Fräscha upp Knutpunkten!

insändare, publicerad i Helsingborgs Dagblad 15/12 07

Landets vackraste stad har landets fulaste centralstation. Som helsingborgare i exil blir jag lite sorgsen varje gång jag kommer hem till stan och landar på Knutpunkten med tåget söderifrån. När man har tagit sig upp från spåren, möts man av den fulaste syn man kan tänka sig – Knutpunktens inre. Det är inte ett särskilt trevligt välkomnande, och verkligen inte värdigt en så underbar stad som Helsingborg. Knutpunkten ger ett smutsigt intryck, även om det säkerligen är mycket renare än vad det ser ut. Sträckan man måste gå från huvudingången vid Kungstorget till nedgångarna vid tågen känns otrygg. Att gå över denna stora tomma yta där man känner sig uttittad av alla andra som befinner sig i Knutpunktens bottenplan är ingen trevlig känsla.

Det värsta med Knutpunktens inre idag är inte det smutsiga intrycket eller otryggheten – det är den totala avsaknaden av sittplatser. (Nu överdrev jag, det finns sittplatser på Knutpunkten, men alldeles för få!). När man ska åka tåg från Knutpunkten försöker man anlända så att man precis hinner köpa biljett och gå på tåget innan det går. Kommer man tio minuter för tidigt, eller (hemska tanke!) en hel halvtimme innan tåget går, är det svårt att veta vad man ska ta sig till. De sittplatser som finns står intryckta längs väggarna, vilket bygger på känslan att Knutpunkten är en enda stor tom yta. Dessutom är halva andra våningen (restaurangplanet) helt tomt. Varför finns här inte sittplatser där man kan sitta och läsa en medhavd tidning/bok? Inte heller nere på spåren finns tillräckligt med sittplatser, det skulle få plats många fler bänkar för väntande tågresenärer! Ombyggnaden av busstationen på Knutpunkten var ett lyft, det är dags att fortsätta uppfräschandet in i huvudbyggnaden. Gör ett studiebesök i Göteborg (som har en mycket trevlig centralstation) eller, även om det tar emot för en helsingborgare, åk till Malmö för inspiration – och gör Knutpunkten till något mer än bara en stor tom yta!

Hanna Gunnarsson
helsingborgare i exil