Vill du läsa kommunstyrelsens "hemliga" handlingar?

Idag är det höstens första kommunstyrelsemöte. Kommunstyrelsens dagordning, med sina 30 ärenden, är offentlig och finns att se på kommunens hemsida. Läs den här.

Tyvärr ligger inte kommunstyrelsens handlingar uppe på hemsidan, vilket gör det svårt för lundabor som vill ta del av beslutsförslag och argumentation bakom ett ärende som är uppe i kommunstyrelsen. Detta är något som vi i Vänsterpartiet ofta har påtalat som ett stort demokratiproblem och vi har föreslagit att alla handlingar, förutom de fåtal som det är sekretess på (riktigt hemliga handlingar), ska läggas upp på kommunens hemsida. Men så är det tyvärr inte idag. Man kan ju tro att kommunstyrelsen har något att dölja...

Vi tycker såklart att alla som vill ska kunna få läsa underlagen till kommunstyrelsens beslut. Om det är något som du är extra intresserad av på kommunstyrelsens dagordning är du därför väldigt välkommen att höra av dig till mig så löser vi det! Mejla då till hanna.gunnarsson@vansterpartiet.se.

All in på kommunpolitik!

Det blir all in på kommunpolitik för mig den här hösten, alltså kommunpolitik som huvudsaklig sysselsättning och huvudsaklig inkomstkälla. Jag är alltså just nu heltidspolitiker, vilket ger mig väldigt blandade känslor. Under hösten kommer jag att lägga den största delen av min tid på att utföra mina politiska uppdrag i kommunstyrelsen, dess arbetsutskott, kommunfullmäktige och utbildningsnämnden med dess presidium, samt vara en av två "partiföreträdare" för Vänsterpartiet i Lund. Och jag som vanligtvis motarbetar det här med heltidspolitiker så mycket jag kan.

Egentligen vill jag jobba på ett riktigt jobb och vara politiker på fritiden. Men det är lättare sagt än gjort. Mitt nästan ett år långa vikariat på Lunds universitet gick ut den siste juni. Under sommaren har jag vridit och vänt på vad jag egentligen vill och orkar göra. Målsättningen har varit att söka jobb, men mina politiska uppdrag gör att jag är begränsad i mitt jobbsökande. För att överhuvudtaget ha möjlighet att gå på möten i den takt som krävs för de uppdrag jag har måste jag jobba i Lund (och gärna i centrala Lund). Transporttiden till möten på Stadshuset, Rådhuset och utbildningsförvaltningen får inte vara längre än en kvart. Mina politiska uppdrag kräver nästan 20 % tjänstledighet (på udda timmar), vilket gör att jag måste ha ett jobb som är skrivbordsbaserat och utan alltför många jobbmöten. Och så får det ju gärna vara roligt och inte alltför ansträngande, jobbet får inte bli ytterligare ett stressmoment vid sidan om politiken.  Kombinationen av detta är ju inte helt lätt. Det finns jobb som funkar, men jag är ju inte ensam om att vilja ha dessa guldklimpar på arbetsmarknaden. Ett lärarjobb, som jag är utbildad till, fungerar inte alls med ovanstående kriterier...

Att jobba vid sidan om politiken har varit viktigt för mig senaste året. Ett riktigt jobb har gett mig en identitet som inte bara handlar om att vara "en ung duktig kvinna i politiken" utan också något annat. Jag vill kunna säga "jag jobbar på arbetsplats x men jag är också kommunpolitiker på fritiden" istället för "jag är politiker". Självförverkligandet i att ha ett riktigt jobb har varit viktigare det senaste året än vad jag trodde att det skulle vara när jag hoppade på vikariatet på universitetet förra sommaren. Det har inneburit stolthet, stabilitet, verklighetsförankring, riktiga arbetskamrater och såklart inkassering av vuxenpoäng.

Politiken är en smutsig bransch som jag helst inte vill vara i klorna på helt och hållet. Men nu är jag det ett tag framöver, och just idag känns det väldigt bra. Jag har privilegiet att bestämma helt och hållet själv över min egen tid, och kan, som idag, gå på ett morgonmöte, sedan åka iväg och spendera större delen av dagen med en vän, för att komma tillbaka till Lund och ha ett eftermiddagsmöte och ett kvällsmöte. Det är ju helt fantastiskt lyxigt ändå - fram till dess att man sitter här på partilokalen i november, och kämpar sig igenom en hel dag själv, utan arbetskamrater och knappt utan att prata med någon annan människa. Men det tänker vi inte på nu...

