"Lund är en fantastisk stad! Bäst i landet!"

Hur många hade satsat pengar på att folkpartiet skulle inleda sitt budgetanförande med orden "Lund är fantastiskt"? Det verkar som om inledningen, och kanske hela anförandet, återupprepas varje år. Copypaste om hur bra det är i Lund, hur bra folk mår, hur duktiga folk är och hur många priser Lund vinner varje år. En lång uppräkning av vad vi blivit bäst i sedan förra budget-mötet, bland annat "bästa värmepumpskommun", något som ofta möts av lite fnitter när det nämns.

Jag älskar att bo i Lund, verkligen. Jag kommer förmodligen aldrig bo någon annanstans. Av många olika anledningar: kreativiteten, viljan, historian, litenheten, närheten. Jag har bott här hela mitt vuxna liv. Men Lund är också en kluven stad. Vid sidan om alla högutbildade, studenter med framtidshopp och politiker som slår sig vid bröstet finns också en förtvivlan. Bredvid de högutbildade finns de som känner att de har valt fel utbildning men som har svårt att byta riktning när vuxenutbildningen är begränsad och CSN-månaderna har tagit slut. Vid sidan om universitetsstudenterna finns de ungdomarna som inte vill gå högre utbildning, och som ses på med viss skepsis (om man ska uttrycka sig fint) från universitetslundaborna. En ungdom som inte börjar plugga på universitetet och därmed inte får det värdefulla studentlegget och studentbostaden, tvingas flytta från staden i jakt på bostad. Kanske till en stad med en större mångfald och förståelse för att högre utbildning inte är människans viktigaste mål i livet. Och vid sidan om politikerna som slår sig för bröstet finns de hemlösa, flyktingarna som vi inte kan ta emot på grund av bostadsbristen, förskolebarnen vars barngrupper nu ökar igen och de äldre och funktionshindrade som tvingas välja ett privat alternativ för vård och omsorg i avsaknad av kommunala alternativ.

Lund är en fin stad, men många gånger långt ifrån fantastisk.

"Utanför budget-mötet pågår livet som vanligt"

Inledningsanföranden i budgetkommufullmäktige är igång! Varje parti har 12 minuter på sig att presentera sin budget och sina visioner.

"Utanför lever folk sina riktiga liv i två dagar", sa kommunstyrelsens ordförande (m) i sitt öppningsanförande. Här inne sitter det 100 nördar instängda i 20 timmar. Tur att det regnar ute.

Moderaterna inledde med att släppa en liten överraskning. De borgerliga partierna kommer lägga in ytterligare ett par miljoner till lärarlönerna, något som de verkar ha kommit på de senaste tre veckorna. Det räcker inte, men det är såklart bra att de har tagit sitt förnuft till fånga och ser att resurserna i skolan inte räcker.

Socialdemokraterna redovisar tre tydliga satsningar för en aktiv arbetsmarknadspolitik. Satsningar för fler arbeten genom ökade resurser, en aktiv näringslivspolitik och fortsatt förstärkning av utbildning, på alla nivåer. Precis en sådan politik som Lund behöver för ökad rättvisa och välfärd.

Två dagars kommunfullmäktigebudgetmöte

Mitten av juni. Maj och juni är alltid de värsta månaderna. Inte nog med att jag jobbar i en organisation som lever i akademiska år, där juni avslutar året med allt vad det innebär, så har också kommunpolitiken samma årscykel. Kommunfullmäktiges budgetmöte i mitten av juni både avslutar och inleder året. Det är minst sagt hektiskt.

Vi började för en halvtimme sedan och har tagit oss igenom moderaternas inledningsanförande och lyssnar nu på socialdemokraterna. De inledande anförandena, som i år har begränsats både i tid och i form (kortare inlägg och inga repliker förrän efter alla anföranden är slut).

Jag måste erkänna att jag är minst sagt opepp, nästan likgiltig, inför det här budgetmötet. Det är mitt åttonde budgetmöte, åtta år med borgerligt styre, och det känns inte som det kommer något nytt! Alla partierna hyllar Lund ("fantastisk", "unik", "himmelriket på jorden") och konstaterar såklart att motståndarna skulle förstöra allt och driva staden till sin avgrund. Jag kan inte riktigt uppbåda energi för detta. En borgerlig budget är visserligen alltid en katastrof och något som är lätt att skjuta i sank. Men det kommer ju inte något nytt!

