter för kommunen och alltså arbetsgivare, eller representanter för folket, som ju lärarna är en del av? Ekvationen blir än svårare när samma personer är både politiker och lärare, eller har goda vänner eller f.d. kollegor som är lärare... Det är då väldigt lätt hänt att beslut som borde fattas på en nivå, lyfts till en helt annan.

Det hela slutade (nog) iallafall med att rektorerna fick bestämma. Skrivningarna om "Bedömning för lärarna" fick stå kvar som en del av förvaltningens kvalitetsarbete, men det framstår inte som att politikerna har beslutat detta utan som att vi bara konstaterar att detta arbete pågår. På så sätt stöter vi oss inte med de kritiska lärarna (det vill säga våra väljare och vänner/kollegor) eller med rektorerna (alltså några av våra främsta tjänstemän). En typisk politikerlösning, inte säga något, ingen blir varken nöjd eller missnöjd... 

Samtalstonen i politiken, en fråga om relationer och förtroende

Lite då och då har kommunfullmäktige "demokratidag", en dag med fortbildning för ledamöterna. Förra gången åkte vi på utflykt i östra delen av kommunen, allmänt kallad "byarna", och åt lunch på regementet P7, och denna gången hade vi seminarium om "samtalstonen i politiken". Under förra året gick debattvågorna stundtals höga i kommunfullmäktige-debatten och en diskussion om just samtalston ansågs vara på sin plats.

Samtalstonen i politiken. Den tåls verkligen att tänka på, ur en massa olika perspektiv:

- Hur pratar vi med varandra i talarstolen?
- Genom sociala medier?
- I kaffepausen (om vi alls pratar med varandra över partierna då)?
- Internt i våra partier?
- Med väljarna och medborgarna?

För pratar, det gör vi. Massor...

Diskussionen leddes av Agneta Blom, forskare på Örebro universitet, utifrån ett material som tagits fram av Sveriges kommuner och landsting, SKL. Vi fick se några filmer som visar på vanliga situationer i de politiska samtalen, och diskutera dessa utifrån olika scenarier. Titta och fundera själv! http://www.skl.se/vi_arbetar_med/demos/demokratiutveckling/seminarier_och_utbildning_demokratiutveckling/interaktiv_utbildning/samtalstonen_i_politiken

Och hur pratar vi med varandra i talarstolen då? Och i fikarummet? Det är så väldigt olika. Jag är skolad i ungdomsförbundet Ung Vänster, där samtalstonen stundtals var väldigt hård. Då var vi överens om att vår roll inte var att bli kompis med de andra ungdomsförbunden och inte hänga med dem efter debatter. På bokbord skulle vi vara tydliga med att vi inte stod där för att det var skoj utan för att vi hade ett budskap som skilde sig från många andras.

När jag blev invald i kommunfullmäktige förändrades min syn på politiken och relationen till andra partier. I början var det viktigt för mig att vara en bra representant för mitt parti. Jag klädde upp mig och var noga med hälsningsritualerna (man tar i hand med alla på alla möten...) och vara trevlig. Jag är väldigt glad för att jag gjorde det, för det grundlade bra relationer med många politiker ur andra partier. En person som man har en bra relation med och en positiv bild av är det mer sannolikt att man också kan ha ett bra samtal med, även i talarstolen. Risken att man säger elaka saker till personen som man precis haft en trevligt samtal med över en kopp kaffe är helt enkelt mindre.

För jag tycker att man ska vara trevlig. Man vinner ingenting på att provocera, någonsin. En person som blir provocerad blir arg, och man säger saker som man inte har tänkt eller borde säga. Det gynnar inte mig om jag provocerar en motståndare till att, låt oss ta ett exempel, dra "kommunist-kortet". Jag måste då försvara mig och fokus flyttas från det jag vill ha sagt till det försvarstal som jag måste hålla. En sådan situation förstör det politiska samarbetet framöver, vilket såklart är viktigare att tänka på för ett stort parti än för ett litet som vänsterpartiet. Men även vänsterpartister vill kunna förhandla och kompromissa med motståndarna ibland.