Gott nytt kommunpolitiskt år!

Nu är det höst! Eller iallafall ny kommunpolitisk säsong. Man kan väl säga att kommunpolitikens budgetmöte i juni är som kyrkans advent, avslutning av ett år och start på ett annat. Och efter en kommunpolitisk semester (sista mötet var runt 20 juni) så drar vi nu igång med en rivstart. Det känns faktiskt riktigt bra.

Idag har kommunstyrelsens arbetsutskott sitt första möte, imorgon har jag presidiemöte med utbildningsnämnden på morgonen och kommunfullmäktiges valberedning på eftermiddagen. På onsdag är det första kommunstyrelsemötet, med 30 punkter på dagordningen (som vanligt). Då är vi igång på riktigt.

Jag ser fram emot en spännande och intressant kommunpolitisk höst, som vanligt, och hoppas på effektiva möten, trevliga diskussioner och sakliga debatter! Och vågar nog lova lite mer frekvent bloggande.

Om ett år och en månad är det riksdagsval. Dags att dra upp tempot lite nu!

Heja centerpartiet!

Den kommunpolitiska hösten håller på att dra igång. På alla håll och kanter dammas argumenten av och twitterkontona börjar vakna till liv (där rekommenderas framförallt det moderata kommunalrådet Christer Wallin, @cwallin, vars konto ofta brukar kunna bidra med bränsle till debatten).

Även hos centerpartiet har man börjat vakna från sommardvalan, med en insändare i dagens Lokaltidningen, om Lund C och Clemenstorget (läs här). Det är väl i sig inte någon speciell insändare eller några nya argument, men i sann kommunpolitisk anda sliras det lite i texten. Centern, som enda uttalade förespråkare för att spårvägen ska gå runt Clemenstorget, utnämner Miljöpartiet och Vänsterpartiet som sina huvudmotståndare, som de partierna som skulle vara ledande i att spårvagnen ska dras diagonal över Clemenstorget. Det är väldigt roligt, eftersom de fyra partier som uttalat la ett blocköverskridande yrkande i frågan på kommunstyrelsen i april istället var moderaterna, socialdemokraterna, miljöpartiet och kristdemokraterna. Det är lite mer än "miljöpartiet, vänsterpartiet, m.fl" som centern skriver i sin insändare. Vänsterpartiet och folkpartiet (!) hade istället ett gemensamt yrkande med en lite annan inriktning. Ett mer sanningsenligt sätt att formulera insändaren, för att visa hur majoriteten i frågan egentligen ser ut, vore att skriva "moderaterna, socialdemokraterna, m.fl.". Men det var kanske jobbigt för centern att leta upp protokollet och enklare att dra fram det "farliga" rödgröna kortet (som vanligt)?

Hur som, vi är taggade för debatt! På onsdag är det höstens första kommunstyrelsemöte. Det lär bli ett långt möte (som vanligt) med trettio härliga punkter på dagordningen!  

Om Anton Abele, politikens villkor och politikernas vardag

Idag var Anton Abele, moderat riksdagsledamot, sommarvärd i Sommar i P1. Lyssna på programmet. Abele inledde sin politiska aktivitet genom att starta en facebookgrupp mot gatuvåld för några år sedan. Efter valet 2010 blev han Sveriges yngsta riksdagsledamot någonsin. Facebookgrupper och luddiga budskap om fred och frihet är en diskussion i sig, och Abeles sommarprat är värd en egen diskussion.

Abeles en och en halv timme långa sommarprat innehöll, förutom en biografi med personlig kavalkad genom viktiga händelser i livet (som alla nya sommarpratare gör), en kritisk diskussion om politikerrollen och politikernas vardag. Den senare mynnade ut i att Abele berättade att han inte kommer att kandidera till ytterligare en mandatperiod i riksdagen.