Ge oss våra 96 miljoner, annars...!

Kommunens budgetarbete är igång. Det innebär nedskärningar. Överallt. På alla verksamheter.

Det är inte jätteroligt att sitta på budgetberedning med kommunstyrelsens arbetsutskott i flera dagar. Varje nämnd kommer och presenterar sin budget för 2014. 45 minuter får de för att presentera hur läget ser ut nu, vad de behöver nästa år och vilka stora utmaningar de ser. Även om det såklart är otroligt intressant att få höra vad alla nämnder gör och se vad allt kostar, så är det samtidigt en väldigt deprimerande upplevelse. Det blir nämligen nedskärningar över hela linjen.

[Eller ”anpassningskrav”, som Kultur- och fritidsnämndens folkpartistiska ordförande lite skämtsamt kallade det. ”Anpassningskrav till en mindre budget, och vi lever såklart upp till kraven!”, som om det är en tävling om vem som kan ”anpassa” sin budget bäst till kraven på nedskärningar. En tävling om vem som är bäst i klassen på att skrota ”onödig” verksamhet.]

Priser och löner ökar...

Varje år räknat konjunkturinstitutet, en statlig myndighet, på hur mycket löner och priser kommer stiga de kommande åren. Varje år kostar saker lite mer och lönerna stiger lite. Detta påverkar alla, oss vanliga människor (vi, dock ej studenterna, tjänar lite mer, men får också betala lite mer i hyra), företagen (det kostar lite mer att köpa in saker att sälja och lönerna för de anställda ökar lite) och såklart kommunen. Kommunen köper en massa saker, allt från skolmat till blommor att plantera ut i parkerna, och har massor av anställda som ska ha löner.

... med 2,4 %...

Konjunkturinstitutet har räknat ut att priser och löner kommer stiga med i genomsnitt 2,4 % nästa år. Det betyder att alla verksamheter måste ha minst 2,4 % mer i budget för att kunna köpa lika mycket saker och ha lika många anställda. 2,4 % på kommunens kostnader på 4 miljarder är 96 miljoner. Så mycket måste kommunen satsa för att behålla verksamheten på samma nivå. Men kommunen har inte så mycket pengar.

... men nämnderna får bara 1 %...

Den borgerliga majoriteten struntar i konjunkturinstitutets 2,4 %. Eller ja, de tror nog på siffrorna, men de väljer att bortse från dem. Man skulle kunna säga att de väljer att flytta till en parallell verklighet. En verklighet där löner inte stiger och priser inte ökar. Istället väljer borgarna att ge alla nämnder bara en enda procent (1 %) för att täcka ökade löner och priser.

... och hur klarar man sig då?

En enda procent. Istället för två komma fyra. Vad händer då? Ja, det är ju ganska logiskt egentligen. Det kommer inte finnas tillräckligt mycket pengar för att betala ut alla löner och köpa samma saker som tidigare. Och vad händer då? Jo, då blir det nedskärningar, över hela linjen. Överallt.

I mitten av maj kommer den borgerliga majoritetens budgetförslag. I mitten av juni beslutar kommunfullmäktige om budgeten för 2014. Först då vet vi hur allvarligt läget egentligen är.

Men, njut nu av solen och ta ett par djupa andetag vårluft! Försök att inte tänka på de större barngrupperna i förskolan eller de mer stressade besöken av hemvården hos kommunens äldre...

Stäng Bangatan för personbilstrafik NU!

Kommunfullmäktige har fått in ett medborgarförslag om att stänga Bangatan, den gata som går förbi stationen, öster om spåren. Det är en gata som lider av totalt trafikkaos under rusningstid. Stadsbussar, regionalbussar, gångtrafikanter, cyklister, privatbilar och taxibilar samsas på en och samma gata. (Dessutom en gata med gatsten, vilket gör det hela värre...). Medborgarförslaget är dessutom väl underbyggt, med olika alternativ och konsekvenser.

Att stänga Bangatan för privatbilism är kanske den mest självklara och enkla politiska frågan i Lund. Vi måste sluta köra bil så mycket, framförallt av klimatskäl. En mycket stor del av utsläppen kommer från trafik, och de är otroligt enkla att ändra på - sluta köra bil så mycket. Åk mer buss! Det kan vara lite jobbigt för den enskilda människan, men i de allra flesta fall är det fullt möjligt.