Politik handlar om förtroende, och jag tror att man har bättre förtroende för en person som håller sig trevlig, lugn och sansad, än en som inte gör det. Visserligen förväntar sig säkert vissa av mitt partis väljare att jag ska skälla ut borgarna i debatter (borgare är ju ändå borgare...), men jag tror mer på att visa på skillnaderna i våra olika synsätt och helt enkelt låta folk välja. Det tror jag fungerar bäst om man är trevlig och lugn, inte provocerar och inte attackerar varandra på ett personligt plan.

December-KF: Sommarkort till barn i behov av stöd!

Hela oppositionen, vänsterpartiet, socialdemokraterna, miljöpartiet och demokratisk vänster, har tillsammans lagt en motion om att sommarkort ska kunna ges gratis till barn i familjer som får försörjningsstöd (efter ansökan). Idag finns ett speciellt fritidsstöd och ett speciellt internet-stöd att stöka inom försörjningsstödet, för att underlätta för barn i familjer med ekonomiska svårigheter. Vi i oppositionen föreslog i en motion att även sommarkort ska läggas till det stöd som nu redan finns att söka.

Försörjningsstöd är en svår fråga. Det är ett ekonomiskt stöd som ingen egentligen vill ha, istället strävar man efter egen försörjnings såklart. Vägen till att få försörjningsstöd är också lång och hård. Ens egen och familjens ekonomi och ägodelar granskas i detalj, innan försörjningsstöd beviljas. När försörjningsstöd väl har beslutats är det upp till den enskilde att planera och genomföra sina inköp av olika saker som behövs. Det ger en möjlighet att ändå bestämma själv vad man vill ha och behöver, även om ramarna är mycket snäva, vilket ger en viktig frihet och självständighet.

Vi har ändå valt att lägga en motion med de andra rödgröna partierna som pekar ut just sommarkortet med fria resor på tåg och bussar i Skåne under sommaren, som något vi anser bör finnas för familjer i behov av stöd. Ett sommarkort ger inte bara en chans för ungdomarna att få minnen att berätta om när de kommer tillbaka till skolan, utan har även andra positiva effekter. Ungdomarna kan få åka på utflykter och se historiska och nutida viktiga platser som de kanske tidigare bara har läst om, de får en chans att genom friluftsliv lära känna skog och mark, att öva sin simkunnighet och vattenvana, och inte minst (för de äldre ungdomarna) lära sig att klara sig själv och resa runt på egen hand under några timmar. Dessa positiva effekter tycker vi räcker för en satsning på ungefär 200 000 kr, enligt socialförvaltningens beräkningar.

Men borgarna tyckte inte så. De räknar gärna upp alla bra saker som händer i Lund på sommaren, men utanför Lund verkar det inte vara nödvändigt att ta sig. Synd. Vi tror att det hade kunnat vara en riktigt bra grej.

December-KF: Klimatfrågor och feminism

Kommunfullmäktige har rullat på ytterligare några timmar. Vi har hunnit behandla tre motioner. De första två handlade om klimatfrågor på olika sätt: Att främja cykeltrafik samt biogasproduktion. Det var två ganska yviga motioner med från början väldigt många att-satser, som kokades ner i kommunstyrelsen till några per motion. De blev avslagna av den borgerliga majoriteten båda två, med motivering att det som lyftes fram redan finns. Det är delvis sant, men samtidigt är det synd att ytterligare ansträngningar inte kan göras på klimatområdet.

Vi i vänsterpartiet stödde alla förslagen, utom ett förslag om att det kommunala parkeringsbolaget ska ta över parkeringsansvaret även när det gäller cykelparkeringen. Motiveringen var att flytta fokus från bilar i parkeringsbolaget till cyklar, men vi vill inte flytta verksamhet från kommunen, där det finns mycket insyn och styrning av demokratiskt valda politiker, till ett bolag, med mycket mindre insyn. De andra förslagen var bra och viktiga saker om att även samla in matavfall i fler kommunala verksamheter och att plantera buskar och träd för att skapa lä runt cykelbanor.