Eftersom jag själv funderar väldigt mycket på politikerrollen och politikers vardag, känns detta som ett väldigt bra tillfälle att sväva ut i några tankar utifrån Abeles sommarprat.

1. Politik tar lång tid

Politik tar fruktansvärt lång tid. Detta är ofta den största kritiken mot oss politiker, framför allt när man pratar med ungdomar. Att politik tar tid är ingen vi ska hymla med eller släta över. Vi har en lång demokratisk process med utredningar och diskussioner innan ett beslut kan fattas. Att det ibland går ett år från att en fråga lyfts till att beslut fattas kan vara svårt att förstå och acceptera (och ja, ibland tar det alldeles för lång tid) men det är nödvändigt för att beslut ska kunna gå att genomföra.

2. Att vara politiker är ibland häftigt men ofta ganska tråkigt, jobbigt och kallt

Det mest intressanta i Abeles sommarprogram är den kritik han riktar mot sin egen partiledning och kollegor, om att det sällan hörs något positivt bland politiker och tjänstemän. Det klagas mycket, man varken hjälper, uppmuntrar eller berömmer varandra. Det är sant. Att vara politiker är ett smutsigt jobb. Ibland kan det vara häftigt, man får gå på middagar, invigningar och träffa spännande människor, men oftast är det tråkigt, jobbigt och kallt. Alla partier har sina inre konflikter, konkurrensen är ibland stor, vänskap eller trevligheter över partigränserna ses sällan som något positivt och i slutändan är du ensam med dina högar av dokument att läsa in dig på, på kvällar och helger...

3. Möjligheten för en enskild politiker att påverka är liten

Politiken finns i en ond cirkel. Som aktiv i utomparlamenteriska organisationer eller i facebookgrupper förstår man snabbt att det är inom partipolitiken som besluten fattas (så var det för mig när jag satt i region Skånes ungdomsråd). När man sedan har gått in i partipolitiken inser man att det är inom politikens politiska majoritet besluten fattas, och när man väl är där inser man att det ändå är den som är högst uppsatt som bestämmer. En enskild politiker har svårt att påverka. Vi kan lyfta frågor på dagordningen, men det krävs alltid uppbackning från parti/kommun/riksledning för att få det genomfört.

4. En politiker har ingen fritid

En annan bestående känsla från Abeles sommarprat är avsaknaden av ledig tid. Man får kämpa och vara mycket bestämd om man ska lyckas hålla mer än en kväll ledig i veckan. Privata helgaktiviteter måste ofta bokas in långt i förväg om man inte vill riskera att just den helgen en vän vill fira sin födelsedag redan är uppslukad av politik. Möjligheten att spontant träffa väljare (eller vänner!) är näsan obefintlig, framförallt för den som är fritidspolitiker och har ett riktigt jobb också. Men det gäller även i högsta grad i riksdagen. Om det är värt det? Tveksamt.

5. Politik är ett hantverk som kräver erfarenhet

I Studio Ett (också det radions P1) diskuterades Abeles sommarprat av en statsvetare och en moderat partikollega. På frågan om en så ung person bör kunna bli vald till politiker är statsvetaren tveksam. Politik är ett hantverk, det är inget man lär sig över en eftermiddag. Procedurerna är specifika (rätt som det är springer man in i en bestämd kommunjurist...), man ska lära sig att förhandla och måste förstå vad man måste läsa och inte. Jag tror att man bäst lär sig det genom att lära av andra, genom att vara ersättare till en mer erfaren politiker och på så sätt kunna gå lite bredvid och med tiden få tyngre och tyngre uppdrag (om man vill ha det). Det är lovvärt att en artonåring utan vidare tidigare erfarenhet av partipolitik blir riksdagsledamot, men det är kanske inte helt lyckat. Den uppbackning som Abele efterlyste i sitt sommarprogram finns inte. När du är högst upp måste du kunna klara dig själv.

