Idag läste jag att Britt-Marie Lundkvist har lämnat sin plats i Lunds energis koncernledning. Hon var den enda kvinnan, så nu består styrelsen av en drös gubbar. Britt-Marie avgick efter att ha protesterat mot just denna gubbdominans. Som feminist blir man arg, men inte förvånad. Gubbdominansen i politiken är slående. Vi är stolta över vår jämställda riksdag, men på lokal och regional nivå ser det mycket sämre ut. Gubbdominansen i talarstolen på vårt senaste kommunfullmäktigemöte i Lund var nästintill total.
Det är typiskt att gubb-politikerna reagerar så starkt när en stark kvinna sätter ner foten och höjer sin röst mot ojämställdheten i politiken. Det är typiskt att de tar åt sig och lägger över skulden på henne. Det är typiskt hur de anser sig utpekade, och inte inser att de är en del av ett ojämställt system. Återigen inser man hur otroligt mycket vi har kvar att förändra. Den moderata ordföranden i Lunds Energi imponerade dock (ja, moderater kan säga bra saker ibland). Han menar att det behövs fler kvinnor i nämnder och styrelser, det hedrar honom
även om det är en självklarhet, och jag ser fram emot att moderaterna i Lund gör sitt bästa för att bättra på den ojämställdhet vi ser i vår egen kommun.
Samtidigt blir jag stärkt av att läsa om kvinna i politiken som vågar säga ifrån, och hoppas att jag kan var lika stark och modig en dag.
Läs sydsvenskans artikel "Styrelsens enda kvinna avgår" idag 16/5