Nu diskuterar vi en motion om stöd till våldsutsatta papperslösa kvinnor, en grupp som är speciellt utsatt eftersom de många gånger inte vågar kontakta myndigheter i rädsla att bli utvisade ur Sverige. Motionen vill att kommunen ska fatta ett beslut om att en persons "legala status" (om man har ett uppehållstillstånd/medborgarskap eller inte) inte ska vara av betydelse för en person som söker hjälp och stöd när det exempelvis handlar om våld eller i hemmet. Socialnämndens moderata ordförande menar att detta redan görs, enligt praxis tar inte socialförvaltningen någon hänsyn till en persons legala status när denna söker hjälp, och vill därför "besvara" motionen med att inga förändringar behöver göras. Det är väldigt synd. Ett principbeslut i frågan hade varit ett väldigt bra sätt för Lunds kommun att ta ställning för alla människors rätt till hjälp och stöd i krissituationer, och hade varit något att luta sig tillbaka mot inför kommande svåra beslut som socialförvaltningen fattar varje dag.

December-KF: Stärka barns rättigheter

Lunds kommun har äntligen tagit fram en ny strategi för att stärka barns rättigheter! FN:s barnkonvention är sedan flera år tillbaka svensk lag. I barnkonventionen finns en viktig princip om att alla beslut ska vara i enlighet med barnets bästa (artikel 3). Lunds kommun beslutade för tio år sedan att  barnkonsekvensanalyser ska göras inför varje kommunalt beslut som påverkar barn. Vissa delar av kommunen har varit väldigt bra på att i sina beslutsunderlag som vi politiker får och där analysera beslutets effekter för barn. Den första nämnd jag satt i, Barn- och skolnämnd Lund Öster, har ett par tjänstemän som är fantastiskt bra på detta. Andra förvaltningar har varit otroligt dåliga på barnkonsekvensanalyser, och nästan systematiskt obstruerat och slentrianmässigt tramsat i frågan.

Nu har Lunds kommun äntligen, efter påtryckningar och upp-prioritering äntligen tagit fram en ny strategi för att stärka barns rättigheter. Strategin innehåller en bra bakgrundsbeskrivning om vad barnkonventionen säger, hur barns levnadsvillkor ser ut i Lunds kommun och hur och varför man ska arbeta med att stärka barns rättigheter. Strategin tar upp åtgärder på olika områden (t.ex. barns integritet och barns rätt att uttrycka sina åsikter) och visar på goda exempel inom Lunds kommun. En checklista har skrivits, där tjänstemän lätt ska kunna fylla i och skicka med till politiker för beslut, och en barnrättskommitté ska bildas.

För att få ett bra arbeta med att säkerställa att alla beslut föregås av en bra barnkonsekvensanalys och verkligen utgår från barnets bästa, krävs utbildning, engagemang och kontinuerlig utveckling. Vi politiker ansvarar nu för att våra förvaltningar och tjänstemän får utbildning i barnkonventionens grunder och syften, och får kontinuerligt stöd i hur de ska kunna göra bra barnkonsekvenser. Vi måste lyfta fram de tjänstemän som har god kunskap om barnrättsfrågor sedan tidigare och uppmuntra de som vill att vidareutbilda sig. Det är de tjänstemän med mest engagemang i frågorna som ska utgöra den barnrätskommitté som kommunen nu ska bilda.

Jag ser väldigt mycket fram emot att se den nya barn-checklistan användas i verkligheten!

Liveblogg: December-kommunfullmäktige i Lund

Det är kommunfullmäktige igen, "jippi" upprepar jag för mig själv för att hålla mig vaken, så här dagen före sista arbetsdagen innan några lediga juldagar. På dagordningen står motioner som rör skola (barnomsorgstaxan) och klimatfrågor (främjandet av cykelåkande) bland annat.

Mötet började med att Lunds kommuns/LKF:s stadsbyggnadspris delades ut. Årets vinnare är arkitekt Kjell Adamsson på Fojab, som gjort en mycket snygg och genomtänkt utbyggnad av ett vanligt radhus på Väster i Lund. Utbyggnaden innebar att en liten huskropp har byggts till till det ursprungliga huset, byggt på så sätt att den kan hyras ut eller användas som "generationsboende" (äldre förälder eller yngre tonåring får lite egen plats). I nomineringen pratades det om att utbyggnaden är en liten förtätning, och om tillbyggnaden används till uthyrning innebär det ju att ytterligare en bostad (ex. en studentbostad) har skapats!