Det går alldeles utmärkt att åka buss till Lund C från nästan alla delar av stan, både stadsdelar och orter utanför innerstan. För de få tillfällen då man måste åka bil till stationen går det lika utmärkt att hämta och lämna resenärer vid Västra stationstorget, där det både finns parkeringshus och korttidsparkering.

Det hela är väldigt lätt. Stäng Bangatan för personbilstrafik nu. Vänta inte. Utred inte mer. Inga konstigheter.

Prat, prat, prat, i dagarna två.

Om tre månader kör kommunfullmäktige budget-möte. I dagarna två, 08.30-22.30. Det är väldigt väldigt många timmar. Och såklart en budget på väldigt mycket pengar.

Men det är hemskt mycket pratade. Under våren har diskussionen kommit igång om hur vi ska göra för att göra budget-mötet mer effektivt, och kortare. Två hela arbetsdagar på möte är lång tid för oss ledamöter, framförallt för oss små partier som inte är så många som kan dela på arbetet (i Vänsterpartiet är vi bara 6 personer, på fyra platser).

Så hur gör man ett budget-möte mer effektivt? I kommunfullmäktige sitter 100 personer (varav 65 ledamöter med rösträtt). Alla är kanske inte jättepratglada, men en majoritet av ledamöterna står gärna i talarstolen både en och två och tre gånger under ett möte. Budgetmötet är ju ett viktigt möte, där vi förutom budgetyrkanden, har möjlighet att prata politik ur ett bredare perspektiv och lyfta mer ideologiska frågor.

På eftermiddagens möte med demokratiberedningen pratade vi om just detta. Kommunen har ingen möjlighet att sätta talartidsbegräsningar på de enskilda talarna, man får faktiskt inte det enligt kommunallagen. I Lund har vi en frivillig överenskommelse på fem minuters talartid i ett inlägg, men den som sitter ordförande får inte avbryta utan bara knacka lite lätt med en penna för att påpeka att tiden drar iväg.

Två möjligheter från Stockholm presenterades. På ett ställe har man bestämt att varje punkt på dagordningen får ta en viss tid, när den tiden har runnit ut får ingen mer prata (alla stryker sig frivilligt, eftersom ingen kan vägras prata enligt kommunallagen). På ett annat ställe hade varje parti fått varsin total talartid, beräknat på antalet mandat och partiets storlek. När den tiden är slut får ingen mer från det partiet prata.

Lund kommer nog inte göra något av de två ovanstående lösningarna. Vi enades dock om att försöka minska ner tiden för den allmänna debatten i inledningen av budget-mötet, så att bara en från varje parti får prata då. Det kommer förhoppningsvis korta ner mötestiden en del...

"Forskningsanläggning grundad på neutronspridning" (KF)

Dagens stora KF-ärende är en detaljplan! Och en väldigt speciell sådan: för en "forskningsanläggning grundad på neutronspridning". I dagligt tal kallas anläggningen ESS, European Spallation Source. ESS är ett av Lunds största projekt någonsin. Lunds universitet har fått bli värd för en jätteforskningsanläggning, där naturvetenskaplig forskning som har med typ fysik och sånt att göra, ska bedrivas. En stor mängd forskare förväntas komma till Lund för att använda sig av anläggningen. Den finansieras av flera länder tillsammans och kommer vara ytterst internationell. Läget i Lund är av stor betydelse. Nära till ett stort universitet och i en region med goda kommunikationer (inte minst en stor internationell flygplats). Tack vare, eller på grund av, ESS (och MAX IV som byggs av Lunds universitet i närheten) kommer Lunds kommun bygga ett helt ny stadsdel (Brunnshög/Solbjer) och en spårväg, för att klara av det antalet personer som kommer att verka vid ESS.

Även om det inte är Lunds kommun som bygger eller driver ESS är vi i högsta grad involverade. Lund kommer påverkas genom att fler kommer att bo och arbeta här, det kräver kommunal service, speciellt en (flera?) stor och välfungerande internationell skola. Även kommunikationerna, med snabb kollektivtrafik, är kommunens och regionens ansvar.