6. Det finns MÅNGA sätt att få utlopp för sin vilja att framföra sina åsikter och påverka!

Vi är ganska fixerade vid partipolitiken och det parlamentariska arbetet. Abele avslutade sitt sommarprogram med att meddela att han inte ställer upp till riksdagen igen, utan att han kommer söka efter andra arenor för sin vilja att förändra. Vi pratar mycket om detta inom vänstern, att det parlamentariska arbetet är en del i mängden och inte kronan på verket. Folkrörelserna, de ideella föreningarna och sammanslutningarna, medier, forskare och många andra grupper har sin roll och plats i det demokratiska samhället. Förhoppningsvis hittar Anton Abele sin nya roll någonstans där.  

Påväg till Almedalen!

Jag åker till Almedalen, politikerveckan i Visby, för tredje året i rad. Det här året är vi ett än större gäng än förra året: 6 personer, alla med bakgrund i studentkårsvärlden. Det lär bli en del fokus på utbildnings- och högskolepolitik. Den mest refererade händelsen hittills i vår lilla delegation är att Högskolan Gotland i början av veckan (1 juli) blir Uppsala universitet Campus Gotland istället!

Vi kommer campa, som vanligt, på Norderstrands camping. Denna gången i ett stort sexmannatält (som vi ska sätta upp i mörkret runt midnatt). Det kommer bli najs! Vi lyxar till det med att ha bilen med över, och hoppas kunna ta oss utanför Visby första eller sista dagen för att göra något annat än politikhysteri. 

Även det här året har jag valt att åka till Almedalen på egen bekostnad, och inte med den delegation som Lunds kommun skickar. En stor delegation av politiker och tjänstemän till en total kostnad på 450 000 kronor (boende, resor och arrangemang). Jag och Vänsterpartiet har motsatt oss kommunens deltagande eftersom det är mycket dyrt och mycket oklart med vilket syftet är (förutom att "vara med" och "visa upp sig"). 

Men trots det är det fantastiskt kul att åka till Visby den här veckan! Det hålls seminarier om precis allting, alla ministrar, opinionsbildare, föreningar och journalister är på plats. Det händer saker i varje gathörn och man får tillfälle att lyssna live på alla partiledare. Dessutom, ej att förglömma, frukost, lunch och mingelmiddag på olika seminarier! 

Jag ser helt enkelt fram emot en riktigt rolig semestervecka! 

Viktigt att detaljstudera programmet! 

Ungdomsinflytande runt en grillplats

Vårens sista politiska möte hölls runt en grillplats i Skrylle. Ungdomstinget hade isländska vänner på besök, från ett ungdsomsråd i en liten ort strax utanför Reykjavik. De hade varit i Lund en vecka och avslutade med en natt i stuga i Skrylle. Vi var två politiker som var inbjudna som underhållning vid lunchen!

Staden som de isländska ungdomarna kom ifrån var ungefär i samma storlek som Dalby, och möjligheten att komma de styrande politikerna nära var stor. De hade ofta möten med borgmästaren och upplevde att det de ville säga gick fram och att de blev hörda. I en stad av Lunds storlek är detta lite svårare. Vi pratade lite om vilka olika prioriteringar som en politiker måste göra när det gäller att ha kontakt med folk (ska man t.ex. satsa på att träffa grupper man redan står nära eller ska man träffa grupper som man inte känner sedan tidigare?), om det här med att vara heltidspolitiker eller fritidspolitiker och vilka olika konsekvenser det får och om olika sätt att göra sig hörd. 

I Lund har vi ett fantastiskt Ungdomsting som vi är mycket stolta över, men vi har ibland tendensen att luta oss tillbaka och bli alltför nöjda och stolta. Lundaungdomarna har skickat in ett förslag om att sänka åldern för medborgarförslag (som nu är 16 år), vilket är vettigt. Kanske är 12 eller 13 år bättre. Vi måste också bli mycket bättre på internet och sociala medier i kommunen: så att handlingar till möten läggs ut och information sprids på ett sätt som lätt når fram till ungdomar. Det finns en del att göra. 

65 miljoner mer till skolan än borgarna!

Kommunfullmäktiges budgetmöte rullar på. Tidigare idag hade vi ett par timmars debatt om skolan. Vanligtvis brukar skoldebatten ligga sist på kommunfullmäktiges tvådagarsmöte, vilket har kritiserats många gånger. Skolan är ju ett område som Lunds politiker ofta och gärna diskuterar, skolan i Lund har ju ett "starkt varumärke" i utbildnings-Sverige. Därför har vi det här året kastat om ordningen bland nämnderna, så att skolorna kommer först. Mycket bra! Vi fick därför en pigg skoldebatt, till skillnad från den lite trötta debatt som det innebär att prata skola fredag kväll.

