Vi är många som idag är mycket besvikna på mediernas, framförallt Sydsvenskans, rapportering från Stoppa Matchen-demonstrationen igår. Olof Holmgren säger i en intervju att medierna ägnar sig åt "kravallporr", vilket i sammanhanget är ett mycket bra begrepp.
Sydsvenskans förstasida pryds idag av en stor bild på den numera rikskända anarkoidioten som hoppar på en piketbuss och sparkar sönder dess sirener. I bildtexten står att ett par hundra personer attackerade polisen, men att det parallellt med detta rådde folkfeststämning. Det är tyvärr högre nyhetsvärde i kravaller än folkfest, framför allt som medierna hela veckan piskat upp stämningen inför den stora demonstrationen mot Sveriges match mot Israel igår. Ledaren fokuserar också på det negativa med rubriken "Men våldet tog över" och en stor bild på svartklädda idioter med stenar. Ledarskribenten anklagar arrangörerna för att ha misslyckats med genomförandet, och menar att arrangörerna inte borde vara förvånade med tanke på det "uppskruvade tonläget".
Idag visar Sydsvenskan sitt rätta borgerliga ansikte. Två saker kan sägas om ledarskribentens verklighetsbild:
1. Demonstrationen var i det stora hela mycket lyckad. Mellan 6000 och 7000 personer deltog i en stor och bred demonstration mot matchen, som både vid start och mål var en folkfest med tal, musik och dans.
2. Det uppskruvade tonläget innan demonstrationens start igår var till mycket stor del Sydsvenskans eget fel. Sydsvenskan har genom sitt otroliga fokus på de som vill kravalla själva piskat upp de stämningar som arrangörerna velat lugna ner i sina många anti-vålds-uttalanden, som det i DN för någon vecka sedan - kan det sägas tydligare än såhär?:
"Nätverket ”Stoppa matchen” arrangerar den stora demonstrationen som hålls på lördag.
– Det ska bli en folkfest utan våld, sade initiativtagaren Olof Holmgren på en presskonferens på onsdagen. Vi har 100 egna ordningsvakter som går med i tåget och vi vill inte ha några maskerade deltagare som går med."
Man kan i det här fallet verkligen fråga sig vilken dagordning Sydsvenskan själva har.
Sydsvenskan fortsätter i sitt huvudreportage (sidan 6-7, som jag tyvärr inte hittar på den nya hemsidan) att konstatera "Lönlöst försök att stoppa våldet" (rubrikens ord). Efter en okej inledning om samlingen på Stortorget fokuserar större delen av artikeln på de 200 idioterna, istället för på de 6000 lugna och glada demonstranterna. De sista 6 raderna berättar om ringdans och glad stämning. 200 är fler än 6000, verkar vara Sydsvenskans matematik.
Det våldsinriktade reportaget räddas till viss del av de kommande två sidorna, där vanliga demonstranter får komma till tals på frågan "varför är du här?". För min del hade jag gärna sett dessa två sidor före de mer våldsinriktade.
Mamma rapporterar hem-hemifrån att Helsingborgs dagblad har en mer nyanserad bild av läget (och att jag är med på bild). HD rapporterar om "Folkfest med kravallinslag" medan Sydsvenskan istället tenderar åt "kravaller med folkfestinslag". Det är en mycket stor skillnad. Det förvånar mig, jag uppfattar HD som överlag lite sämre på politisk rapportering om vad vänstern gör än Sydsvenskan (men rätta mig om jag har fel!), som många gånger lyckas bra i sina rapporteringar. Men inte den här gången.