Men ESS är inte okontroversiellt. Den byggs på väldigt bra åkermark, och kommer innebära stor belastning på kollektivtrafiken, även om vi får till stånd en bra spårvägslinje. Vår internationella skola är fulltecknad redan nu, långt innan de stora forskargrupperna har anlänt. Vänsterpartiet har varit kritiska av dessa anledningar. Miljöpartiet har in i det sista stretat emot, men väljer nu att rösta för detaljplanen (men reservera sig mot det ändå). Vi har krävt att miljöpåverkan ska minimeras, att politiken kring de olika markköpen i området ska vara  transparent och renhårig och att spårvägens tidsplan måste hålla så att den är igång innan ESS är igång.

Jag tror att det blir bra till slut. Lund är en stad där forskning  och nytänkande på alla områden ska få mycket utrymme, både andligt och fysiskt. Det är en ära för Lund att få vara värd för ESS, men vi måste komma ihåg att det finns mer i Lund än bara ESS...

Och som kommunstyrelsens ordförande (m) sa i sitt anförande: "Och det är ju alltid roligt när någon annan betalar!"

Se även min partikamrat Mats Olssons blogginlägg om markköpen: Den fantastiska jordaffären. 

"Främlingsfienden inom oss"

Idag är det FNs dag mot rasism ("internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering"). Kommunfullmäktige har därför bjudit in Bengt Westerberg, f.d. partiledare för folkpartiet och idag regeringens utredare mot främlingsfientlighet. Hans anförande hade rubriken "främlingsfienden inom oss", och fokuserade på att man måste börja med att se sig själv och granska sina egna värderingar. Det var första gången han bjudits in för att prata inför ett kommunfullmäktige, och Westerberg tryckte på att lokalpolitiken kan göra stor skillnad i arbetet mot diskriminering och vardagsrasism. Westerberg citerade också ett långt stycke ur Jonas Hassen Kheimiris aktuella och omdiskuterade debattartikel "Bästa Beatrice Ask" (som var startskottet till twitterhashtagen #bastabeatrice). Ett kort anförande, inga dramatiska eller kontroversiella saker, men fint, viktigt och tankeväckande.

Lite oetisk verksamhet är väl okej? (KF)

Ikväll är det kommunfullmäktige. Fem timmar mer eller mindre intressant debatt, varav två i skrivandets stund redan är avklarade. Idag pratar vi om finanspolicy, taxor i kultur/fritidsverksamhet, bildande av forskningsaktiebolag inom vattenforskning, motion om arbetet mot hemlöshet, m.m...

Det är med finanspolicy för kommunen är verkligen inte lätt sak. Jag läste nationalekonomi på universitetet för tio år sedan, men förstår ingenting om olika typer av upplåning, borgensåtaganden, derivatainstrument och annat mystiskt.

Men som samhällsvetarhumanist är det därför lite spännande när det kommer ett stycke om etik. Ett stycke på hela tre korta stycken. Etik-stycket kan sammanfattas med "vi vill göra bra saker fast kan acceptera att vi gör lite dåliga saker också".

Finanspolicyn slår fast att kommunen kan investera i företag som till max 10 % ägnar sig åt verksamhet som rör krigsmaterial, pornografi, alkohol och tobak. Dessutom är det okej så länge man inte "uppenbart" bryter mot internationella konventioner som ILO (om arbetsrätt), barnkonventionen, mänskliga rättigheterna och internationella miljökonventioner.

Vi diskuterade detta ganska mycket i Vänsterpartiet. Teori stod mot praktik. Å ena sidan vill vi att kommunen ska agera totalt etiskt, inte bara till stor del, å andra sidan vet vi att kontrollen av etiska placeringar är svår. Men sådan är ju kapitalismen.

Vi yrkade i kommunfullmäktige att ta bort de 10 % och kräva totalt etiska placeringar, samt att ta bort ordet "uppenbart" och kräva att företag vi investerar i inte alls får bryta mot internationella konventioner. Dock slutade ärendet med en återremiss, ärendet skickas tillbaka för att diskuteras lite mer. Det är ju visserligen bra. Men ibland måste man bara bestämma sig.

Vem bestämmer (i skolans värld)?

Utbildningsnämnden i Lund hade idag ett 6,5 timmar långt möte. Sex och en halv timme! Efter två timmar hade vi klarat av två punkter, båda informationspunkter med föredragningar, och hade 13 beslutspunkter kvar... Tack och lov har nämnden mycket bra mötesfika!