Det är kul att vara skolpolitiker i Lund, såklart. Vi har skolor med gott rykte, landets högsta andel elever.  med högskolebehörighet, överlag mycket goda resultat och engagerade välutbildade lärare. Vänsterpartiets budget innebär 65 miljoner mer till skolan i Lund än den borgerliga budgeten. Det är fasligt mycket pengar. I debatten hördes borgerliga röster om att "pengar inte är allt", "mer pengar innebär inte nödvändigtvis bättre kvalitet och resultat". Det är en intressant diskussion, som visar på olika sätt att se på det här med pengar. Vad är egentligen pengar? Pengar för mig är anställda. Ett visst antal pengar kan delas upp i ett visst antal löner, som betyder ett visst antal anställda. Mer pengar ger alltså mer anställda. Ett ökat antal vuxna i skolan är nödvändigt. Det ger inte bara möjlighet att minska barn- och elevgrupper utan ger även lärarna en bättre arbetsmiljö. Fler lärare i skolan innebär en större trygghet för lärare när de är lediga för fortbildning, då det finns bättre möjlighet för redan involverade lärare att ta över klasser och lektioner istället för tillfälliga vikarier. På så sätt minskar en del av stressen för lärarna samtidigt som fler möjligheter till fortbildning öppnas. Samma resonemang kan användas på andra uppgifter, som handledning av lärarstudenter och nya lärare.

Ja, det är väldigt trevligt att vara skolpolitiker i Lund. Men det är också en utmaning. Våra gymnasieskolor är fulla, en diskussion pågår om en eventuell framtida femte gymnasieskola. Gymnasiefriskolorna i Lund går ganska dåligt, med låga ansökningssiffror. Risken är stor att fler skolor stoppar sin antagning eller till och med  lägger ner/säljs vidare (så som hände med Lunds John Bauer-skola nyligen). Våra gymnasieskolor är också väldigt segregerade. Tre av fyra skolor har nästintill bara teoretiska program och en av fyra nästan bara praktiska. Det är verkligen inte bra och något vi verkligen måste se över och förändra, och ett ärende om det  kommer upp på utbildningsnämnden till hösten.

Våra satsningar på 65 miljoner kronor mer till skolan än den borgerliga budgeten är välbehövliga för att förstärka den redan goda kvaliteten i Lunds skolor.

65 miljoner mer än borgarna till skolan!

Kommunfullmäktiges budgetmöte rullar på. Tidigare idag hade vi ett par timmars debatt om skolan. Vanligtvis brukar skoldebatten ligga sist på kommunfullmäktiges tvådagarsmöte, vilket har kritiserats många gånger. Skolan är ju ett område som Lunds politiker ofta och gärna diskuterar, skolan i Lund har ju ett "starkt varumärke" i utbildnings-Sverige. Därför har vi det här året kastat om ordningen bland nämnderna, så att skolorna kommer först. Mycket bra! Vi fick därför en pigg skoldebatt, till skillnad från den lite trötta debatt som det innebär att prata skola fredag kväll.

Det är kul att vara skolpolitiker i Lund, såklart. Vi har skolor med gott rykte, landets högsta andel elever.  med högskolebehörighet, överlag mycket goda resultat och engagerade välutbildade lärare. Vänsterpartiets budget innebär 65 miljoner mer till skolan i Lund än den borgerliga budgeten. Det är fasligt mycket pengar. I debatten hördes borgerliga röster om att "pengar inte är allt", "mer pengar innebär inte nödvändigtvis bättre kvalitet och resultat". Det är en intressant diskussion, som visar på olika sätt att se på det här med pengar. Vad är egentligen pengar? Pengar för mig är anställda. Ett visst antal pengar kan delas upp i ett visst antal löner, som betyder ett visst antal anställda. Mer pengar ger alltså mer anställda. Ett ökat antal vuxna i skolan är nödvändigt. Det ger inte bara möjlighet att minska barn- och elevgrupper utan ger även lärarna en bättre arbetsmiljö. Fler lärare i skolan innebär en större trygghet för lärare när de är lediga för fortbildning, då det finns bättre möjlighet för redan involverade lärare att ta över klasser och lektioner istället för tillfälliga vikarier. På så sätt minskar en del av stressen för lärarna samtidigt som fler möjligheter till fortbildning öppnas. Samma resonemang kan användas på andra uppgifter, som handledning av lärarstudenter och nya lärare.

