torsdag, september 27, 2007

Kommunfullmäktige 27 sept. del 2

Utbyggnadsprogrammet för Lunds kommun 2007-2013, med utblick mot 2017

Lund gick för en liten tid över 105 000 invånars-gränsen, meddelade tekniska nämndens moderata ordförande från talarstolen. Av den anledningen är det extra viktigt att vi tar ett bra utbyggnadsprogram, fortsatte han. Och det ska vi göra nu. Bostadsbyggandet är nog ett av de politiska områden där vi ser de ideologiska skillnaderna tydligast i Lund. Varje gång vi i oppositionen får möjlighet yrkar vi tillägg för att betona vikten av att bygga hyresrätter. Och varje gång de får tillfälle yrkar borgarna avslag på hyresrätterna och vill istället ha fler fribyggartomter (tomma tomter för att bygga privat-hus). Så ligger läget på det här programmet, betoning på hyresrätter eller betoning på fribyggartomter. (För många)fribyggartomter är dumt, förutom för att det kräver mer pengar och större lån för att bygga en villa än att hyra en hyresrätt, eftersom det tar mer plats och kräver mer åkermark och ger oftast sämre trafiklösningar då det går vägar fram till varenda bostad och inte som i flerbostadshus-områden, där parkeringar byggs i utkanten av områdena. "Det ska byggas mer stadsmässigt" hörs från talarstolen, vilket betyder högre (men inte för höga) hus.

Moderaterna för fram att 33 % av Lunds lägenheter är bostadsrätter och resterande 67 % privata och kommunala (hälften, hälften) hyresrätter, och menar att vi måste ha ett varierat boende. Sossarna för fram att 8 500 personer står i LKF:s kö och att behovet måste få styra. Ibland kan sossarna briljera. Borgarna anser att socialdemokraterna skapar motsättningar som inte finns, och att det faktiskt finns de som vill ha bostadsrätter. En av folkpartisternas kvinnor tycker att sossarna för fram plakatpolitik i stil med "ropen skalla hyresrätter åt alla". Svaret kommer snabbt från sossen: "nej, Tove (fp, min anm.), vi ska inte tvinga dig att flytta ifrån Professorsstaden!". Ridå.

För övrigt fick jag två apelsinklyftor av min sverigedemokratiska bänkgranne. Det var snällt. Och folkpartisten som jag hade som bordsherre på Teologkårens novischfest för en vecka sedan kom fram och tackade för senast. Det var trevligt. Ibland måste man vara snäll, inte bara mot sossarna utan även mot borgarna.