En av informationspunkterna handlade om lärarfortbildningsmetoden "Bedömning för lärande". Jag erkänner helt och fullt att jag inte har helt och hållet koll på hur det fungerar, mer än att det är en metod för diskussion mellan lärare om just frågor som rör bedömning av elevers arbete. Metoden har varit  omdiskuterad bland lärare i Lund ett tag. Kritiken har nått lärarnas fackförbund har nått politiker i nämnden. Och då uppstår frågan: Vem är det som bestämmer?

På dagens nämndsmöte berördes "Bedömning för lärarande" vid två tillfällen. Dels som en av informationspunkterna i början, då två av gymnasierektorerna berättade hur de arbetar med projektet på sin skola. Dels benämndes projektet som en av fyra punkter som alla gymnasieskolor ska arbeta med i kvalitetsarbetet under läsåret. Kritiken som har framförts mot metoden har handlat om att det är påtvingat, tar för mycket tid och helt tar över all (individuell) fortbildningstid bland lärarna. Därför fanns förslag från politiker i nämnden om att stryka "bedömning för lärande" som en av de fyra kvalitetspunkterna. Och frågan ställdes på sin spets: Vem är det som bestämmer i skolan?

Politikerna 
Vi politiker är valda för att representera folket. Vi ska inte vara experter, expertisen finns hos våra förvaltningar och tjänstemän (inklusive lärarna). De beslut vi fattar ska grundas på att de gemensamma resurserna ska användas på ett sätt som gynnar Lunds kommun och dess medborgare, grundat på det förtroende medborgarna har gett oss. Fattar vi "fel" beslut blir vi bortröstade i nästa val. I Lund har vi valt den ekonomiska modellen "skolpeng". Alla skolans pengar (efter det att förvaltningskansliet är betalt) går direkt till rektorerna för att fördelas mellan skolans olika budgetposter.

Rektorerna 
Rektorerna är de främsta tjänstemännen i skolans värld, om man ser till styrdokumenten. I skollagen och läroplanen ges rektorerna mycket makt och mycket ansvar. Rektorerna är ansvarig för att lärarna har rätt utbildning, att arbetsmiljön är bra, att budgeten följs, att elever inte far illa. Det är rektorerna i egenskap av representant för arbetsgivare, som fattar beslut, efter att ha förhandlat med lärarna, och det är rektorerna som är ansvariga för nästintill hela skolans budget.

Lärarna 
Lärarna är de som genomför skolans kärnverksamhet - undervisningen. Lärarna bestämmer vad som händer i klassrummet (tillsammans med eleverna!). De möter föräldrar och är skolans ansikte utåt. Lärarna har utbildning för de arbetsuppgifter de gör och håller sig uppdaterade på både fakta och metoder. Om inte lärarna håller måttet blir det ingen bra verksamhet.

Kvällens sakfråga - Vem är det som bestämmer vilken metod för fortbildning som skolorna ska använda? - är en intressant fallstudie i frågan om makt. Är det lärarna, i egenskap av de som ska genomgå utbildningen, rektorerna i egenskap av de främsta ansvariga för undervisningen eller vi skolpolitiker, som folkets representanter? Och vad händer när lärarnas fackförbund, efter att ha förhandlat med rektorerna och kanske inte helt nått sina mål, går till politikerna med sina krav - är vi politiker då representanter för kommunen och alltså arbetsgivare, eller representanter för folket, som ju lärarna är en del av? Ekvationen blir än svårare när samma personer är både politiker och lärare, eller har goda vänner eller f.d. kollegor som är lärare... Det är då väldigt lätt hänt att beslut som borde fattas på en nivå, lyfts till en helt annan.

Det hela slutade (nog) iallafall med att rektorerna fick bestämma. Skrivningarna om "Bedömning för lärarna" fick stå kvar som en del av förvaltningens kvalitetsarbete, men det framstår inte som att politikerna har beslutat detta utan som att vi bara konstaterar att detta arbete pågår. På så sätt stöter vi oss inte med de kritiska lärarna (det vill säga våra väljare och vänner/kollegor) eller med rektorerna (alltså några av våra främsta tjänstemän). En typisk politikerlösning, inte säga något, ingen blir varken nöjd eller missnöjd...