Budget-KF 2009, dag 1, 09.00

Kommunstyrelsens ordförade, Mats Helmfrid (m), inleder den allmänna budgetdebatten. Han menar att budgetperioden (2010-2012) handlar om att prioritera. Det som prioriteras bort är t.ex. att räkna upp lönerna med hela den framförhandlade löneökningen och tillräckligt mycket underhåll på kommunens fastigheter. Vi återkommer till båda dessa två saker, eftersom det är två "hål-i-huvudet"-resonemang för att spara pengar.

Helmfrid attackerar oppositionen och menar att man inte vet vad vi vill, förutom på en punkt - att höja skatten. [Han tillåter sig också att göra en analys av EU-valresultatet mitt i alltihopa...]. Vårt budgetsförslag kallas "våld mot välfärdsstaten", vilket ju är lite roligt. Jämfört med borgarna satsar vi 39 miljoner mer på skolan, 27 miljoner mer på socialnämnden och 25 miljoner mer på äldreomsorgen - vilket i alla rimliga analyser måste sägas vara en satsning på välfärden!

Socialdemokraterna, genom Anders Almgren, frågar sig vad som är strategiska frågor. Vi är ofta överens över partigränserna, vad gäller utbyggnadsområdenn och stora satsningar (eller, sossarna och borgarna iallafall), men mer sällan i de viktiga frågorna som rör skola och omsorg - det som borde vara de strategiska frågorna. På ett mycket riktigt sätt konstaterar han att Lunds universitets forskningspengar (störst summa i landet) inte är något som den vanliga lundabon möter i sin vardag. I vardagen märks nedskärningarna i skolan, social verksamhet och omsorgen samt bostadsbristen. Almgren efterfrågar ett samhällskritiskt förhållningssätt, bekämpande av orättvisor och ökande av jämlikhet och solidaritet "under dygnets alla vakna timmar". Socialdemokraterna erkänner att de inte har nått ända fram, men menar att de har lagt en väldigt bra budget utifrån förutsättningarna. Sossarna har bestämt sig för att inte lägga en budget som går med mer underskott än borgarnas (minus 27 miljoner) och tvingas därför att acceptera en del av borgarnas dåliga politik (bland annat den bristande uppräkningen av lönerna).

Folkpartiet, genom Tove Klette, försvarar neddragningarna (minus 1 % på alla nämnder utom skolnämnderna, vård och omsorg och socialnämnden). "Extraordinära tider kräver extraordinära åtgärder", det vill säga: folkpartiet väljer att bemöta krisen genom att försvara neddragningar. Vård-och omsorgsnämnden får en neddragning på 8 miljoner, då man inte väljer att uppräkna budgeten med antalet nya äldre, som kommunen tidigare har gjort. Detta är ett klassiskt sätt att spara pengar för den borgerliga majoriteten: att inte räkna upp budgeten per barn eller äldre lika mycket som vi brukar göra, vilket en nedskärning som inte direkt syns i budgeten. Klette är, som vanligt, mästaren av de fina orden, och beskriver Lund med fina ord om hur många barn som föds (hittills 660 barn i år) och hur många timmar hemtjänst som utförs.

Miljöpartiet menar att vi är i en vändpunkt, där vi "kommer till insikt om hur ekonomin svajar och pandemin hotar". Lösningen finns inte i liberalism, eller socialism, menar de, utan i "balansen". Balans innebär, enligt miljöpartiet, att vi höjer skatten lite och gör lite nedskärningar. Jag menar att det är ett sätt att lösa det faktum att man inte vill, eller inte kan, ta ställning för att bevara välfärdssatsningarna i Lund. Mp hamnar på minus 70 miljoner. "Det räcker inte med att bromsa, som majoriteten, eller gasa, som delar av vänstern". Det enda område de vill gasa på är klimatinvesteringarna, vilket ju är logiskt och nödvändigt.

Centerpartiet menar att "det inte finns så mycket att glädjas åt i vårt budgetsförslag". De vill göra lite satsningar på miljöarbete, en hel halv miljon till miljönämnden för att göra luftmätningar, och bygga miljöanpassat.

Vårt förslag från vänsterpartiet presenteras av Mats Olsson. Att göra nedskärningar och bibehåller den sänkta skatten är det sämsta man kan göra i en lågkonjunktur. Även regeringens finansiella rådgivare menar att kommunerna just nu måste satsa och anställa. Det gamla keynesianska budskapet är lätt, man behöver inte vara ekonom för att förstå: den som har jobb och pengar kan konsumera och sätta fart på hjulen igen. Att satsa, och därmed under en tid behöva underbudgetera, är därför en ansvarsfull ekonomisk politik. Regeringen måste ta sitt ansvar och ge kommunerna ekonomiska bidrag för att klara av satsningarna. Finanskrisen var inte den borgerliga majoritetens i Lund fel, men de spär på krisen genom nedskärningar och nedläggningar av arbetsmarknadsprojekt. Något av det allvarligaste är "prognosbedrägeriet" med lönerna. SKL prognostiserar minst 2 % löneökningar, men Lunds kommun räknar bara upp med 1 %. Alla fackligt framförhandlade löneökningar över en procent innebär alltså direkta nedskärningar på verksamheten i personalintensiva verksamheter som skola och omsorg. Borgarna chansar lite vad gäller lönerna. Men tro får de göra någon annanstans!

Kristdemokraterna menar att Lund är möjligheternas kommun, tycker det är tråkigt att kommunen inte har fler miljoner att spendera och att oppositionen borde höja skatten ännu mer. Kd menar att många människor väljer att bo i en kommun med lägre skatt, men ändå utnyttjar Lunds service. Det är ett underligt resonemang. Barn och ungdomar går i huvudsak i skolan i den kommun där de är skrivna, om de väljer att gå i Lund kommer ju hemkommunen att få betala, vilket på lång sikt dränerar den kommunens ekonomi. De äldre får också omsorg i den kommun där de bor. Kd vill även ha vårdnadsbidrag, något som kommunen utreder, men som uppenbarligen har glömts bort någonstans.

Det mer rasistiska partiet i fullmäktige anser att vi alla sitter i samma båt. Men vi vet att de tycker att vissa inte ska få sitta i båtar i Sverige utan får sitta i båtar i hemländer där de ofta möts av krig och förtryck. Resonemangen är de gamla vanliga, (mass)invandringen har ökat samtidigt som arbetslösheten, och beräkningar för invandringens kostnader presenteras.

Demokratisk vänster menar att Lund kan bli en ännu bättre kommun att bo i. De vill göra satsningar som kräver skattehöjning, men har inte berättat hur mycket de kommer att yrka på. "En del av resurserna" måste tillbaka till skolan. Parker och grönområden, samt den ökade biltrafiken, anser dv vara frågor som engagerar lundaborna. Det finns en "grönområdesskuld" som måste betalas tillbaka. Gång- och cykelvägarna ska rustas upp, istället för att underhålla bilvägar, avgifterna ska sänkas i kulturskolan och i simhallarna. Dv vill inte underbalansera budgeten i kristider, men menar att vi är goda vänner i oppositionen (vilket vi ju är)!