Igår valde vi en ny ordförande för kultur-och fritidsnämnden i Lund i kommunfullmäktiges valberedning, Holger Radner. Att välja en ny nämndsordförande under pågående mandatperiod är ovanligt, den förra valde nyligen att avgå för att gå i pension. Den nya ordföranden är folkpartist (som den förra), 67 år gammal och f.d. polismästare. Heja. Det sägs att man behöver vara pensionär för att klara av att basa över en så (för tillfället i allafall) komplicerad nämnd, med ett underskott på elva miljoner, med alla de nedskärningar och besparingar det innebär. Det bättrar dock inte på åldersfördelningen i politiken.
I dagens sydsvenskan finns en intervju med Radner. I papperstidningen finns en liten enkät kallad "tre snabba", som tyvärr inte finns med i nätversionen. Radner får frågor om vad en installation är, vad det är för skillnad på samtidskonst och modern konst och ...
"Vad är det för skillnad mellan graffiti och klotter?"
där den nya ordföranden i kultur- och fritidsnämnden svarar:
"Den är i det närmaste obefintlig"
Trots att jag inte är kulturpolitiker, inte vet särskilt mycket om kultur eller ens är sådär jätteintresserad av ämnet, vill jag göra ett debattinlägg om ovanstående uttalande. I min värld går det att dra en tydlig linje mellan en vettig och en ovettig linje i en liten del av kulturpolitiken: mellan de som tycker att graffiti alltid och enbart måste betraktas som olagligt klotter och de som kan diskutera ämnet och se att graffiti många gånger också kan betraktas som en etablerad konstform. Jag och Radner på olika sidor om denna linje, då jag tolkar Radners korta citat ovan som att han menar att grafitti just alltid och enbart är klotter. Är det här en generationsfråga, måhända?
Diskussionen om graffiti är inte bara lätt och självklar utan också ganska passé. Den linje som Radner företräder finns idag nästan bara att finna hos äldre borgerliga män. Den självklara tanken att man inte direkt och med sådan lätthet alltid kan avfärda graffiti som likställt med klotter, är ju inte särskilt kontroversiellt idag. Graffiti måste ses som en konstform, och graffitikonstnärer ställer idag ut sina verk på konsthallar och museer, som vilka andra konstnärer som helst. Självklart hamnar graffitin, framförallt taggarna, också ibland i facket för skadegörelse, något som till stor del skulle kunna åtgärdas med lagliga grafittiväggar och en mer positiv syn på grafitti som konstform än den som den tillträdande ordföranden för kultur- och fritidsnämnden i Lund företräder.
Grafittimural (bild från wikipedia commons). Lady Pink, Minneapolis, USA.
Kultur- och fritidsnämndens nya ordförande måste tänka nytt och tänka fritt! Jag hoppas att ungdomarna i Ungdomstinget kan få Radner på nya tankar i just denna fråga...
När Radner nästa gång får en fråga om grafitti föreslår jag följande svar:
"Många grafittikonstnärer är idag mycket duktiga och framstående konstnärer som visar upp sina verk på museer och konsthaller. Jag tycker därför att grafitti är en konstform som ungdomar borde få lära sig exempelvis på Kulturskolan. Dock är det inte tillåtet att måla grafitti eller tagga på olagliga ställen, då är det att betrakta som klotter. Lagliga väggar kan diskuteras för att mota bort det olagliga målandet".
Klotter på Västbanksmuren vid gränsövergången vid Betlehem, palestinska sidan. maj 2008.