Ja, det är väldigt trevligt att vara skolpolitiker i Lund. Men det är också en utmaning. Våra gymnasieskolor är fulla, en diskussion pågår om en eventuell framtida femte gymnasieskola. Gymnasiefriskolorna i Lund går ganska dåligt, med låga ansökningssiffror. Risken är stor att fler skolor stoppar sin antagning eller till och med  lägger ner/säljs vidare (så som hände med Lunds John Bauer-skola nyligen). Våra gymnasieskolor är också väldigt segregerade. Tre av fyra skolor har nästintill bara teoretiska program och en av fyra nästan bara praktiska. Det är verkligen inte bra och något vi verkligen måste se över och förändra, och ett ärende om det  kommer upp på utbildningsnämnden till hösten.

Våra satsningar på 65 miljoner kronor mer till skolan än den borgerliga budgeten är välbehövliga för att förstärka den redan goda kvaliteten i Lunds skolor.

Det är för mycket jippon

Den riktiga budgetdebatten är igång. Den inledande rundan blev mycket kortare än vanligt (bara 1,5 timme istället för en hel förmiddag), tack vare vissa "strukturförändringar". Vi har diskuterat oss fram till förändringarna bland partiernas gruppledare, just för att budgetmötena har varit (är) för långa och vi inte har hunnit med allt. Nu hinner vi med även kommunstyrelsens och den centrala budgeten för kommunkontoret innan lunch!

Vi i Vänsterpartiet började våra budgetyrkanden under de här två dagarna med att vara lite restriktiva. En av våra budgetsatsningar i den centrala budgeten är en indragning av "företagsstöd, jippon och lobbyism" Rubriken kanske är lite spetsig, "jippon" är ju inte precis ett positivt ord alltid. Vi tycker att kommunstyrelsen under den senaste tiden har varit alldeles för generös med bidrag och ekonomiska stöd till olika organisationer eller företeelser som många gånger är ytterst oklara med syfte och målsättning. "Mobile heights" och "Media evolutions" är två av dessa sammanslutningar som stödjer företag i största allmänhet. Det är träffar och nätverk och inspiration och... andra oklara värdeord. Ibland känns det som att vi pytsar in kaffepengar till fikaträffar där företagare träffas och ... ja... pratar med varandra. Vi vill hellre lägga dessa pengar på andra saker, som ger mer för flertalet av kommuninvånarna. En annan del av "jippona" är events som de ledande politikerna och tjänstemännen åker på. Två av de största eventen är Almedalen och Mipin (en internationell mässa för investeringar och byggande) dit ledande politiker och tjänstemän åker för att ... ja... prata med varandra och andra. Vi har också sedan tidigare gått emot en satsning på "InnoCarnivalen", en karnival om innovationer där vi istället för ett par dagars färgsprakande fyrverkeri vill ha mer långsiktiga och kontinuerliga satsningar på föreningslivet i Lund.

Kommunens samarbete med det privata näringslivet är viktigt. Precis som med alla andra medborgare och grupper bör kommunens politiker och tjänstemän ha goda kontakter och dialog med näringslivet. Kommunens främsta uppgift är att ha en riktigt bra offentlig verksamhet med bland annat skolor, samhällsbyggnad och planering, kollektivtrafik och kulturarrangemang. Detta är verksamheter som gynnar det privata näringslivet genom att bra välfärd lockar hit kommuninvånare som både kan vara anställda och/eller konsumenter i det privata näringslivet, en kollektivtrafik som gör att personer kan pendla till Lund för att arbeta och konsumera samt kulturarrangemang som också de gör Lund till en attraktiv stad. Det är detta Lund ska koncentrera sig på, inte stöd till flummiga "inspirationsträffar" eller event dit kommuntopparna får åka.