Jag tänkte försöka live-blogga lite igen. Det var mycket längesedan sist, så längesedan att twitter har tagit över livebloggandets fördel. Men, twitter är bara 140 tecken, så vi kör lite parallellt och ser hur det går! Twittrar gör jag såklart på @gunnarssonhanna och #lundpol

Musikhjälpen: Tillsammans-heten för oss framåt, uppåt, vidare!

Jag har varit helt fast i Musikhjälpen under helgen. Mina arbetskamrater är stora fans och det har snurrat på jobbet hela veckan, och nu under helgen har jag verkligen inte kunnat slita mig. Tre så fantastiska programledare, som hela tiden håller igång, säger roliga saker och på ett otroligt fint sätt tar emot de människor som kommer på besök, ringer in eller hänger utanför buren. Man vill ju vara med varje sekund.

Man kan verkligen diskutera välgörenhet och privata bidrag till olika saker. Det finns fördelar och nackdelar och man kommer nog till olika slutsatser om man ser det ur ett pragmatiskt eller ett politiskt perspektiv. Jag tillhör de politiska rörelser som hellre ser gemensam finansiering av stöd till människor och grupper genom skattemedel, som betalas utifrån ekonomisk förmåga, men jag faller pladask för den insamling som Musikhjälpen genom Radiohjälpen gör den här veckan varje år sedan fem år tillbaka. Helt pladask.

Visserligen handlar det om pengar. Syftet är att dra in så mycket pengar som möjligt, och varje miljon (!) firas med jubel. 20 miljoner är en helt sanslös summa. Det är pengarna som är grunden i det hela, jakten på mer och mer och mer... Bössor med pengar nog att föda hela familjer i flera månader lämnas in till buren.

Men det är ändå inte pengarna som i slutändan står i centrum. I centrum står tillsammans-heten. Det faktum att vi alla är med gör saker tillsammans. Att alla kan bidra, med något litet eller något stort, med pengar eller arbetskraft. Och framförallt med sin vilja, sina känslor och sin glädje. Det är det som gör att jag älskar Musikhjälpen.

De tre programledarna jublar lika mycket över femtio insamlade kronor som 15 000. Barn som lämnar sina julklappspengar möts med glädjetårar och Tareq Taylors 600 000 insamlade kronor får samtliga att bryta ihop så att de måste spela en extra låt för att samla sig. Alla som har varit och samlat in pengar möts med lika mycket glädje, tacksamhet och jubel. Peppen från buren sprider sig, och känslan att alla kan vara med och att vi blir starkare om vi gör saker tillsammans når hela vägen genom livesändningen in i mitt vardagsrum. Glädjen i buren, hos alla de människor som med olika påhitt och initiativ gör rolig saker för att på sitt sätt bidra: Åker skidor, lagar mat, fixar cyklar, klipper hår, tatuerar... Allt detta tillsammans! Och jag älskar verkligen när folk tar av sin egen tid för att arbeta gratis för en gemensam sak. Det är något av det finaste som finns.

Vi är många som känner igen oss i glädjen att få vara med och kämpa för något, sätta mål och genomföra uppgifter, och vi som har varit ledare inom ideella föreningar (jag tänker framförallt på min tid på kåren) vet hur viktigt det är att peppa - visa att varje liten insats spelar roll, och att alla kan bidra på sitt sätt! Om du är bra på att fixa cyklar, sjunga hejaramsor eller dra ihop after-work-pubar - gör då det! Och kom ihåg känslan av att vi är många, som sprider glädje, kraft och kärlek. Inte bara för pengarna (i det här fallet), utan för att känslan att vara med och göra saker tillsammans! Kodjo, Gina och Jason - kram på er!

"Det tåls att sägas igen: vi är så himla glada att ni är med och bidrar! Vi gör detta tillsammans"